• Anonym (TS)

    Missnöjd med present, känner mig som ett arsle..

    Det här är ju nästan lite pinsamt.. men för mig är ?rätt? presenter ganska viktigt då jag ser det som att man lyssnat och känner sin partner väl. Jag känner mig verkligen såå dum, men kan inte hjälpa det. Jag fyllde år för några dagar sedan och min sambo hade hintat om att han hade en sån bra ?plan?. Till saken hör att jag aldrig egentligen fått nån present av honom. Förra året bjöd han på middag ute, vilket är mysigt ioförsej, men vi går då och då på resturang ändå så det blir inte extra speciellt.

    Jag har köpt många små betydelsefulla presenter till honom ända från start, bara sådär, han bjuder mest på mat eller köper en chokladkaka när han ska ?överraska?.

    Jag har hintat lite då och då om att jag älskar romantik, presenter, blommor och smycken. Och gullet kom såklart med en blomma på min födelsedag, och en chokladkaka!

    Jag tror att han märkte av min besvikelse trots att jag försökte visa glädje, så då sa han att han bjuder på resturang också.

    Han är så fin och försöker, men jag själv känner att jag aldrig får något inslaget, eller något bestående!

    Blomman vissnar och chokladen äts upp. Sen har jag inget kvar att minnas hans uppmärksammande med.

    Liksom ett smycke så man kan tänka på honom när man har det på sig, en parfym eller liknande, det hade jag älskat. Behöver inte vara dyrt eller så, för mig får det gärna kosta en tjuga liksom. Men mer bestående..

    Jag vet inte vad jag ska säga eller göra. Blir ju besviken men har inte hjärta att säga det. Har hintat men vill ju inte säga rakt ut ?snälla köp ett smycke till mig!? För man vill ju ändå att det ska komma från honom. Känner mig så himla dum också som förväntar mig ?mer? på min födelsedag. Jag hintar och hintar om hur jag älskar paket, överraskningar osv. Pratat om och visat saker jag velat ha i flera år. Men ja.. jag fick ju en blomma iallafall, men det känns ändå inte riktigt som en ?födelsedagspresent?. Han har ju lyssnat eftersom han uppfattat att jag gillar blommor, men känns ändå lite halvhjärtat. Är jag dum? Vad hade ni gjort? Sagt något eller bara låtit det vara?

    Åh..Vill ju inte såra hans känslor genom att verka otacksam.. Jag uppskattar hans försök och älskar honom djupt, men just resultatet blir inte sådär jättebra. Tips? Ska jag bara hålla tyst? Vet att han var vääldigt nöjd med att han hade köpt en blomma till mig för första gången!

    Fyllde 27 och vi har varit tillsammans i två år.

  • Svar på tråden Missnöjd med present, känner mig som ett arsle..
  • CitronTulo

    Känner så igen mig i det du skriver!
    Mitt ex. tyckte inte själv att födelsedagar var något viktigt, tyckte inte att vi behövde fira hans alls egentligen. Han förstod därför inte att detta var viktigt för mig och jag kände mig dum som blev besviken varje år!
    Jag försökte också hinta om saker som jag skulle vilja ha, men han lyckades aldrig snappa upp detta (eller brydde sig inte?) trots att jag kunde säga rakt ut att " en sån skulle jag vilja ha"!
    Oftast frågade han vad jag ville ha, och om jag svarade då så fick jag exakt vad jag hade önskat, varken mer eller mindre. Så var ju inget som kom från hjärtat direkt utan kändes mer som en beställning från min sida!
    Sista året vi var ihop så frågade han inte och jag tänkte då att han kanske äntligen skulle överraska mig! Min födelsedag kom och gick utan att han ens sa grattis.. på kvällen frågade jag om vi skulle gå ut och äta eftersom jag fyllde år och ville då gå till ett särskilt ställe. Han sa att "nä jag äter inte där" (han gillar inte ägaren!). Sen sa han att "jag viste inte vad du ville ha, så du får väl titta ut nått så köper jag det"!

    Romantiskt eller hur??

