Min partner gör mig ledsen, och vänder det sedan mot sig själv

genomskinlig00

Mon 11 Nov 2019 10:34
12 svar

Citera Visa endast Anmäl

Min partner gör mig ledsen, och vänder det sedan mot sig själv

Min partner har vid flertalet tillfällen gjort mig mycket sårad. Jag minns inte sist jag grät så mycket som jag gjort med denna partnern. När det uppstår en situation där jag blir sårad, så är mina känslor alltid befogade, vilket vi alltid kommer fram till. Ibland har jag till och med blivit rädd, och även då är det befogat.

Vid dessa tillfällen inleds en förlåtelseprocess där partnern ber om ursäkt och allt verkar lovande. Efter en stund kan jag känna att tilliten kommer tillbaka och jag försöker då att inte tänka mer på att jag just blivit sårad, men jag är ju fortfarande det inuti. Och jag kan ju inte bli helt glad på en gång eftersom jag inte är i balans då det tar ett tag för mig att bli mitt "vanliga jag" igen. Men jag försöker att inte älta det och jag förlåter partnern varenda gång.

Någon halvtimme senare kan allt totalvända. Det känns bokstavligt talat som att min partner gör en 180 graders sväng och börjar tycka synd om sig själv istället för att finnas där för mig. Allt fokus hamnar på partnern istället. Onödiga kommentarer dyker upp, som att jag till exempel; inte lyssnar, inte går att prata med, inte kan hantera henne etc. Hon visar också tydligt fysiskt att hon stöter bort mig genom att t.ex. hon inte låter mig röra vid henne. Jag kan inte vara i närheten av henne, fysiskt i lägenheten, utan att hon fräser åt mig. Dessa dagar slutar allt som oftast med att alla våra planer raseras och att hon tvingar mig att åka hem, eller att hon stänger in sig i ett rum.

Jag håller på att bli galen. Vad är det som händer? Är det någon som känner igen sig?
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Min partner gör mig ledsen, och vänder det sedan mot sig själv
uhsumkat

Mon 11 Nov 2019 10:37

#1

Citera Visa endast Anmäl

Tycker ni sak pröva med parterapi.
Anonym (Filur)

Mon 11 Nov 2019 10:39

#2

Citera Visa endast Anmäl

Utgångsläget är att man inte kan förändra någon annan, bara sig själv. Och sättet man hanterar andra.

Alltså, du kan "ta emot" det som din partner säger eller gör på ett annat sätt. Om du vet att hen bara vill få ur sig saker, har ett visst språkbruk, att det inte är personligt etc. så kan du stänga ner och bara låta det skölja över dig. Inte lägga något direkt värde i det. Funkar ibland och i vissa situationer. Självklart ska man själv känna att det är "värt" att ha det så här för att man tror på förändring i ett längre perspektiv till exempel.

Men då blir ju det som du beskriver som följden ett rätt orimligt beteende, som man får svårare att hantera. Dvs att först kommer det ur personen en massa saker och sen plötsligt vänder hen själv på det 180 grader som du beskriver. Den grejen skulle jag själv ha svårt att hantera.

Du har väl två val här, acceptera det för att du tror på relationen. Eller att ni tar hjälp utifrån och pratar med någon som kan hjälpa din partner att analysera varför hen gör på det här viset och kan stötta er att hitta bättre sätt att kommunicera med varandra.
genomskinlig00

Mon 11 Nov 2019 10:55

#3

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Filur) skrev 2019-11-11 10:39:26 följande:
Utgångsläget är att man inte kan förändra någon annan, bara sig själv. Och sättet man hanterar andra.

Alltså, du kan "ta emot" det som din partner säger eller gör på ett annat sätt. Om du vet att hen bara vill få ur sig saker, har ett visst språkbruk, att det inte är personligt etc. så kan du stänga ner och bara låta det skölja över dig. Inte lägga något direkt värde i det. Funkar ibland och i vissa situationer. Självklart ska man själv känna att det är "värt" att ha det så här för att man tror på förändring i ett längre perspektiv till exempel.

Men då blir ju det som du beskriver som följden ett rätt orimligt beteende, som man får svårare att hantera. Dvs att först kommer det ur personen en massa saker och sen plötsligt vänder hen själv på det 180 grader som du beskriver. Den grejen skulle jag själv ha svårt att hantera.

Du har väl två val här, acceptera det för att du tror på relationen. Eller att ni tar hjälp utifrån och pratar med någon som kan hjälpa din partner att analysera varför hen gör på det här viset och kan stötta er att hitta bättre sätt att kommunicera med varandra.

Tack för ditt svar. Det funkar för mig i vissa situationer att inte ta det personligt. Tyvärr funkar det inte i alla lägen.

