Hjälp mig orka!
Hej! Min dotter är 15år. Under 8:an var det skolk och tjafs, tolkade det som tonårsbeteende och försökte med morot och "piska". Inget funkade och gör ej nu heller. Nu i 9:an är det horribelt och jag vet inte hur jag skall orka. Hon skolkar, skriker, gråter och får panik. Ökar i vikt. I våras var hon med om ett trauma. Under hennes uppväxt har hennes pappa varit svårt sjuk i perioder mentalt och även missbrukat vilket gjort att han inte alltid har kunnat på hemma. Sedan februari är han helt utflyttad och är idag nykter och mår bättre men för henne gör det ingen större skillnad tror jag.
Skolan har försökt hjälpa till utan resultat. Jag har nu talat med rektorn och det blir utredningsstart nästa vecka. Jag har själv fått anmäla frånvaron till Socialtjänsten.
Hennes humör går upp och ner i kraftiga svängningar. Hon har slitit loss saker från väggar. Har svårt att vara stilla, vill vara med mig hela tiden och ringer och smsar jämt. Jag har svårt att arbeta pga av oro och över att bli störd.
I helgen åkte hon bort för att träffa äldre syskon och underförstått att jag och småbröderna skulle få vila. Hon har ringt och smsat hela helgen och självmordhotat och växlat mellan sorg, hån och elakheter. Inte en lugn stund har det blivit.
Jag är orolig och rädd över hennes situation men också över hur jag ska orka göra rätt mot henne och mot hennes bröder.
Jag har ett stort hus i ett välbärgat område och ett bra betalt men ansträngande arbete, är orolig för hur jag skall klara av att jobba när jag aldrig får vila. Jag har varit hos läkare och fått hjälp med sömnen och muskelavslappnande samt övningar och går på massage. Allt för att orka.
Henne tog jag till läkare förra veckan. Väntar på provsvar. Hon har fått lugnande att ta vb. Läkaren funderar på antidepressiva. Motionera är det omöjligt att få henne att göra trots erbjudande om dyra trendiga gymkort och sällskap.
Hon dricker inte alkohol, eller, drogar eller är ute sent. I släkten har vi ADHD, missbruk, autism, depression och även suicid.
Jag är helt slut. Hon är säkert även minst lika trött som jag...