  • Anonym (Ok)

    Ok, jag är iofs ganska oromantisk och köper det jag vill ha själv. Men era män är inte tankeläsare! Tala om vad ni vill ha istället. Klarspråk. Överraskningsmomentet försvinner men era män klarar ändå inte att överraska er bra nog på era födelsedagar.

  • Anonym (Louise)

    Låter som det oerhört vanliga födelsedagsproblemet som väl finns i var och varannan relation:

    Kvinnan börjar planera mannens födelsedag långt innan. Lägger tid och möda på att hitta precis rätt presenter. Letar recept på mannens favoritmat alternativt bokar bord på en restaurang som hon vet att han verkligen vill gå till. Det är viktigt för henne att han känner att det är hans dag.

    Mannen å sin sida glömmer bort kvinnans födelsedag. Kommer han mot all förmodan ihåg den så blir det typ att han slinker in på ICA samma morgon och köper en bukett blommor för 49.90 samt en Marabou chokladkaka. Det är inte så noga.

  • Anonym (M)

    Nu kommer det trilla in en massa svar om att det är tanken som räknas, att han kanske inte har råd, att du inte ska vara otacksam eller kan förvänta dig att han ska veta vad du önskar dig osv osv. Men ärligt talat, så svårt är det inte att köpa en vettig present förutsatt att man inte är pank eller helt socialt bortkommen. Och vill man av någon anledning inte ge presenter eller hålla sig till väldigt enkla sådana får man prata om det med sin partner.

    På samma sätt behöver du prata med din partner om det här. Uppenbarligen har det inte räckt att hinta om vad för typ av saker du skulle vilja få i födelsedagspresent så kanske något i stil med att du verkligen uppskattar hans överraskningar men att det vore roligt att någon gång få något bestående också som påminner dig om honom. Ge en rad exempel på sådana saker i samma veva och förhoppningsvis går budskapet in.

  • Anonym (TS)

    Det är så tråkigt när man ska behöva känna sig dum över sina önskningar! Men som du säger vill man inte göra en ?beställning? heller så frågan är om man får skylla sig själv att man bara hoppas på att den andre ska förstå!

    Lite dåligt att din partner inte kunde gå till den restaurangen du önskade bara för att han inte gillar ägaren, även om man kanske ser lite olika på födelsedagar och förväntningar så var det lite överdrivet tycker jag :o


    CitronTulo skrev 2019-10-16 10:16:55 följande:

    Känner så igen mig i det du skriver!

    Mitt ex. tyckte inte själv att födelsedagar var något viktigt, tyckte inte att vi behövde fira hans alls egentligen. Han förstod därför inte att detta var viktigt för mig och jag kände mig dum som blev besviken varje år!

    Jag försökte också hinta om saker som jag skulle vilja ha, men han lyckades aldrig snappa upp detta (eller brydde sig inte?) trots att jag kunde säga rakt ut att " en sån skulle jag vilja ha"!

    Oftast frågade han vad jag ville ha, och om jag svarade då så fick jag exakt vad jag hade önskat, varken mer eller mindre. Så var ju inget som kom från hjärtat direkt utan kändes mer som en beställning från min sida!

    Sista året vi var ihop så frågade han inte och jag tänkte då att han kanske äntligen skulle överraska mig! Min födelsedag kom och gick utan att han ens sa grattis.. på kvällen frågade jag om vi skulle gå ut och äta eftersom jag fyllde år och ville då gå till ett särskilt ställe. Han sa att "nä jag äter inte där" (han gillar inte ägaren!). Sen sa han att "jag viste inte vad du ville ha, så du får väl titta ut nått så köper jag det"!

    Romantiskt eller hur??


  • Anonym (TS)

    Det är nog precis så det är, även om det tar emot att säga rakt ut!


    Anonym (Ok) skrev 2019-10-16 10:22:46 följande:

    Ok, jag är iofs ganska oromantisk och köper det jag vill ha själv. Men era män är inte tankeläsare! Tala om vad ni vill ha istället. Klarspråk. Överraskningsmomentet försvinner men era män klarar ändå inte att överraska er bra nog på era födelsedagar.