Jag får jättedåligt samvete när det uppstår såna här situationer som jag beskrivit. Det är som att hon skuldbelägger mig för att göra det lättare för sig själv.

Att tillägga är att varenda gång vi skiljs åt som "ovänner" så dyker det några timmar senare upp långa sms där hon förklarar sin kärlek till mig och hur mycket jag betyder för henne. Att hon ska ändra på sitt beteende och hur mycket hon älskar mig. Detta är ju såklart något jag uppskattar eftersom jag väljer att tro på henne och det hon försöker säga. Men jag har jättesvårt med att det ens ska behöva gå så långt. Hjälp utifrån kanske är nödvändigt i detta fall.
genomskinlig00

Mon 11 Nov 2019 10:55

#4

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Filur) skrev 2019-11-11 10:39:26 följande:
Utgångsläget är att man inte kan förändra någon annan, bara sig själv. Och sättet man hanterar andra.

Alltså, du kan "ta emot" det som din partner säger eller gör på ett annat sätt. Om du vet att hen bara vill få ur sig saker, har ett visst språkbruk, att det inte är personligt etc. så kan du stänga ner och bara låta det skölja över dig. Inte lägga något direkt värde i det. Funkar ibland och i vissa situationer. Självklart ska man själv känna att det är "värt" att ha det så här för att man tror på förändring i ett längre perspektiv till exempel.

Men då blir ju det som du beskriver som följden ett rätt orimligt beteende, som man får svårare att hantera. Dvs att först kommer det ur personen en massa saker och sen plötsligt vänder hen själv på det 180 grader som du beskriver. Den grejen skulle jag själv ha svårt att hantera.

Du har väl två val här, acceptera det för att du tror på relationen. Eller att ni tar hjälp utifrån och pratar med någon som kan hjälpa din partner att analysera varför hen gör på det här viset och kan stötta er att hitta bättre sätt att kommunicera med varandra.

Tack för ditt svar. Det funkar för mig i vissa situationer att inte ta det personligt. Tyvärr funkar det inte i alla lägen.

Jag får jättedåligt samvete när det uppstår såna här situationer som jag beskrivit. Det är som att hon skuldbelägger mig för att göra det lättare för sig själv.

Att tillägga är att varenda gång vi skiljs åt som "ovänner" så dyker det några timmar senare upp långa sms där hon förklarar sin kärlek till mig och hur mycket jag betyder för henne. Att hon ska ändra på sitt beteende och hur mycket hon älskar mig. Detta är ju såklart något jag uppskattar eftersom jag väljer att tro på henne och det hon försöker säga. Men jag har jättesvårt med att det ens ska behöva gå så långt. Hjälp utifrån kanske är nödvändigt i detta fall.
Barbro45

Mon 11 Nov 2019 11:01

#5

Citera Visa endast Anmäl

Hon skriver det hon vet att du vill höra för att fortsätta relationen, kan det vara så. Ord är billiga, man säga, lova och bedyra sin kärlek. Men det är handlingar som visar att man menar det man säger.
Anonym (Filur)

Mon 11 Nov 2019 11:16

#6

Citera Visa endast Anmäl

genomskinlig00 skrev 2019-11-11 10:55:34 följande:
Tack för ditt svar. Det funkar för mig i vissa situationer att inte ta det personligt. Tyvärr funkar det inte i alla lägen.

Jag får jättedåligt samvete när det uppstår såna här situationer som jag beskrivit. Det är som att hon skuldbelägger mig för att göra det lättare för sig själv.

Att tillägga är att varenda gång vi skiljs åt som "ovänner" så dyker det några timmar senare upp långa sms där hon förklarar sin kärlek till mig och hur mycket jag betyder för henne. Att hon ska ändra på sitt beteende och hur mycket hon älskar mig. Detta är ju såklart något jag uppskattar eftersom jag väljer att tro på henne och det hon försöker säga. Men jag har jättesvårt med att det ens ska behöva gå så långt. Hjälp utifrån kanske är nödvändigt i detta fall.
Då skulle jag tro att ni behöver hjälp, ja. Så att hon förstår vad hennes beteenden skapar hos dig och att det faktiskt inte är ok att sen vända på klacken och överösa dig med kärlek. Man kan inte göra så mot en annan person.
Det är som mitt barns lärare sagt i skolan gällande mobbing vilket är väldigt konkret. Ta ett papper och knyckla ihop det. Ta upp bollen och stryk ut den igen. Du har fortfarande ett papper i handen men du ser mönstret. Du kan säga förlåt men skadan är redan skedd.... Kolla på din kommuns hemsida om du kan hitta kontaktuppgifter till familjerådgivningen. Brukar vara gratis eller till en symbolisk summa.
Anonym (op)

Mon 11 Nov 2019 11:57

#7

Citera Visa endast Anmäl

Låter som jag och min pojkvän.

