Försökt skaffa syskon i 17 månader...

Önskar väl mest bara stöd eller att höra lite solskenshistoria, när det känns som att man aldrig kommer bli gravid igen...

Det är tärande att försöka så länge som ni gjort med syskon. Använder du äl stickor?

Och jag hade förmodligen övervägt ivf beroende på ålder.

Har använt till och från, men min äl är ganska exakt 1 vecka efter avslutad mens, så vet ju vilka dagar som gäller... Ja.. Jag har mer och mer försökt vänja mig vid tanken på det... Jag fyller 27 år i december och sambon är 31.. Så vi är ju unga förstås, men det känns ju som att inget kommer hända naturligt... Och vi har alltid drömt om 3 barn, och nu rinner tiden bara iväg känns det som...

Gick inte att citera förra inlägget ser jag nu! Men du kanske såg mitt svar i alla fall :)

27 är ju ingen ålder

Men förstår din frustration. I och med att ni har barn sen innan så får ni ju betala ivf själva också.

Hade jag varit i samma ålder som du kanske jag hade försökt ett tag själv till. Varje omgång så ökar ju chansen att lyckas ändå.

Lycka till iaf!

(Min historia är tyvärr ingen solskenshistoria då vi fått använda oss av ivf trots inga fel hos oss heller)

Det kan ta lång tid vid Ivf också. Därför valde vi att börja vår utredning efter 1.5 år av försök på egen hand. De hittade inget fel på oss, men och det tog hela 2.5 år till innan vi nu är gravida, med ivf.

Hur har det gått?vi har samma problem ????

Vi är fortfarande inte gravida nej.... Har kontaktat Livio här strax före jul, så får vi se om det kommer behövas ivf eller vad vi ska göra... Känns overkligt, men vi orkar faktiskt snart inte med det här mer.

Vi är fortfarande inte gravida nej.... Har kontaktat Livio här strax före jul, så får vi se om det kommer behövas ivf eller vad vi ska göra... Känns overkligt, men vi orkar faktiskt snart inte med det här mer.

Förstår dig.. vi har försökt 2 år o 3 månader.... så less på det här.. o alla andra blir såklsrt gravida hela tiden. Vissa har till och med hunnit få 2 barn under tiden vi försökt.... inte alls bitter...

Förstår dig.. vi har försökt 2 år o 3 månader.... så less på det här.. o alla andra blir såklsrt gravida hela tiden. Vissa har till och med hunnit få 2 barn under tiden vi försökt.... inte alls bitter...

Är också i liknande sits. Har en son som föddes 2017, blev då gravid meddetsamma. Har nu försökt bli gravida i över ett år. Blivit gravid två gånger men tyvärr slutat i missfall (sista i augusti). Hade aldrig kunnat föreställa mig hur jobbigt detta kunde vara. Försöker att inte tänka på det och leva som vanligt, men det är fullständigt omöjligt. Inbillar mig att jag är gravid varenda gång och det knäcker mig när mensen kommer... Har sökt hjälp för detta nu och inväntar svar på de första blodproverna..

Hej ni som skrivit här! Ville bara skriva att jag efter nästan 2 års försök har plussat idag!!! Ett litet hopp till er som kämpar än, vet hur fruktansvärt det är. Trodde aldrig jag skulle få se ett positivt graviditetstest igen...! Kramar till er

Hurra!

Massor av grattis till dig och er!

Finns väl kanske inga vetenskapliga bevis för detta, men jag känner iaf en som försökte bli gravid i ett år utan resultat. Då bestämde dom sig för att vänta och fokusera på annat så länge, och plötsligt var hon gravid. Kändes nästan som att det blev en slags anspänning för kroppen att hela tiden gå runt och tänka och försöka matcha in när man har ägglossning osv.

Fast under mina 2 år av försök har jag hunnit prova ALLT. Även att "ge upp" och fokusera på annat... (Men jag måste säga att innerst inne gav jag aldrig upp ändå)

Och sen är det ju lätt att säga att man ska göra det, jag vill inget hellre än att ge ett syskon åt min son, ganska svårt att bara "byta fokus" då... Och nu denna månad när jag blev gravid gjorde vi inget annorlunda alls, jag har varit lika deppig inför denna mens som alltid. Men nu kom den inte denna gång!

Tror helt enkelt inte alls på det där med "slappna av så händer det", och det är inte alls kul att få höra det när man är mitt i försöken... Som att det är ens eget fel att inget händer

Grattis till graviditeten! Det var inte meningen att låta nedlåtande eller taskig på något sätt om det var så du uppfattade det, tänkte bara dela med mig av egna erfarenheter. Förstår att det inte är så lätt att bara släppa det, eller att det ens skulle finnas några bevis för att det skulle gå bättre då.

Tack så mycket! Nej jag förstår att du inte menade något illa, det har nog ingen i min närhet som sagt liknande saker heller velat :) Men delar också med mig av min erfarenhet att det är väldigt ledsamt att få höra av andra att man ska "slappna av så händer det" , fick höra det senast i veckan. Det gör liksom att man lägger ännu mer skuld på sig själv...