  • Anonym (TS)

    Ja jag har förberett mig på att det nog kommer endel sånt. Jag uppskattar ju såklart tanken och hans försök, men man vill ju bli glad över resultatet också! För bådas skull. Jag har försökt nämna smycken och bestående saker tidigare, men vet inte om han glömt eller bara hakade upp sig på att jag just aldrig fått en blomma av honom! Han är för övrigt så gullig på alla sätt och ger mig alltid kärleksbetygelser, Och det kanske ligger lite hos mig själv också att jag förväntar mig för mycket bara för att JAG älskar presenter. Han själv önskar sig aldrig något särskilt och blir överlycklig för allt jag ger, vilket ger mig lite skuldkänslor också över att jag känner som jag gör.

    Han har undrat nån gång när jag nämt detta varför det är så viktigt för mig med just saker, och undrat om jag är så materialistisk. Så redan där känner man sig lite hemsk. Men kanske får man försöka igen helt enkelt! Det svåra är att försöka ta det på ett bra sätt så ingen blir sårad, eftersom jag vet att han verkligen försöker!


    Anonym (M) skrev 2019-10-16 10:40:53 följande:

    Nu kommer det trilla in en massa svar om att det är tanken som räknas, att han kanske inte har råd, att du inte ska vara otacksam eller kan förvänta dig att han ska veta vad du önskar dig osv osv. Men ärligt talat, så svårt är det inte att köpa en vettig present förutsatt att man inte är pank eller helt socialt bortkommen. Och vill man av någon anledning inte ge presenter eller hålla sig till väldigt enkla sådana får man prata om det med sin partner.

    På samma sätt behöver du prata med din partner om det här. Uppenbarligen har det inte räckt att hinta om vad för typ av saker du skulle vilja få i födelsedagspresent så kanske något i stil med att du verkligen uppskattar hans överraskningar men att det vore roligt att någon gång få något bestående också som påminner dig om honom. Ge en rad exempel på sådana saker i samma veva och förhoppningsvis går budskapet in.


  • Anonym (Pissungen)

    Du det här är så vanligt!!!!

    Av erfarenhet så behöver en man ha en specifik önskan för att kunna köpa något. De ser liksom inte de här hintarna man ger dom. Jag har aldrig fått en present inslagen i någon relation.

    Jag har antingen fått handla själv eller inte fått någonting. Inte ens blomma eller choklad.

    Nu fyllde min sambo år nyligen. Jag gav honom ett par kalsonger. Skit tråkigt!!!! Men jag fick inget alls av honom så varför anstränga sig. Han kan inte köpa presenter till kalas heller. Det är jag som får tänka och handla.

    Nu fyller jag år om en dryg vecka men jag har satt upp mig på dubbla pass på jobb. Bättre att bli uppskattad och grattad av kollegor än bli ledsen för att sambon är kass och vi bara ska sitta hemma som vanligt.

  • Mella-Bella

    Jag tycker din man låter fin på det du beskriver i övrigt om honom. Och han har ju lyssnat och kom med det du hintade om? Han kanske tycker det är jättesvårt, han kanske vill jättegärna men har inte den förmågan/fantasin/anlaget/vad-man-nu-ska-kalla-det. som krävs för att ge dig upplevelsen du drömmer om. Anstränger han sig för dig annars, ser till att du ska må bra osv?

  • Fjäril kär

    Vitsen med födelsedag är väl att få precis det man önskat sig? Det är väl hela poängen?

    Ända sedan barnsben har man ju fått svara på vad man önskar sig i present till sina födelsedagar och det slutar väl inte bara för att man är vuxen?

    Önskar du dig en klocka så säg det att det är just vad du vill ha, eller en kökskniv, eller en parfym eller what ever.

    Köpa blommor och choklad kan man ju göra när som helst annars under året.

    Min man jag var gift med i 15 år önskade sig aldrig något särskilt och brydde sig inte så mycket och jag köpte bara småsaker som trisslott, kalsonger, en deo och liknande. Men han var noga med att ge mig det jag uttryckligen hade önskat mig.

Svar på tråden Missnöjd med present, känner mig som ett arsle..