Behöver råd: Ska jag betala?

Tycker du tänker helt rätt. Ingen av er är skyldiga att försörja honom men självklart hjälper man sitt barn ändå om de bor hos en.

Han får skaffa en inkomst eller bo halvtid hos er båda.

Han är vuxen och arbetslös och ska därmed finansiera sitt eget liv med a-kassa, socialbidrag, aktivitetsstöd eller annan inkomst. Bor man hemma ska han betala för hyra.

Du är inte skyldig att betala ett öre.

Han är som sagt 19 år. 

Meddela mamman och sonen att nu är han vuxen och bör ordna försörjning på egen hand. 

Du tänker helt rätt! Tycker det är väldigt generöst av dig att erbjuda gratis boende varannan vecka. Vill han flytta hemifrån så får han såklart stå för det själv, även om det "bara" är hem till mamman.

Nej, du gör honom  en otjänst om du finansierar detta. Han är nu vuxen och har själv ansvaret för sin försörjning. Ingen av ska försörja honom. Han får se till att ta det jobb han kan få, i sista hand får han söka försörjningsstöd. 

Det som vi föräldrar ska göra, vår främsta uppgift, är att förbereda våra barn för livet som vuxen. Ni har missat något här om han tror att han kan fortsätta leva på mamma och pappa. 

Vi har ett vuxet barn (till en av oss) som slutat gymnasiet boendes i vårt hus. Vi kräver inte barnets andra förälder på underhåll, varför skulle vi göra det?

Har barn i ungefär samma ålder som ännu ej är klara med skolan men vi tänker likadant: När  det är färdigt så får de försöka hitta jobb, iaf på deltid, eller om de vill studera vidare får de ju ta studielån. De bor ännu så länge varannan vecka men om de väljer att bo heltid på ena stället får de så klart det, men ingen av oss föräldrar tänker betala underhåll när skolan är klar. 

Du kan ju skicka FK:s länk till den andra föräldern där det tydligt står att man enbart är skyldig att betala för barn över 18 år om de ff går i gymnasiet eller motsvarande (jag tänker tex folkhögskola om man inte hade gjort klart gymnasiet)  Pengarna ska då dessutom gå till barnet, inte till föräldern. 

www.forsakringskassan.se/privatpers/studerande/underhallsbidrag_och_forlangt_underhallsstod

Du tänker rätt, förutom i att du säger att mamman ska kräva att sonen tar tag i saker. Det är väl ändå ett gemensamt ansvar, han är ju bådas barn.

Jag tycker först och främst att ni borde diskutera det här alla tre, istället för främst mellan er föräldrar. Han är ju vuxen och rent tekniskt har ju varken du eller mamman något försörjningsansvar för honom. Låt honom därför vara med i diskussionerna. Kommer själv ihåg att jag hade ingen insikt alls i mina föräldrars ekonomi när jag var 19, så det kanske pushar honom att leta jobb om han förstår precis hur mycket mer det kostar om han skulle bo hos mamman heltid och att det inte är något hon har råd med.

Jag tycker att det är ett rimligt förslag du lagt fram. Då har ju din son lite tid på sig att få ordning på sitt liv samtidigt som ni kan fortsätta umgås som förut. Vill han ändå bo heltid hos mamman får de isåfall lösa det tillsammans.

Sen finns också, som några påpekat, möjligheten till bidrag för honom och betala hyra. Jag hade dock inte gått den vägen som förälder förutsatt tillräckligt med plats hemma och en solid ekonomi, man måste inte nödvändigtvis se till att komma över varenda krona man kan om behovet inte finns. Då hade jag hellre ställt mer krav på att ta hand om saker hemma i utbyte mot gratis boende.

Självklart, och det gör jag också. Tipsar om olika jobbmöjligheter, pressar på osv. Absolut! Men jag menade att mamman, istället för att begära pengar från mig, även hon ska uppmana sonen att skaffa en inkomst och börja betala för sig eftersom hon inte har råd att ha honom boendes där på heltid. 

Det är på sonen mamman i första hand ska krav om betalning. Så hänvisa henne till sonen.

Du borde inte betala. För sonens skull i långa loppet.

Vill mamman se till att han förblir en mansbebis utan ambitioner är det hennes ansvar/val .

Skulle han försöka hitta jobb vore en annan sak såklart.

Problemet är att han verkar vara nöjd med att bli försörjd av er.

Om ens barn är i nöd ställer man upp såklart , men lathet är ingen nödsituation.

Det tycker jag med

Varför ska han bo gratis hos någon av er om han inte ens försöker hitta ett jobb eller studera på allvar? Tycker inte någon av er tänker rätt.

Du har en poäng, och min tanke har varit att han snart skulle få börja betala lite hos mig. Dock kommer aldrig hans mamma kräva det av honom, så jag skulle bli "den elake" av oss föräldrar. 

Betala inte för en vuxen karl och avråd mamman från att låta honom bo gratis.

Prata med henne och försök att skapa samsyn kring det att det är ert gemensamma beslut att inte längre ha ett försörjningsansvar för honom.

Han behöver en tydlig markering att nu måste han hitta sätt att använda sin egen ryggrad. Helst flytta hemifrån helt. Det kanske blir sura miner men i längden kommer han att vara tacksam.

Det är då en lärdom och erfarenhet för dig, att våga vara "elak" i någon annans ögon. Det är inte elakt, det är ärligt och rakt i rygg. Våga stå för vad du tycker.