VUL
Sedan några veckor tillbaks har vi varit på små moln då jag efter operation för svåra cellförändringar kämpat med att få till en graviditet och nu kom pluset! Vi har en dotter på 11år och en liten son på 1år som vi så gärna skulle få ett syskon.
Rädslan efter varje toabesök att upptäcka blod eller avvikande flytningar ligger och gror i bakhuvudet varje dag.
I måndagskväll upptäckte jag en brunaktig flytning samt en liten strimma blod,hände inget mer den kvällen men oron gnagde och sömnen var verkligen inte på topp!
Dagen efter på jobbet var tuff,jag sprang på toa för att kontrollera efter blod mm fram på fm gick jag på toaletten och upptäckte då en brunaktig flytning samt lite rosa på pappret.
Blev extremt orolig då jag för något år sedan innan våran son blev till var med om ett MF vilket jag tog extremt hårt!
Ringde till gynakuten där jag fick en tid ganska omgående då dom tog min oro på allvar.
Väl där så fick jag lämna lite prover och sen var det dags för undersökning. Väldigt lugn o förstående läkare som lyssnade. Såg dock efter han känt på livmodern att handskarna var lite rosaaktiga men inget klarrött blod! Vid VUL kunde han se en fin rund hinnesäck en gulekropp samt ett foster som enl måtten så skulle jag vara i graviditetsvecka 6 och inte 8 som BM trodde efter min senaste ?riktiga? mens!!
Både läkaren och BM sa att allt såg normalt ut för just den veckan men dom ville ändå boka mig på ett återbesök 1vecka senare för att se så att det var en normal graviditet då jag haft denna lilla blödning.
Men det som gör mig lite förundrad är att han sa aldrig att hjärtat slog mm och läser man på massa andra trådar så säger många att hjärtat slog fint mm. Nu vet jag inte om det var för att dom endast fokuserade på flytningarna o blödningarna??!! Blir orolig att jag fick återbesöket för att dom ska fastställa att det är dött!!! Men då borde dom inte sagt att det ser bra ut! Idag fin s degiga spår efter varken bruna flytningar eller blodstrimmor. Jag är extremt trött,yr och mår illa! Vill bara få bort alla symptom om det nu vore kört! Jag känner att jag kan inte glädjas åt mig graviditet längre då jag oroar ihjäl mig tills nästa VUL.
Men känns konstigt om det skulle vara ett missfall men oron är där.
Någon som haft liknande besvär i början på sin graviditet??