Hur avslutar du en dejtingperiod?

Jag är en 45årig kvinna som dejtat i ett par år nu. Trir säkert jag varit ute med 20-30 män nu. Trevliga typer. Äter middag, fikar, promenerar, pratar, skojar och ligger ibland.

Två gånger har jag blivit kär.

Men jag känner mig så osäker på hur man ska avsluta när man inte får känslor. Hur gör ni? Låter ni det bara rinna ut i sanden efter några träffar eller berättar ni rakt ut att ni inte får feeling? Bägge parter brukar kunna barn så det är sällan man träffas mer än 2 ggr/måbad ändå.

Vill vara tydlig men inte skriva någon på näsan liksom.

Jag berättar direkt när jag inser att det inte kommer bli något. Ibland vill man ha en date till för att bekräfta det man känner men om det inte funkar så säger jag det vid nästa tillfälle.

Jag uppskattar att bli behandlad på samma vis.

Ärlighet är sjysst. Att ghosta är det inte.

Har instämmer helt.

Separerade tidigare i år och har dejtat lite via tinder. Männen vill oftast träffas direkt. När jag märkt att killen blivit väldigt intresserad efter ett par träffar så har jag bromsat genom att berätta hur jag känner: För att undvika missförstånd vill jag vara tydlig - du verkar är jättefin kille jag gärna lär känna mer men just nu inte söker något seriöst..... Detta framgår relativt tydligt på tinderprofilen. Då brukar killen backa lite. Så säger jag givetvis bara om jag kan tänka mig att fortsätta hänga kravlöst. Det är speciellt att dejta när man egentligen inte vill ha en fast relation. Jag vill bara ha bra sex och hitta på roliga saker kravlöst. Känns som killarna oftast vill mer eller blir väldigt på iaf... Har träffat en person som var helt ointressant efter träffen och då sa jag ganska direkt efteråt att jag inte har möjlighet att träffas mer. Antar att jag lindade in det lite. Ville inte såra honom då han blev väldigt förtjust fort...

Tack för era svar! Jag bor i en större stad och är skitbra på att vara trevlig online. Måste vara det som gör att jag dejtar mycket. Det beror inte på mitt mediokra utgående iaf! Men att känna samhörighet i levande livet är svårare.

Det är välgörande att läsa era synpunkter. Förut har jag liksom varit väldigt tydlig och "gjort slut" även med män jag bara dejtat ett par månader. Nu låter jag det rinna ut i sanden, men det känns så oavslutat och otydligt.

Tack för era svar! Jag bor i en större stad och är skitbra på att vara trevlig online. Måste vara det som gör att jag dejtar mycket. Det beror inte på mitt mediokra utgående iaf! Men att känna samhörighet i levande livet är svårare.

Det är välgörande att läsa era synpunkter. Förut har jag liksom varit väldigt tydlig och "gjort slut" även med män jag bara dejtat ett par månader. Nu låter jag det rinna ut i sanden, men det känns så oavslutat och otydligt.

Vad är seriöst egentligen? Många använder ordet men det verkar betyda olika för olika personer. 

Jag kan hänga kravlöst med tjejer. Gå ut och äta, bio, utflykter, hångel och sex. Men jag vill inte att hon gör det med andra samtidigt, vilket jag själv inte gör. 

För en del är det seriöst. 

Vad är seriöst egentligen? Många använder ordet men det verkar betyda olika för olika personer. 

Jag kan hänga kravlöst med tjejer. Gå ut och äta, bio, utflykter, hångel och sex. Men jag vill inte att hon gör det med andra samtidigt, vilket jag själv inte gör. 

För en del är det seriöst. 

Är det exklusivt så är det ju seriöst för de allra flesta eftersom man inte kan räknas som singel när man bara får ha sex och dejta en person.

Det du beskriver låter väldigt kravfyllt låter för mig. Att hindras i sin frihet att dejta och ha sex med vem som helt utan att ens ha ett seriöst dejtande med den man gett upp friheten för.

Jag är skitdålig på att vara ärlig om jag inte blir attraherad. Undviker numera att dejta helt eftersom rädslan för detta äter upp hela nöjet. Jag ghostar nästan alltid och i de fall då killen velat ha svar för att kunna gå vidare (känt mer för mig) så har jag krånglat mig ur och lindat in men aldrig klarat av att säga att jag inte är attraherad. Ingen har sagt det till mig heller trots att flera visat tecken på bristande intresse och liksom bara försvunnit ljudlöst, vilket har varit riktigt knäckande i de fall jag blivit kär. Det är en skitmarknad därute och kommunikation  och ärlighet existerar inte som jag erfarit. Har försökt kommunicera med några men det har aldrig funkat. Killar upplever minsta förtydlingsbehov som krav och drar sig undan direkt.

Ska man hänga  dejtsidor kan man ju testa med att behandla andra som man vill bli behandlad själv, men ganska snabbt kommer man att upptäcka att andra inte följer samma mall. Att ghosta är det nya normala som jag ser det och betyder helt enkelt 0 intresse.