Separera 2020.

Någon mer som inte orkar längre?

Vi är knappt i samma rum som varandra. Har inte sovit i samma rum på flera år. Vi tjafsar och går varandra på nerverna. Har helt olika sätt att uppfostra barnen.. Jag är lugn, pratar sakta, och förklarar tydligt. Visst kan jag bli arg och höja rösten jag med - medan han går från 0 till 100 på två sekunder. Jag planerar saker medan han tar allt som det kommer. Jag kan inte leva så här... Hade det bara varit jag, hade vi flyttat isär för flera, flera år sedan.

Det finns tyvärr saker som gör att jag inte kan separera. Jag har inget jobb och det är svårt att flytta utan pengar.

Har du glömt att utbilda dig?...ojdå, tänkte inte på det.

Då kommer bli utsatta för honom i ensamhet.... eftersom du inte kommer vara där och skydda dom från hans humör.

För även om du tar med dig barnen så kommer dom vara där på umgänge.

Hej, inget bra utgångsläge helt enkelt. Kort förstår jag dig men har aldrig varit i din situation. Det är klart att du kan klara dig och att du säkert hankar dig fram om inte annat med hjälp av socialen mm. Hade jag varit du så hade jag börjat med att se till att kunna stå på egna ben, alltså nu i förhållandet. Därefter kan du ta nästa steg och det låter det ju som att ni båda skulle mått bra av det. Kanske något händer i ert förhållande om du tar tag i dig själv först, kort så vore det bäst om du kan skaffa en hygglig inkomst. Är det inte möjligt väljer du mellan pest eller kolera, men lyckligast blir du med att lämna och gå vidare oavsett..

Det har alltså varit dåligt i många år, men ändå har du inte gjort något för att kunna flytta? Hur kommer det sig?

Varför skulle det vara ditt fel, vad säger att ditt vis är felaktigt ?  Leta inte fel hos dig som en anledning att leva så här. Det är en enkel utväg.  Stanna inte som en sköld mellan pappan och barnen. Låt han fostra på sitt vis om ni går isär.

Ni kan bli bättre föräldrar på egen hand än ihop. Barnen slipper växa upp i en miljö som innefattar tjafs, bråk etc.