Varför sån panik för att träffa någon ny (skild, 50+)?

Många är nog rädda för ensamhet men för andra har relationen varit död ett tag innan skilsmässan och de är sugna på en ny relation.

Men gud, hade jag varit 50+ och skild hade jag lätt velat vara ensam och bara få vara ifred. Visst om man är 30+, singel, barnlös och känner stress över framtiden, men vid 50? Nej, nej.. Var ensam om du vill det! Må bra, gör vad du vill och umgås med vilka du vill. Tycker absolut inte du ska ha stress över att träffa nån.. Njut snarare!

Folk i allmänhet är väldigt desperata som du säger. Ser det runt mig bland alla som skiljts eller aldrig träffar rätt. De som inte är i fasta relationer dejtar nya hela tiden i jakt på nån drömfigur som inte finns. De vilar aldrig i sig själv och utvecklas som personer. Bara denna ständiga jakt som gör dem olidliga att stå ut med som utomstående. Ständigt pulande med mobilen, kolla social medier, leta bekräftelse (pinsamt och ovärdigt): Känns väldigt ointelligent och osjälvständigt att inte kunna vara själv och njuta av livet.

Tror många dessutom tar vad som helst som visar dem intresse för att slippa vara ensamma. Vad är det som är så skrämmande med att vara med sig själv??? Lär aldrig förstå det.

Är 58 separera för 3 år sedan. Tycker det är okej bo själv men visst saknar man tvåsamheten ibland...

Min mamma var själv i flera år efter skilsmässan och trodde att hon skulle fortsätta med det. Hon sa att hon var trött på män och att det är så skönt att bo ensam. Hon skiljdes väl när hon var typ 50? Sen träffade hon en ny, tror det gick ganska snabbt efter att hon kände att hon var mentalt redo.

Börjar bli ganska trött på min man själv...och har börjat drömma om ett liv där jag får bo själv utan att ta hänsyn till någon annan...

Alla gör väl som de själva vill och har lust med. Vissa kanske redan innan skilsmässan drömde om att träffa andra, för andra så kanske de känner att de är trötta på män och att ha ett förhållande i allmänhet.

Det är ganska skönt att bo själv.