Från lyckliga till separation på 8 dagar?
Vi har bott ihop i 8 månader, vi flyttade in i en ny lägenhet.. han och hans två barn och jag och mina 2.
Såklart har det varit lite knepigt att anpassa sig, våra familjer är otroligt olika.
Hans äldsta valde att bo hos sin mamma efter 4 månader. Hon bor kvar i samma område som innan skilsmässan.
En kväll var han sur.. hangar tydligen känt att det går åt fel håll med barnen och hur bra det går.. dom alla har ju lite ändrat beteende men jag tänker att det är väl inte så konstigt? Det är ju en ny situation..
Jag försökte lugna med att det är en fas och alla bonusfamiljer går igenom upp och ner och att 8 månader inte är speciellt lång tid. Det gick inte. Vi pratade efter ett par dagar.. sen var det lite ledset och så en kväll så frågar han om jag ändå vill vara tillsammans med honom om vi flyttar isär för han tror inte på det här och att det skadar barnen.
Jag sa nej. Det blev mycket känslor..
jag frågade honom varför inte att ha barnen olika veckor var ett alternativ?
Men det var det tydligen så vi kör på det.
Men jag litar inte på honom när han ger upp så lätt..
Nu är han som vanligt.. tror jag..
mina barn är här nu och hans kommer i eftermiddag.
Mina låter en del.. hans är väldigt lugna. Så jag kan inte hjälpa att tro att det mycket är att han har svårt för mina barn.
Jag tror inte på det längre..
