Känner mig så avtrubbad!
Jag har varit med om ganska mycket under det senaste halvåret och vet inte om det är därför jag känner (eller snarare inte känner!) som jag gör?
Har under några år levt i en ganska jobbig samborelation som jag valde att avsluta i våras. Jag flyttade 50 mil för att bo med den mannen och stannade nog kvar lite för länge pga praktiska skäl. Valde efter separationen ändå att bli kvar i staden som jag flyttat till eftersom jag börjat etablera mig här med bra jobb och nya vänner.
Så i början av sommaren flyttade jag in i en egen lgh.
Strax efter det så hamnade min vuxna son i trubbel och flyttade hem till mig. Han krockade bland annat en bil när han var narkotikapåverkad, och han har lyckats samla på sig mycket skulder och har lånat pengar och köpt knark av "fel" personer. Jag visste inte innan det att han använde droger, visste inte heller omfattningen av hans skulder. I ungefär samma veva blev min älskade katt överkörd!
Allt detta är ju bara var för sig jobbiga upplevelser! Men jag känner nästan ingenting, har knappt fällt en tår trots allt detta elände!
Jag brukar nog vara ganska stark och lösningsfokuserad när det händer saker, men jag brukar ju ändå KÄNNA, kunna gråta och vara arg! Det konstiga är att det jag känner är att jag trivs rätt bra med livet? Så borde jag ju inte känna mitt i all kaos!?
För snart 3 månader sedan träffade jag också en ny man som jag nu har ett förhållande med. Han har allt jag kan önska mig hos en man och jag märker att han verkligen vill vara med mig. I teorin så är jag kär i honom, för han är verkligen en helt fantastisk person! Men jag brukar ju vara helt nopprig när jag är nyförälskad, men känner mig bara blank!
Funderar nu på om det har hänt för mycket på för kort tid så att jag därför inte kan ta det till mig och hantera det. Är rädd att jag ska bryta ihop en dag!! Även om det egentligen inte känns så.. Men är ju inte heller normalt att i det närmsta "rycka på axlarna" när katten dör eller man får veta att ens son är narkoman!
Vad är det för fel på mig!!?