• Anonym (Sorgsen)

    Ingen har någonsin älskat mig

    Jag lever sedan drygt 20 år sedan i en helt kärlekslös relation. Efter en dysfunktionell barndom och flera män som behandlat mig illa (våld, otrohet etc) valde jag det som framstod som det enda jag kunde få.

    Nu är jag snart 50, och hyser inget hopp om att den stora kärleken ska drabba mig. Jag nöter på i en kärlekslös relation som jag märker blir allt mer destruktiv.

    Hur kommer man över sorgen av att aldrig varit älskad? Hur kan man börja tro att man är älskvärd efter så många år där man aldrig berört någon?

  • Svar på tråden Ingen har någonsin älskat mig
  • Anonym (L)

    Är man och 36 men känner likadant. Jag har aldrig haft en relation ens, har alltid blivit ratad. Att känna att man inte duger är verkligen hemskt och knäckande.

  • Anonym (Kram)

    Är det inte bättre att lämna? I din nuvarande relation blir du påmind om din brist på kärlek. Du är 50 år, du har många år kvar att hitta kärleken.

    Jag läste ett citat en gång som löd ungefär så här "Vi får den kärleken vi tror att vi förtjänar". Det citatet går inte att applicera på all sorts kärlek. Kärleken mellan föräldrar och barn ska vara villkorslös och äkta, men tyvärr får inte alla barn uppleva den trots att alla barn förtjänar den.

    Citatet stämmer dock när det gäller kärlek mellan två personer. Du tror inte att du kan eller förtjänar något bättre än det du har nu och därför får du inget bättre heller.

    Du måste få hjälp. Du måste bearbeta all skit du gått igenom. Jag ser att din självkänsla är låg och att du inte mår bra.

    En dysfunktionell barndom skadar så mycket. Egentligen är det inte så konstigt. Hela ens grund läggs i barndomen. Men det går att bli hjälpt.

  • Anonym (A)
    Anonym (Kram) skrev 2019-11-24 15:54:41 följande:
    Är det inte bättre att lämna? I din nuvarande relation blir du påmind om din brist på kärlek. Du är 50 år, du har många år kvar att hitta kärleken.

    Jag läste ett citat en gång som löd ungefär så här "Vi får den kärleken vi tror att vi förtjänar". Det citatet går inte att applicera på all sorts kärlek. Kärleken mellan föräldrar och barn ska vara villkorslös och äkta, men tyvärr får inte alla barn uppleva den trots att alla barn förtjänar den.

    Citatet stämmer dock när det gäller kärlek mellan två personer. Du tror inte att du kan eller förtjänar något bättre än det du har nu och därför får du inget bättre heller.

    Du måste få hjälp. Du måste bearbeta all skit du gått igenom. Jag ser att din självkänsla är låg och att du inte mår bra.

    En dysfunktionell barndom skadar så mycket. Egentligen är det inte så konstigt. Hela ens grund läggs i barndomen. Men det går att bli hjälpt.
    Håller med
  • Godisbuske

    Ingen kan göra något mot en, som man inte själv tillåter.  Många gör felet att inte sätta personliga gränser vad man accepterar i ett förhållande , gränserna skall man ha klart för sig innan man dejtar eller är i ett förhållande.

    Man måste älska sig själv högre än att ta skit, att kunna vända ryggen och gå.
    Man måste vara nöjd och villig att leva själv utan att vara beroende av någon annan. 
    Man kan aldrig lägga sin lycka i händerna på någon annan. En partner skall berika ditt liv, tillföra något, vara vid din sida, för att du vill ha en , inte för att du måste.

    Jag vet att alla inte föddes som fotomodeller, men man kan göra mycket. En ny frisyr, sin vikt, träna, sköta sin kost. Uppdatera sin garderob. 

    När man mår bra för sig själv  då syns det i anskitet, hållning, kroppen och självförtroendet.  Man ser mer attraktiv ut och andra ser det också.

    Man måste älska sig själv först och ta av sig offerkoftan. Alla har det i sig att förändra sitt liv. 

    Hur man än vrider och vänder så handlar allt om: How bad do you want it .

    När man gjort allt man kunnat och inte det räcker, då vet man att iallafall att man gav det en chans.

  • Anonym (C)

    Kärlek är ingen rättighet. Det är bara att ändra på sig och göra sig attraktiv.

  • Anonym (Sorgsen)
    Anonym (Kram) skrev 2019-11-24 15:54:41 följande:

    Är det inte bättre att lämna? I din nuvarande relation blir du påmind om din brist på kärlek. Du är 50 år, du har många år kvar att hitta kärleken.

    Jag läste ett citat en gång som löd ungefär så här "Vi får den kärleken vi tror att vi förtjänar". Det citatet går inte att applicera på all sorts kärlek. Kärleken mellan föräldrar och barn ska vara villkorslös och äkta, men tyvärr får inte alla barn uppleva den trots att alla barn förtjänar den.

    Citatet stämmer dock när det gäller kärlek mellan två personer. Du tror inte att du kan eller förtjänar något bättre än det du har nu och därför får du inget bättre heller.

    Du måste få hjälp. Du måste bearbeta all skit du gått igenom. Jag ser att din självkänsla är låg och att du inte mår bra.

    En dysfunktionell barndom skadar så mycket. Egentligen är det inte så konstigt. Hela ens grund läggs i barndomen. Men det går att bli hjälpt.


    Jag håller med dig på ett rationellt plan, men är livrädd för den ensamhet det skulle landa mig i. En livstid av att bli bortvald gör det svårt att tro att jag inte skulle bli helt isolerad.

    Jag är rädd för vad jag öppnar om jag börjar prata om all min misär med någon.
  • Anonym (Sorgsen)
    Anonym (C) skrev 2019-11-24 16:11:23 följande:

    Kärlek är ingen rättighet. Det är bara att ändra på sig och göra sig attraktiv.


    Jag är nog medelsnygg och har haft många älskare genom åren. De har dock aldrig älskat mig, utan använt mig för sex eller som statussymbol (jag är mycket framgångsrik inom mitt yrke och var framgångsrik inom akademin som student).

    Att mina föräldrar inte älskade mig hade nog inte med mitt utseende att göra.

    Mina bekanta tycker om mig, men jag har inga vänner som håller mig nära.
  • Anonym (Kram)
    Anonym (Sorgsen) skrev 2019-11-24 16:12:05 följande:

    Jag håller med dig på ett rationellt plan, men är livrädd för den ensamhet det skulle landa mig i. En livstid av att bli bortvald gör det svårt att tro att jag inte skulle bli helt isolerad.

    Jag är rädd för vad jag öppnar om jag börjar prata om all min misär med någon.


    Jag utgick nog från mig själv när jag skrev mitt svar till dig. Personligen skulle jag känt mig mer ensam i en kass relation än om jag var singel och bodde ensam.

    Har du vänner?
  • Anonym (C)
    Anonym (Sorgsen) skrev 2019-11-24 17:21:15 följande:

    Jag är nog medelsnygg och har haft många älskare genom åren. De har dock aldrig älskat mig, utan använt mig för sex eller som statussymbol (jag är mycket framgångsrik inom mitt yrke och var framgångsrik inom akademin som student).

    Att mina föräldrar inte älskade mig hade nog inte med mitt utseende att göra.

    Mina bekanta tycker om mig, men jag har inga vänner som håller mig nära.


    Kanske du och anonym(L) skulle passa varandra bättre?
Svar på tråden Ingen har någonsin älskat mig