• Anonym (Sondottern)

    När förstår man?

    Min farmor dog nyligen, är begravning nästa vecka och jag förstår inte alls hur jag ska överleva det. Det känns som jag håller på att gå sönder.

    Gång på gång får jag en impuls att ringa henne och sen hugger det till i mig när jag minns att det inte går. Aldrig mer, aldrig mer kommer jag kunna prata med henne. Aldrig mer kommer jag få höra hennes historier från hennes barndom och min pappas uppväxt. Hur kan hon vara borta? Det går bara inte, jag kan inte förstå. Det gör så ont! Så förbannat ont!

    Känns som jag inte får luft och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Min älskade pappa är lika förkrossad som jag är och vi har knappt kunnat prata sen det hände trots att vi innan pratade dagligen, det går inte, båda bara bryter ihop..

    Min man är inget stöd, han kommer bara med alla klyschor om att hon levde ett långt liv och att det är en del av livet osv osv... Sånt som inte hjälper ett dugg just nu...

    När förstår man? När slutar hjärtat slitas sönder?

  • Svar på tråden När förstår man?
  • Utvandraren2

    Beklagar sorgen! Det enda jag kan säga är att det går pyttelite bättre för varje dag. Plötsligt har det gått en vecka utan att man varit ledsen. En månad. Ett år. Jag gråter fortfarande ibland när jag tänker på en släkting som dog för över 30 år sen, så alltför tidigt. Jag tycker du och din pappa ska prata om det som hänt och bryta ihop tillsammans. Gör det flera gånger. Det blir lite lättare för varje gång. Stor kram!

  • Utvandraren2

    Glömde skriva att begravning är bra. Den markerar ett slags slut, man får ta adjö på ett vis. Håll inte inne tårarna under begravningen, gråt om du måste, det hjälper mycket. Var inte orolig till begravningen, se det som en chans att säga hejdå och få gå vidare (även om det inte känns som det just nu)

  • Anonym (A)
    Utvandraren2 skrev 2019-12-04 00:17:17 följande:
    Beklagar sorgen! Det enda jag kan säga är att det går pyttelite bättre för varje dag. Plötsligt har det gått en vecka utan att man varit ledsen. En månad. Ett år. Jag gråter fortfarande ibland när jag tänker på en släkting som dog för över 30 år sen, så alltför tidigt. Jag tycker du och din pappa ska prata om det som hänt och bryta ihop tillsammans. Gör det flera gånger. Det blir lite lättare för varje gång. Stor kram!
    Håller med

    Beklagar sorgen
  • Anonym (Tårögd)

    Håller med övriga, beklagar verkligen.
    Sen skulle jag vilja säga en sak som jag fick höra en gång; att din farmor är borta tar ju inte bort kärleken. Hon är inte kvar hos dig, men hennes kärlek är.
    Jag vet inte, jag tyckte det var tröstande på nåt sätt.

Svar på tråden När förstår man?