Bråk och tjat hemma

Ni måste se över rutiner och regler överlag i familjen och vilka fallgropar ni har som skapar dålig stämning. Att barnen har begränsat med skärmtid hjälper ju inte om det i grunden är ni föräldrar som är trötta och griniga och ändå skriker.

Angrip problemet från rätt håll. Det är inte barnens fel att ni är trötta.

Gå ner i arbetstid, förenkla matlagningen, skippa vissa saker, tänk över aktiviteter i veckan, förbered, alla tar ansvar etc etc etc.

Sätt er ner hela familjen och hjälps åt i ett familjeråd och hitta nya sätt att få slut på bråk och tjafs och vad som istället ger er energi och lust.

Vi har det exakt lika dant! Förutom att vi har två killar istället för tre.. De är nio och snart elva. Önskar de kunde låta varandra vara någon gång!

Alltså. Syskon bråkar. Så är det bara.

Men långa dagar på skolan/fritids kombination med lågt blodsocker brukar bli katastrof på eftermiddagen när de kommer hem och kombinera det med er ännu tröttare föräldrar och långt till färdig middag...

Jag har avhjälpt det mest akuta skriken och bråken med att det finns saker färdigt att äta när barnen kommer hem så vi slipper blodsockervrål. Ett fat färdiga smörgåsar, en bunke grönsaker, drickyoghurt etc

Sen har jag sänkt ambitionerna. En trött familj är inte kul alls att hänga med. Jag har två krav på vardagar, ett att de gör sina sysslor och läxor och att vi äter middag tillsammans. Sen får var och en vara ifred utan krav på att umgås. Och det funkar.

På helgerna prioriterar vi att sova ut och utflykter och sånt planerar vi med lång framförhållning.

Jag har varit sjukskriven i två år för utmattningssyndrom och vi har gjort drastiska omflyttningar i vardagen för att hela familjen ska orka med en vardag igen.

Syskonbråk är vanligt

Tack!!

Av ngn anledning blev jag berörd/hoppfull av din text!

Könns som att en annan utmattad mamma kan förstå... och att vi kanske också kan lyckas vända detta tjuriga hem...

Ofta känner jag mig som ?sämsta mamman?. Inte för att jag inte fixar och donar. Det gör jag! Ordnar paketkalendrar, utflykter, myskvällar, minnen.... Kanske fixar jag FÖR mycket!? Så att jag istället inte orkar med ?det vanliga?. Och blir trött, tjatig och tråkig däremellan.

Tack f dina input.

Mellis ordnar vi redan så det är klart när vi kommer hem. :)

Men jag tar till mig att sänka ?kraven? i vardagen.

Liksom dig så tänker jag att min önskan egentligen bara till vardags ör att de gör sina läxor och sysslor och att vi kan ha gemensamma (lugna?) middagar. Och att de inte bråkar FÖR mycket.

Då kanske jag borde låta dem spela på paddan där emellan, om det nu är vila för dem...

Hur har ni mer ändrat vardagen f familjen, pga din utmattning?

Vi gjorde en övning på jobbet tidigare i veckan som man faktiskt kan göra i det egna livet också.

VI fick i uppdrag att skriva ner våra morgonrutiner. Det startar med att klockan ringer och slutar med att man är framme på jobbet. Allt som man gör där emellan skulle skrivas ner. Om man gör det som en gruppövning så kan man gruppera allt som är lika (vaknar, hygien, transport etc) och så sätter man det på en tidsaxel. När man är klar med det så ändras förutsättningarna och du har försovit dig och har 15 minuter på dig att vara iväg. Vilka rutiner kan du stryka, vad är absolut viktigast att prioritera och hinna med.

Gör nu samma övning fast med hemmalivet. Ta en "normal" vardag, skriv ner allt som du gör både innan ni är framme på jobbet och sen när ni kommer hem. Sen ändrar ni förutsättningarna och sätter en tidsbegränsning. Vad kan rensas bort? Vilka saker är absolut nödvändiga att göra? Sen en liknande för helgerna. 

Det handlar om att prioritera. Man kanske inte måste städa och plocka kliniskt rent precis varje dag. Man behöver inte pyssla och strukturera upp helgerna minutiöst så det inte finns tid för återhämtning. 

Sen är det ju så att syskon bråkas och kivas. Och att barn agerar ut mot sina föräldrar som de vet älskar dem villkorslöst (även om man har lust att sälja dem på Blocket med jämna mellanrum ) på ett vis de aldrig skulle göra mot "okända". Om barnen skriker, säg att ni bara hör dem när de pratar med "normal" röst (och tänk på det samma själva) för att få ner ljudnivån. Se till att det finns ställen för alla att kunna gå undan en stund och få vara ifred. 

