Träffa man med barn? Era erfarenheter?

Var inte orolig. 4-åringen kanske kan vara lite blyg men ge det lite tid. Tänk inte heller att han bara vill ha sin riktiga mamma i sitt liv. Du kommer inte att vara hans mamma men om du och hans pappa håller ihop länge kommer du säkert att bli en viktig person i hans liv, ni kommer att fånen alldeles egen unik relation.

Ta de bara för vad det är. Du kan alltid fråga vad han gillar att göra, eller köpa med dig ett spel t ex ?tempo? (singelspel som passar bra för den åldern) sitta på golvet och bara engagera dig i barnet. Då kommer nog barnet tycka du är bäst.

Försök inte vara så stel, larva dig gärna :)

Låt barnet ta den tid det tar att närma sig dig. Bli inte en sån där desperat tjej som till varje pris snabbt vill bli en viktig del i barnets liv. 

Mitt råd skulle vara att springa så fort du kan åt ett annat håll. Barnet är 4 år, och du kommer alltså vara en del av den personens liv i minst 14 år till. Hade jag vetat hur mycket SKIT det är att vara styvförälder hade jag aldrig givit mig in i det. Och då var min mans son 15 när jag kom in i bilden. Förlåt om jag låter bitter, men det är den rekommendation jag skulle ge från mitt perspektiv.

Ni kan ju alternativt fortsätta att ses varannan vecka, man måste inte umgås med partners barn. Känns det bra som det är nu så låt det vara så. Särbo är bäst när man har barn sen tidigare.

Jag var också väldigt nervös när jag skulle träffa sambons två barn (4 och 6år) första gången, det kändes viktigt för mig att bli accepterad av dem för att vår relation skulle kunna fortgå. Barnet/barnen är en del av den andre personens liv och kommer alltid vara det, det kommer man aldrig ifrån när man väljer att börja träffa eller starta en relation med någon som har barn från tidigare relationer. I början så gjorde vi likadant att han hade högtalaren på när vi pratade i telefon för att barnen skulle få höra min röst och veta om att jag finns, jag var också pappas kompis till en början och det kändes helt okej som start, samt att vi träffades i ett annat sammanhang (blev väldigt lättsamt tycker jag) en gång innan jag träffade dem på hemmaplan.

Allt har gått hur bra som helst och idag väntar vi tillökning i Maj, jag känner mig väl accepterad av hans barn och de säger ofta att de tycker om mig :) då blir man varm i hjärtat. Hoppas allt går bra, oavsett om du fortsatt träffa denna kille eller träffar någon annan i framtiden som råkar ha barn. Man får saker och ting att fungera tillsammans helt enkelt och det är inte fel att vara nervös eller orolig över en sån sak :)

Spring snabbt åt andra hållet! Att vara styvmamma/bonusmamma är en fruktansvärt tung belastning i livet och ingenting man ska ge sig in på förrän man har läst på. Kolla lite trådar på FL om styvmammor så får du en fingervisning. Du är ung och barnlös och kan träffa många bra män utan barn. Tro mig, gå inte in i detta!

Vad fint att du trivs i din bonusfamilj och grattis till barnet! Jag har själv fått barn med en man som har barn sedan tidigare och vi är ett gäng bonusmammor på FL i samma situation. Pm:a mig om du vill bolla lite med oss :)