Ofrivillig ensamhet

Hej alla,
Jag är en kille på 18år som är otroligt ensam. Jag borde fortfarande gå i gymnasiet men jag har hoppat av pga min psykiska ohälsa och ensamhet.
Det var så att jag var alltid ensam i skolan, ingen ville äta lunch med mig, på rasterna satt jag på toan för att jag skämdes att vara ensam.
Efter att jag har hoppat av gymnasiet började jag jobba som receptionist på ett hotell. Tyvärr jag jobbade bara nätter och i princip var det ingen som pratade med mig heller förutom gästerna som sa ibland hejdå när dem checkade ut.
Nu har min anställning löpt ut och ska börja plugga till bilmekanikern 6:de januari.
Nu på dagarna sitter jag hemma, min familj har åkt utomlands och jag fick inte följa med för de skäms över mig. Det betyder alltså att jag kommer vara själv under jul och nyår :(

Det som slår mig också ganska hårt är att jag är jag har aldrig haft partner, fick aldrig hålla en tjejs hand. Minns inte när någon sa till mig sist "jag älskar dig".
Jag har en vän men hon är jätte upptagen mest av tiden, ni vet barn, jobb, laga mat osv. Hon betyder mycket för mig, jag kollar i mobilen och hoppas på ett meddelande från henne. Det känns som ett litet ljus och underhåll i mitt liv.

Jag vet inte vad jag ska tänka kring mitt liv, jag vill ha ett liv som alla andra. Vet inte vad är det för fel på mig. Jag har tänkt länge på att begå självmord men är det värt? Känns som att jag har upplevt allt och sett allt.