Hur mycket ska jag finnas där?

Vi separerade för några månader sen men det känns inte som vi har separerat. Vi hörs och träffas nästan varje dag och pratar om praktiska detaljer med barnen i fokus och det är visserligen fantastiskt för barnens skull. De ska kunna känna att vi vuxna har en avslappnad konfliktfri relation och det har vi.

Men jag det känns som jag ställer upp för mycket och jag tillåter det eftersom jag fortfarande älskar henne. Nu när julen kommer vill hon att det ska vara så ?normalt och vanligt? som möjligt för barnen och det är visserligen en fin tanke men vi är ju inte ?som vanligt? längre eller hur? Och vi har inte haft närhet eller sex på flera månader pga stora förändringar och omständigheter och det värker i mig varje gång hon går förbi mig och jag känner hennes doft. Jag vill naturligtvis också att det ska vara som vanligt men mitt ?som vanligt? är annorlunda än hennes ?som vanligt?. Jag vill att sex ska ingå i ?som vanligt?

Men hon mår inte så bra och genomgår en tuff period där hon känner att hon vill inte ha ett förhållande och hon kan inte ge någonting i en relation.

Jag saknar vår lilla familj vilket resulterar i att jag fortfarande gör saker som jag gjorde när vi var tillsammans. Jag hämtar, handlar, diskar, lagar, bygger, lyfter, gräver, betalar, skjutsar och ställer upp och finns där för henne och barnen i många olika situationer. Varför? Därför att jag tror och hoppas att hon kommer sakna mig.
Men hur långt ska jag ställa upp? Jag vill gå vidare men det känns omöjligt när vi träffas hela tiden och jag tycker om att se henne varje dag men det är så tröttsamt att tycka om någon som inte tycker om tillbaka.

Ber om ursäkt att ni får ganska lite info runt hela situationen. Jag vill bara veta vad ni tycker så här långt?

Tacksam för svar