Misslyckad abort

Läkare kan ha fel. Det ena barnet kan ha överlevt iallafall och kanske är friskt

Hej. Först och främst, oj vilken jobbig sits. Vill bara dela med mig av en kollega till mig som vart med om ungefär samma. Hon gjorde abort TVÅ gånger, men fostret verkade vela stanna. När andra gången inte heller fungerade tänkte hon att det var meningen. Hon födde sen en frisk pojke, som nu är några år gammal :)

När jag gjorde första testet alltså när jag fått utebliven mens trodde jag att det kan inte vara mer än 4 veckor men jag hade fel då var det 6+3. Alltså jag hade en vanlig mens medan bebisen var redan i magen. Och då tog jag tabletterna! :(

Det kan vara graviditetsrester som ger plus. Jag fick + efter 2 tablettbehandlingar & en skrapning pga att det fanns rester kvar..

Ja, jag vet, men då skulle jag inte känna den växande magen! Och aborten var för 5,5 veckor sedan!

Men de brukar väl kolla så att allt kommit ut efter att en abort gjorts. Om något är kvar, vilket inte är helt ovanligt kan man ju behöva skrapa istället.

Ytterst märkligt att de inte gjort en efterkontroll efter du fått tabletterna, och väldigt beklagligt att det leder till sånna här svåra frågor.

Hoppas du får den hjälp du behöver med att komma fram till ditt beslut om det skulle visa sig att du fortfarande är gravid. 

Tack whozzit för info!

Det är inte första aborten jag gjorde, men alla har gått som det skulle gå utan komplikationer. Jag har varit med både kirurgisk och medicinsk tidigare. Problemet är nu att jag inte vet hur jag klarar mig psykiskt nu. 2 dagar kvar till UL undersökning och tankarna bara snurrar i huvudet. Jag ville gärna ha hittills alla mina aborterade barn men de har kommit varje gång i en väldigt utsatt situation. Som nu. Vi är inte fastanställda och det skulle ha varit en ekonomisk självmord om man väljer att behålla barnet. Nu när man ser äntligen den ljusa sidan, när det minsta barnet börjar bli stor (snart 3 år), när allting kommer att ordna sig. MEN... jag känner nu att trots allt, om barnet klarade sig och frisk, det lilla överlevare, vill jag ha barnet! Man har ju fått en andra chans! Det är fortfarande stor dilemma om fostret är skadad eller inte. Frågan är hur man kan undersöka det. Finns det någon form av fosterdiagnostik som kan visa hjärnskador? Kub och nibt visar bara kromosomavvikelser. Varför finns det ingen forskning om det? Varför hittar man inget svar? Varför finns inga siffror om ?ja, x % av abortöverlevare får skador eller inga skador alls? Efter några dagars konstant stress lugnade jag ner mig lite och bestämde mig att om det blir en till abort då donerar jag fostret för fosterforskning.

Tack whozzit för info!

Det är inte första aborten jag gjorde, men alla har gått som det skulle gå utan komplikationer. Jag har varit med både kirurgisk och medicinsk tidigare. Problemet är nu att jag inte vet hur jag klarar mig psykiskt nu. 2 dagar kvar till UL undersökning och tankarna bara snurrar i huvudet. Jag ville gärna ha hittills alla mina aborterade barn men de har kommit varje gång i en väldigt utsatt situation. Som nu. Vi är inte fastanställda och det skulle ha varit en ekonomisk självmord om man väljer att behålla barnet. Nu när man ser äntligen den ljusa sidan, när det minsta barnet börjar bli stor (snart 3 år), när allting kommer att ordna sig. MEN... jag känner nu att trots allt, om barnet klarade sig och frisk, det lilla överlevare, vill jag ha barnet! Man har ju fått en andra chans! Det är fortfarande stor dilemma om fostret är skadad eller inte. Frågan är hur man kan undersöka det. Finns det någon form av fosterdiagnostik som kan visa hjärnskador? Kub och nibt visar bara kromosomavvikelser. Varför finns det ingen forskning om det? Varför hittar man inget svar? Varför finns inga siffror om ?ja, x % av abortöverlevare får skador eller inga skador alls? Efter några dagars konstant stress lugnade jag ner mig lite och bestämde mig att om det blir en till abort då donerar jag fostret för fosterforskning.

Tack whozzit för info!

Det är inte första aborten jag gjorde, men alla har gått som det skulle gå utan komplikationer. Jag har varit med både kirurgisk och medicinsk tidigare. Problemet är nu att jag inte vet hur jag klarar mig psykiskt nu. 2 dagar kvar till UL undersökning och tankarna bara snurrar i huvudet. Jag ville gärna ha hittills alla mina aborterade barn men de har kommit varje gång i en väldigt utsatt situation. Som nu. Vi är inte fastanställda och det skulle ha varit en ekonomisk självmord om man väljer att behålla barnet. Nu när man ser äntligen den ljusa sidan, när det minsta barnet börjar bli stor (snart 3 år), när allting kommer att ordna sig. MEN... jag känner nu att trots allt, om barnet klarade sig och frisk, det lilla överlevare, vill jag ha barnet! Man har ju fått en andra chans! Det är fortfarande stor dilemma om fostret är skadad eller inte. Frågan är hur man kan undersöka det. Finns det någon form av fosterdiagnostik som kan visa hjärnskador? Kub och nibt visar bara kromosomavvikelser. Varför finns det ingen forskning om det? Varför hittar man inget svar? Varför finns inga siffror om ?ja, x % av abortöverlevare får skador eller inga skador alls? Efter några dagars konstant stress lugnade jag ner mig lite och bestämde mig att om det blir en till abort då donerar jag fostret för fosterforskning.

När jag gjorde abort så visade det positivt jätte länge. Många av de testerna idag är så känsliga så att de visar positivt vid så låga doser av gravidhormoner. Så de behöver verkligen inte vara något. Jag tror jag plussade fram till 10 veckor efter aborten, den var lyckad och gjordes tidigt. Men det är bra att du kollar upp. Det kan ju misslyckats. 

Det kan vara så att det är rester kvar, eller som i mitt fall, en tom fostetsäck med växande moderkaka..

Jag gjorde abort då det inte alls var läge för barn. Men något i mej sa att jag var gravid ändå.

Jag gjorde test posetivt, ringde kliniken, dem sa att det är vanligt att ha hornoner kvar nån vecka.. Gjorde test igen efter 3 veckor, posetivt.

Fick åka in på VUL, då visa det sig att fostret inte längre levde och växte men moderkakan och fostetsäcken fortsatte och sprutade ut hormoner.

Jag hoppas dock att det går så smidigt som möjligt för dej. Och inga beslut är dåliga beslut, även om man ändrar sig och det finns möjlighet till det, åt ena eller andra hållet.

Lycka till!

Det är längesen tråden skrevs, men jag undrar hur det gick för dig? Hoppas du och din familj mår bra.