Barnlängtan är inget som funkar som en strömbrytare att man en dag är avslagen och klar med barn. Det funkar inte riktigt så. Dock kan ett fåtal känna sig precis så att en dag så poff är de nöjd, men det är långt ifrån alla..
Så länge man är fertil kommer de flesta att känna av en viss barnlängtan eftersom det är biologiskt.
Det är ju oftast de yttre omständigheterna som avgör om det blir fler barn eller inte och därefter tar man beslutet. Ekonomi, bostad, separation, skakiga förhållanden, sjuka barn, krävande barn, ingen avlastning, sjuk partner, kroppen kanske säger ifrån och inte orkar fler graviditeter, man får problem med att överhuvudtaget bli gravid igen, bristande potens, uteblivet sexliv, egna sjukdomar, arbetslöshet, etc etc etc.. Och man inser att "Jaha okej då blir det inga fler"..
Eller helt enkelt att tiden går i väntan på att barnen ska bli lite större och det där med att skaffa en till blir allt mer avlägset och man inser efter många år att nej nu vill jag inte.
Sen finns det ju dom som bestämmer sig utifrån antalet barn. Vi ska ha två och sen är det klart. Och så blir det. Även om de kanske längtar efter fler så har de bestämt sig.
Eller de som har preventivmedel och väntar på att det ska kännas rätt i kroppen/känslan att skaffa en till... Men det händer inte...
Och så finns det dom som skaffar fler barn för att de hoppas att det någon gång ska kännas som att det räcker. Efter fem barn inser man att det inte händer per automatik...
Eller de som trodde sig verkligen vilja ha en till och trodde att de planerat för det ... men när preventivmedel inte funkar eller att de slarvat och väl är gravid så är det inte alls vad de vill och man inser att det här behåller vi inte, vi ska faktiskt inte ha fler..
Allt är helt enkelt relativt och varierar från person till person.