Gravid 5+3, orolig hela tiden

Jag förstår också känslan. Jag hade också ett MA som upptäcktes först i v 14 (stannat av i v 10). Kände mig så lurad, hade gravidsymptom hela tiden. Blev gravid igen ganska snabbt och var superorolig från början och vågade knappt hoppas på att det skulle gå bra. Fick en blödning igen i v 12 som var precis likadan som första gången och trodde direkt att det var kört igen, men fick komma in på vul och såg då en liten sprattlande krabat. Haft några fler mindre blödningar denna graviditet också men är nu i v. 40 med en aktiv bebis i magen. Oron har ändå funnits i varierande grad hela graviditeten och den är nog svår att värja sig mot, speciellt när man varit med om att det inte gått bra en gång. Men man får försökkomma ihåg att mf/ma är ganska vanligt att råka ut för en gång och det behöver absolut inte betyda att det är större risk att det händer igen. Vad gäller blödningar behöver inte det heller vara någon fara även om det såklart känns skrämmande. Även olika gravidsymptom kan komma och gå och vara olika i olika graviditeter utan att det är någon fara. Man känner och upplever så mycket under en graviditet och man tolkar det ju ofta som något positivt/negativt men inget av det man känner kan ju med säkerhet avslöja vad som händer i magen. Så även om det är jättesvårt får man väl försöka hantera oron och tänka att sannolikheten faktiskt är ganska stor att allt går bra! Hoppas det går bra för dig och att allt ser bra ut på ultraljudet!

Jag vet känslan. Tyvärr finns det aldrig något säkert sätt att veta, förutom ultraljud. Man kan ha kraftiga blödningar utan att det är skadligt för fostret, man kan också vara helt utan blödningar och ändå få ett MA.

Försök att tänka att allt är som det ska så länge du inte vet annat.

Jag vet känslan. Tyvärr finns det aldrig något säkert sätt att veta, förutom ultraljud. Man kan ha kraftiga blödningar utan att det är skadligt för fostret, man kan också vara helt utan blödningar och ändå få ett MA.

Försök att tänka att allt är som det ska så länge du inte vet annat.

Molvärken du beskriver låter som klassisk växtvärk. Livmodern växer och det känns ungefär som mensvärk. Att magen är ur funktion är också typiskt vid graviditet, speciellt om man är väldigt orolig också. Huggen kan vara ligamenten som töjer sig, fruktansvärt oskönt.

Att testet indikerar att fler veckor har gått är positivt för det betyder att du producerar mer hormoner. Men med det sagt så är det fortfarande ingen garanti.

Enda som är säkert är att avvakta vul för att få se vad som finns där inne. Håller tummarna för att din krabat är i tryggt förvar där inne 

Jag förstår också känslan. Jag hade också ett MA som upptäcktes först i v 14 (stannat av i v 10). Kände mig så lurad, hade gravidsymptom hela tiden. Blev gravid igen ganska snabbt och var superorolig från början och vågade knappt hoppas på att det skulle gå bra. Fick en blödning igen i v 12 som var precis likadan som första gången och trodde direkt att det var kört igen, men fick komma in på vul och såg då en liten sprattlande krabat. Haft några fler mindre blödningar denna graviditet också men är nu i v. 40 med en aktiv bebis i magen. Oron har ändå funnits i varierande grad hela graviditeten och den är nog svår att värja sig mot, speciellt när man varit med om att det inte gått bra en gång. Men man får försöka komma ihåg att mf/ma är ganska vanligt att råka ut för en gång och det behöver absolut inte betyda att det är större risk att det händer igen. Vad gäller blödningar behöver inte det heller vara någon fara även om det såklart känns skrämmande. Även olika gravidsymptom kan komma och gå och vara olika i olika graviditeter utan att det är någon fara. Man känner och upplever så mycket under en graviditet och man tolkar det ju ofta som något positivt/negativt men inget av det man känner kan ju med säkerhet avslöja vad som händer i magen. Så även om det är jättesvårt får man väl försöka hantera oron och tänka att sannolikheten faktiskt är ganska stor att allt går bra! Hoppas det går bra för dig och att allt ser bra ut på ultraljudet!

Lider med dig, ditt inlägg var som att läsa mitt eget liv typ. Fick också MA i september och är nu gravid igen v 5+5. Konstant nojig. Ska till bvc onsdag nästa vecka och även fråga om jag kan få ett tidigt ultraljud. Vill inte bära på ett dött foster flera veckor igen.

Hur går det nu för dig? Är du Säker på att det är ett till missfall?

Åh, detsamma <3 Hoppas du får ett! Jag ska på TUL på måndag, längtar men samtidigt inte. Väntar på samma stund som förra gången när BM säger att det inte ser bra ut.

Nej jag är inte säker, var mest i stundens hetta då jag fick lite flashbacka från förra gången. Har inte vart något mer sen det ljusröda den gången så har lite hopp. Men är så rädd för att hoppas för mycket vilket är så tråkigt :(

Det värsta är att folk ska säga åt mig hur jag ska känna, främst min mamma och min svärmor. När jag utryckt min oro för mamma har hon sagg att inte får känna så, och inte prata med min sambo på det sättet så han också blir orolig?? Igårkväll sa min svärmor att det var väl bättre att bara vara glad när jag ändå inte vet något, det är så sjukt att säga... Om jag kunde välja skulle jag självklart vara glad men det funkar ju inte direkt så haha! Så dumt.

Den känslan ja, att man inte vill bära runt på ett dött foster igen, tar typ över mitt liv...

Hur gick TUL barntokiggg?

Det gick bra! Vi fick höra samt se ett litet hjärta, blev flyttad från 6+6 till 6+4 vilket innebär att jag är i 7+3 idag. Har ett till nu på fredag :)

Så underbart! Hoppas att allt går bra fortsättningsvis också!