Hjälp! Min man vägrar ringa och be om ursäkt för ett gräl han började

Gravidhormoner? Som han är less på?

om det är såhär en gång i veckan skulle jag ju tänka på eran son. Tror du han mår bra av att ha en far som skriker på sin mor? Är det verkligen den förebild din son ska ha? Han kommer ju lära sig att ifall någonting inte går enligt honom så ska han ta ut det på andra genom skrik och fula ord. Sen hur kommer han bli i framtiden? Skrika på sin flickvän, flickvännen kommer må lika dåligt som du, vill du utsätta en annan kvinna för denna behandlingen?

Din man måste söka hjälp för sitt humör, annars skulle jag separera.

Gravid hormoner kunde det varit... Om det inte var så att jag haft turen att inte haft några problem under min graviditet så han har det väldigt lindrigt, vilket han själv sagt till vänner och familj.

Sasu - ja, det var min tanke att han måste gå och prata med någon, för det är inte bara mig han behandlar så här även barnen.

... Om han bara kunde höra av sig... Vill ju inte fly till min mamma och bo här heller men tänkte det kunde bli en ögon öppnare för han men verkar ju inte så dessvärre...

Ni var och fixade på ert hus skriver du. Har ni ett stort renoveringsprojekt på gång samtidigt som du är gravid? Han har en son sedan tidigare låter det som också. Kan det vara så att ni tagit er vatten överhuvudet fullständigt?

Jag bortförklarar inte din mans beteende men det är alltid lättare att nå fram till varandra om man på ett ungefär förstår varför man hamnat i den här situationen.

Vill du vara tillsammans med den här mannen så kanske du måste ta första kontakten, eftersom att han verkar ovillig att göra det. Och fokusera då på att försöka enas, inte starta om grälet med ännu mer sårade känslor.

var han såhär innan graviditeten också??

Han kommer inte att be om ursäkt för att han tycker att hans utbrott är ditt fel. Han förväntar sig uppenbarligen att du ska komma krypandes och göra det bra igen.

Hör du av dig tar han det som att du erkänner din skuld typ..

Ja, jo vi har ett stort jobbigt projekt samtidigt för att där vi bor idag är för litet så tanken var att flytta in innan bebis kommer.

Och ja vi har tagit på oss för mycket, förstår att han är stressad osv, men ändå inte okej att skrika och gapa när man försöker sitt bästa.

Bra skrivet,får väl försöka släppa min stolthet. Men tycker det ändå är konstigt han borde väl sakna mig? Saken varför jag inte vill vara den som gör av mig först är också för att jag vill se om han verkligen bryr sig men verkar va för mycket begärt

Menhuur kan det vara mitt fel? Var hans ursäkt förra gången med...

Nu har vi ju såklart bara hört din version, vi får väl tro att den är helt objektiv.

Han skriker på dig och du åker och gömmer dig hos mamma i två dagar. Förmodligen längre eftersom han inte hört av sig.

Sen hör man av sig till FL istället för till partnern?

Prova att ta kontakt, det behöver ju inte betyda att du erkänner ett fel?