Har du varit varannan vecka barn?

Jag var vv-barn under normala förhållanden. Dvs båda föräldrarna var laglydiga och rena. Det innebar ändå hemlöshet och rotlöshet för mig. Jag förlorade min familj iom skilsmässan. Så kändes det. Det ledde till att jag skaffade barn som 16-åring för att få en familj och ett hem. Lyckligtvis valde jag en bra man(som jag också ser lite som min pappa, min anknytning till min man är nog inte helt sund) så allt har gått bra även om jag själv har mått dåligt över att det såklart är en annan sak att vara mamman i en familj ön att vara barnet i en familj... Jag hade mått bättre av att få bo hos mamma och ha ett hem.

Om jag var du skulle jag samla bevis och överklaga. Ta hand om er!

Blir så fruktansvärt upprörd när jag läser sådant här!!! Går det inte att överklaga? Man lämnar väl inte bort ett barn som inte fyllt två till en mer eller mindre främling??!! ÄVEN om han vore helt ok! Vad gäller missbruket har man enligt soc en skyldighet att skydda sina barn så rådfråga dom hur de tänker att du ska hantera den biten.

Är dock inte själv ett vv barn så kan tyvärr inte svara på den biten. Men är väldigt intresserad över höra dessa ?barns? (nu vuxna) erfarenheter!

Jag är idag 40 år och har bott vv. Det var hemskt. Jag kände mig rotlös och kände mig väldigt otrygg och hade mycket ångest redan som liten. Minns så långt tillbaka som när jag var 6 år. Denna ångest och min otrygga uppväxt med dålig anknytning till båda mina föräldrar egentligen har dels inneburit en stor sorg för mig. Vilket nu i vuxen ålder har lett till att jag större delen av mitt vuxna liv varit sjukskriven med diagnoser som ångeststörning, ptsd, recidiverande depressioner och mycket mer. Flera psykologer härleder detta till min barndom. Idag är jag sjukpensionär pga mina diagnoser och mår ff väldigt dåligt. Jag skulle vilja radera min uppväxt. Så känner jag.

Ja, såg inga större problem med det. Hade iofs två bra föräldrar.

Måste bara fråga hur du valde partner? Och dessutom vågade skaffa barn med honom? Var han verkligen hel, vettig och fri från beroende då?

Det är alldeles för tidigt för en knapp 2-åring att ha varannan veckas-boende! Att sedan pappan verkar vara allt annat än en lämplig far gör ju bara saken ännu värre. Överklaga! Stå på dig! Ge dig aldrig!! Här känns frågan om hur andra mått av vv-boende underordnad, jag hade aldrig accepterat det i detta läge.

Hmm.. jag var varannan vecka med min lillebror. Det du beskriver är dock helt andra förutsättningar. Min pappa gjorde allt för oss.

Jag trivdes alltid bra, mina "styvföräldrar" blev extra föräldrar som jag tyckte om. Mina föräldrar prioriterade att det skulle bli bra för oss och bodde alltid relativt nära varandra. Mina föräldrar hade alltid energi för oss när vi kom och vi gjorde massa roligt. Var aldrig ledsen över det även om min mamma berättar att jag sa att jag ville att alla skulle bo tillsammans, både mina föräldrar och mina extra.

Det kvävs dock två vettiga föräldrar för att det ska fungera så bra... Det räcker inte med en!