Varför är det så svårt att hitta en självständig man?

Jag har inget svar men oj vad jag känner igen mig. Mannen kan inleda med att prata med om att han vill ha en självständig kvinna. Efter ett halvår suckar han att det inte känns som om jag behöver honom. Nej... för det gör jag inte. Men jag vill vara med honom. Eller ville. Det tog slut.

Mitt senaste försök till respektive blev som en hundvalp, efterhängsen, uppmärksamhetskrävande och allmänt jobbig. Skulle hjälpa till hela tiden, verkar ha väldigt stort behov av att känna sig behövd. Antagligen stort bekräftelsebehov, en massa sms och sånt.

Mitt ex har hög integritet och är helt självgående så de männen finns men efter skilsmässan har jag inte hittat någon. Är 50+.

Samma här. Jag tror att det kan vara för att många män 'jagar' när de är osäkre på sin partner, dvs en partner som inte behöver dem i sitt liv utan 'bara' vill ha dem där. 
Då gör de allt för sin kvinna, medan män som är fullt säkra på sin kvinna kan bli mansgrisar istället. Min man gör allt för mig om han tror att någon annan fångat mitt intresse. Däremellan tar han mig för given. Skilsmässan är nära kan jag säga. 

Särbo är en underbar idé som min man tyvärr inte uppskattar. 

Exakt och det är svårt för mig att förstå. Jag visar verkligen hur mycket jag uppskattar mannen när jag blir förälskad. Det har också mina ex kommenterat, att jag är en omtänksam och kärleksfull partner, men det är som om det inte räcker ändå.

De vill känna sig behövda rent praktiskt och t.o.m. ekonomiskt men för mig riskerar sådana tjänster att komplicera relationen i längden. Jag vill hålla kärleken ren från sådant. Jag vill att det bara ska handla om oss två och det vi känner för varandra. Jag antar att det krävs en del självförtroende för att våga tro på att det räcker och att man kan bli älskad för den man är.

Jag ser vissa relationer i min omgivning där mannen förväntas serva, skjutsa och betala etc. och undrar om de flesta män kanske vill ha det så. Då känner de sig behövda antar jag. Det är inte ett alternativ för mig så jag lever hellre ensam. Det är också en fråga om självrespekt för min del.

Fast alla män kan inte vara så. Det måste ju finnas män som vill ha det som jag.

Tror vi män har ett behov av att vara behövda, tog ett tag för mig att inse att det finns inget hustrun behöver mig till, annat än som sällskap och sex, och vid den insikten tappade jag intresset för henne och idag lever vi mer eller mindre som vänner i väntan på att barnen blir stora nog för skilsmässa.

Det är nog olika, men man är väl inte osjälvständig bara för att man vill vara sambo med den man älskar? Man kan väl vara självständig fast man bor i samma hem? 

Sen ska du förstås inte flytta ihop med någon om du inte själv vill, men man är olika helt enkelt.

Men vad är det för fel med att vara önskad som sällskap och sex? Det borde vara jättebra förutsättningar för en relation. Två jämlikar som väljer att vara med varandra. I stället för att mannen ska behöva känna sig överlägsen för att vara trygg i relationen.

Jag ska säga att jag tror att många kvinnor har samma behov också även om det yttrar sig lite olika. Man hör ju stup i kvarten kvinnor som pratar om sina män som småpojkar, som om de inte skulle kunna klara av att koka pasta eller tvätta sina egna strumpor om inte hon var där. Medan männen kontrar med att ha mer pengar, mer händighet och i många avseenden mer handlingsförmåga. Det är en maktbalans som bottnar i osäkerhet och inte borde göra någon lyckligare egentligen.

Särbo är också skit. Ni som tror att ni kan gå från sambo till särbo.

Det blir värre! Tvättkorgen fylla ändå, det smutsas ner utan en tanke på att stanna för att hjälpa till att städa, mat i kylen som ruttnar som du får rensa och slänga sedan, sängkläder och handdukar som inte byts av honom. Kort sagt, det är exakt samma jobb som om man är sambo. Skillnaden är att ni inte längre delar hyra.

Jag är en självständig kvinna jag med. Jag får ofta blickar när jag sitter med andra och pratar och jag säger att jag gör allt som de tycker är självklart att mannen ska göra. Tex tvätta bilen, skruva ihop saker, bära tungt, meka med teknik, tanka bilen osv. Trams att det ska vara könsbetingat. Jag kan göra allt själv. Behöver ingen man till det. Män är bekväma varelser. De är gärna sociala och hjälpsamma utåt men när det kommer till kritan vill de gärna bli servade och inte prata känslor. Kvinnan ska ta hand om hemmet medans dom kollar på tv.

Sen undrar dom varför kvinnan är sur och tråkig.

Ja, det är väl helt enkelt mig det är fel på..

För det resulterar att vi har inget att tillföra förhållandet utöver barnens behov, vi är trygga i vår relation så missförstå mig rätt, vi vet var vi har varandra, sysslor och barn är perfekt uppdelat vecka till vecka, men vad mig anbelangar hade jag lika väl kunnat bo med en kill-kompis och fått ut mer av det.

Hmm... Jag försöker men förstår faktiskt inte. Jag tänker att du kanske ändå är med fel person. Varför ska man leva med någon som inte är den man oftast helst vill spendera tid med?