Hur kände ni när ert ex fick nytt barn?

Blev lite skadeglad för vet hur jobbig han tycker bebistiden var, och då hade vi ändå ett lätt barn. Nu får han sova tre timmar varje natt och det är sååå synd om honom. Vårt förhållande tog slut när vi fick barn för då vaknade mansbebisen i honom. Mitt barn blev väl glad när han fick syskon fast det skiljer ganska många år på dom, så det är ju bra.

Inget speciellt.

Tyckte att det var lite jobbigt faktiskt! När han och jag fick vårt första barn var vi båda 20 år, fick en till 2 år senare. Han var en rätt dålig pappa och har aldrig gjort särskilt mycket för våra barn (varken när vi bodde ihop eller efter vi hade gått isär). Våra barn var båda över 10 när hans dåvarande tjej blev gravid. Han har sedan fått ytterligare en hög med barn.. och våra gemensamma hamnade allt längre ner på prioriteringsskalan vart efter de nya barnen kom!
Blev även ledsen för att jag själv hade bestämt att jag inte ville ha fler barn då jag kände att jag ville ge allt till de två som jag hade.

Jag blev lite ledsen faktiskt. Kändes konstigt att en annan kvinna jag inte ens träffat skulle födda fram mina barns lillasyster. Men det är ju ingen känsla jag någonsin visat, utan jag har uppmuntrat barnen och i deras väntan plocka vi fram lite av deras bebisgrejer och prata om deras bebistid. Nu tog tyvärr deras förhållande slut under graviditeten och mina barn har bara träffat sin lillasyster 3 ggr det här första året. Så mina barn bär på en sorg att ha en lillasyster de inte har.

Så i dagsläget är jag bara arg. Arg för att fadern är så jäkla egoistisk och ser till sig själv med allt. För att han utsatt ALLA barnen för det här. Och lite arg på mamman som skaffa barn med en karl på andra sidan svergie som hon knappt känner och lovar barnen att hon ska flytta ner så fort bebis kommer. Nu förstår jag henne också kanske ska tillägas -jag hade inte heller flyttat till svergies största mansbebis med egokikare vart han än tittar...

Nu är jag orolig för att mina barn ska få panik om jag kommer om några år och berättar att de ska få ett småsyskon. Jag är så orolig så jag och min sambo överväger att avstå helt från gemensamma barn eller vänta tills mina flyttat hemifrån.

Kände inget speciellt, alls. ... /Pentra

Jag har fått lära mig av mina föräldrar att vissa saker som man inte anser sig vara i nyskick längre bör nu klassas som sk. begagnat hädanefter så att säga..
Därför skänkte jag gärna bort det jag hade utan att skämmas det minsta.

..För dom som vet ..dom vet vad jag menar o syftar på
Nä, så jag vart och är fortfarande inte det minsta ledsen på något sätt faktiskt över vad som hände.

-Okej där ljuger jag lite..
Mina barn skulle ju precis ha fått sig ett nytt icke "Biologiskt Syskon åt sig, ett sk. halvsyskon. Så därför var dom i alla fall glada ju.. Därför vart jag (lite glad) i alla fall mest för deras skull såklart, så långt kan jag sträcka mig.
Men inte mer än så!
"Skadeglad läste jag att någon längre upp vart, så ja absolut, det var jag också.