I mitt fall ber jag om ursäkt för min del, liksom.

Jag förväntar mig dock någon gång att han ser sin del, vilket inte händer någonsin, jag får aldrig de där genuina ursäkterna då han inte verkar förstå vad det är han gör som sårar mig, även om de för många andra är lätt att förstå. Till sist brister det lite och jag gör som din flickvän.
Anonym (Filur)

Mon 11 Nov 2019 12:47

#8

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (op) skrev 2019-11-11 11:57:51 följande:
Låter som jag och min pojkvän.

I mitt fall ber jag om ursäkt för min del, liksom.

Jag förväntar mig dock någon gång att han ser sin del, vilket inte händer någonsin, jag får aldrig de där genuina ursäkterna då han inte verkar förstå vad det är han gör som sårar mig, även om de för många andra är lätt att förstå. Till sist brister det lite och jag gör som din flickvän.

Ni kanske också skulle behöva prata med någon? Det låter inte sunt att ha det på viset, du mer eller mindre agerar på det viset för att provocera fram en reaktion om jag förstår dig rätt?
Låter som att ni båda har lite att jobba med. Just sånt här är den typen av beteenden som man ofta tar med sig in i nya relationer och som gör att man kanske har svårt att hålla ihop. Det blir som mönster som man återupprepar. Kan vara bra att jobba bort.
Anonym (op)

Mon 11 Nov 2019 13:19

#9

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Filur) skrev 2019-11-11 12:47:14 följande:
Ni kanske också skulle behöva prata med någon? Det låter inte sunt att ha det på viset, du mer eller mindre agerar på det viset för att provocera fram en reaktion om jag förstår dig rätt?
Låter som att ni båda har lite att jobba med. Just sånt här är den typen av beteenden som man ofta tar med sig in i nya relationer och som gör att man kanske har svårt att hålla ihop. Det blir som mönster som man återupprepar. Kan vara bra att jobba bort.
Nej, jag blir sårad och ledsen och klarar inte hålla mig "glad" längre. Då går jag hem för att jag inte kan hantera hans ilska längre. Ofta det det handlar om för oss.
genomskinlig00

Mon 11 Nov 2019 13:30

#10

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (op) skrev 2019-11-11 11:57:51 följande:
Låter som jag och min pojkvän.

I mitt fall ber jag om ursäkt för min del, liksom.

Jag förväntar mig dock någon gång att han ser sin del, vilket inte händer någonsin, jag får aldrig de där genuina ursäkterna då han inte verkar förstå vad det är han gör som sårar mig, även om de för många andra är lätt att förstå. Till sist brister det lite och jag gör som din flickvän.

Det är jättebra att be om ursäkt! Det är ju omöjligt att förstå vad som sårar en om det inte finns någon dialog. I vårat fall känner jag mig ganska trygg i att berätta när det är något som sårat mig. Men berättar man inte så sätter man bara upp en återvändsgränd.

Problematiken som jag ser det blir litegrann som att sparka på den som ligger. Fast inte förrän du själv visat att du kan hjälpa den andra upp. Och precis när du fått hen på fötterna igen så riktas slag mot knäskålarna, och man faller igen.
Anonym (op)

Mon 11 Nov 2019 13:47

#11

Citera Visa endast Anmäl

genomskinlig00 skrev 2019-11-11 13:30:26 följande:
Det är jättebra att be om ursäkt! Det är ju omöjligt att förstå vad som sårar en om det inte finns någon dialog. I vårat fall känner jag mig ganska trygg i att berätta när det är något som sårat mig. Men berättar man inte så sätter man bara upp en återvändsgränd.

Problematiken som jag ser det blir litegrann som att sparka på den som ligger. Fast inte förrän du själv visat att du kan hjälpa den andra upp. Och precis när du fått hen på fötterna igen så riktas slag mot knäskålarna, och man faller igen.
För mig blir det ingen bra dialog om hans del. Han blir arg eller sur då.

Vi måste alltid hålla oss till bara min del, vilket blir lite svårt i längden.
Anonym (Filur)

Mon 11 Nov 2019 13:49

#12

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (op) skrev 2019-11-11 13:19:36 följande:
Nej, jag blir sårad och ledsen och klarar inte hålla mig "glad" längre. Då går jag hem för att jag inte kan hantera hans ilska längre. Ofta det det handlar om för oss.
Låter inte så bra hörrdu? Hur går ilskan över? När är det liksom läge att ta kontakt igen? Är det han som hör av sig eller du?

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Min partner gör mig ledsen, och vänder det sedan mot sig själv

Min partner gör mig ledsen, och vänder det sedan mot sig själv

INNEHÅLL