Mamman flyttar 22 mil efter separation

Hej,

Risk för ett långt inlägg men jag behöver verkligen hjälp här!

Jag och mitt ex hade varit tillsammans i 7,5 år när vi jag bestämde mig för att lämna henne. Ett beslut som senare blev gemensamt efter lite distans. Hösten 2012 flyttade vi till min hemstad där vi bott, jobbat, skaffat familj, köpt lägenhet m.m.

Vi har en snart 5-åring och ett barn på ca 16 månader ihop. När vi bröt så var hon fortfarande mammaledig och började då mer och mer vara i sim hemstad där hon har sin familj och från dess att vi lämnat över nycklarna i juni så har hon bott där permanent. Jag har varit okej med det då hon är mammaledig och inte kunnat påverka vart hon vill vara när hon är ledig. Vi har haft barnen i stort sätt varannan vecka vilket, då jag kunnat vara föräldraledig på halvtid.

Det som händer nu är att hon inte vill flytta ner. Hon har sagt upp sig från sin fasta anställning här nere och bor i ett radhus tillsammans med sin bror som hennes föräldrar äger. Det äldsta barnet går på en grym förskola som både hen och vi älskar och vårt minsta barn står i kö för en syskonplacering. Hon menar på att hon vill bo där uppe och barnen kan ha växelvis barnomsorg i båda kommunerna. Hennes argument är att hon saknar sin hemstad(hon bodde med en annan kille i 3 år på annan ort innan hon flyttade till mig) samt att hon inte har något skyddsnät i min stad, och då syftar hon på sin mor och far.

Detta tycker jag är helt från vettet. Först och främst så har hon ett jättestort nätverk här i min stad, hon har haft flera jobb, startat mammagruppen där hon fortfarande är drivande, varit ordförande i föreningar m.m. Jag räknar det till att hon har 12 vänner/par med 1-2 barn som hon umgås med och 7-8 som inte har barn men som delar samma intressen. Hon är även god vän med sin chef som hade kunnat stötta henne genom bra planerade scheman. Vi har bra kontakter i flera fastighetsbolag som hyr ut lägenheter och hon har genom lägenhetsförsäljningar en bra ekonomisk grund att stå på. Hennes föräldrar är yngre och skulle kunna hälsa på i vår stad betydligt mer. Jag har en god relation med föräldrarna men kan inte få dem att prata med henne. En nära släkting till henne är också chef för hennes hemkommuns enhet för barn och ungdomar.

Barnen tar det bra nu och vi har fantastiskt kul ihop och det känns som de mår bra men jag är rädd att det kan ändras fort. Vi byter barn i en stad halvvägs och den äldsta tycker det är jobbigt att åka så långt och byta så. Jag har skaffat en ny bostad i ett barntryggt område och satsar på detta. Hon åker snart på sin 3:e av 4:a resor bara i år och är borta i 2,5 veckor(utan barnen).

Hon är helt likgiltig och kall och menar att jag bara kan ta mitt pick och pack och bege mig till hennes stad där jag inte har några kontakter alls. Jag anser att hon inte har rätt till detta och att hon utsätter våra barn för fara och dåliga förutsättningar.

Att medla genom familjerätten har inte funkat och heller inte varit aktuellt på senaste då hon inte kan ändras på enligt henne.

Är det någon som har tips på vad jag kan göra och vilken rätt har jag? Någon i samma sits? Jag har en juridisk kontakt men det är ju den sista utvägen, och ingen jag helst vill ta!