[quote=80096141][quote-nick]Anonym (Annan mamma) skrev 2019-12-13 10:05:00 följande:[/quote-nick]Vi har det exakt lika dant! Förutom att vi har två killar istället för tre.. De är nio och snart elva. Önskar de kunde låta varandra vara någon gång![/

Å, ja!

[quote=80096141][quote-nick]Anonym (Annan mamma) skrev 2019-12-13 10:05:00 följande:[/quote-nick]Vi har det exakt lika dant! Förutom att vi har två killar istället för tre.. De är nio och snart elva. Önskar de kunde låta varandra vara någon gång![/

Å, ja!

Varför bråkar de tror du?

Bråkar de för att få er uppmärksamhet? Man kan till viss del lösa det genom att ägna väldigt lite uppmärksamhet åt själva bråken och aktivt biffa upp uppmärksamheten på allt som uppfyller kriteriet "inte bråk". Givetvis går ni in om det är direkt mobbning eller om de tar till fysiska hugg eller slag, men annars så ber ni dem bara uttråkat att ta sina stökigare lekar till ett annat rum så att ni inte behöver lyssna på dem. (Motsvarigheten till våra föräldrars: Ut och lek!).

Bråkar de för att de vill att du ska lösa deras konflikter eller för att det är ett sätt att tvinga din uppmärksamhet på deras problem? Då kan det vara idé att sitta ner med dem varje gång de bråkar och coacha dem till att reda ut sina egna motsättningar. Ett talarföremål är användbart. Endast den som håller i det föremålet får prata. Skicka runt den ett varv då alla får berätta sin version av det som hände, sedan ett varv då de ska försöka återge det som deras bröder upplevde och sedan ett varv när de får komma på lösningar på problemet och sedan något ärevarv då de har möjlighet att komma överens och kanske be om ursäkt. 
Poängen är att de inte ska se dig som den lätta vägen ut för att lösa deras problem. Om de har lärt sig att om de bara skriker högt nog så kommer du att gå in och styra upp. Istället så får de traggla sig igenom hela processen med konfliktlösning varje gång de drar in dig i det och de kommer därför att vara motiverade att hålla meningsskiljaktigheter på en tystare nivå. Samtidigt lär du dem effektiv konfliktlösning.

Belöningssystem har sina begränsningar, men om situationen känns utom kontroll, så kan de verkligen förändra beteenden väldigt fort och effektivt. Inför tex två burkar och varje gång de gör något snällt, omtänksamt, fint mot någon av sina bröder så lägger du en godisbit i snällburken. Varje gång du hör bråk så flyttar du en av dessa godbitar till den andra burken. På kvällen får de dela på innehållet i snällburken, medan du kan äta upp allt godiset i den andra burken (gärna så att de ser det). Du kan givetvis använda något annat än godis (minuter på sina skärmar under morgondagen, pengar plus och minus till veckopengen, kulor som ska fylla snällburken för att göra något roligt), men tänk på att hålla belöningarna många och små för bästa effekt.

Och försök att se till att de får göra de aktiviteter tillsammans då de faktiskt har roligt ihop och inte bråkar, medan du kan skilja dem åt om de "alltid" ryker ihop vid vissa aktiviteter eller tidpunkter. Ibland kan lite logistik och utrymme förebygga mycket gnabb, men det kräver förstås att det är du som är med och styr.

Jo! Så är det ju! Mer eller mindre.

Det jag kanske framförallt vill komma till rätta med är nog ?Föräldrarbråket?.

Att vi vuxna tjatar, skriker och gör allt så trist.

Men vi har försökt och försökt att vända det och skapa en goare atmosfär. Men vi misslyckas hela tiden.

Och bråken och skriken och klagandet fortsätter....

Vill såååå gärna vara en ?positiv familj?!!!

Som utmattad får man lära sig att prioritera bort och att prioritera rätt. Jag måste prioritera återhämtning annars blir jag häxan surtant. Där finns liksom inga alternativ.

Jag är hellre en glad och utvilad mamma i soffan med paddan som orkar prata och mysa med mina barn än att ha tusen projekt som värsta bullmamman och resultera i vrålutbrott. Vad väljer man liksom?

Visst kan jag också pyssla och dona men jag har skurit ner rejält i detta och planerar långsiktigt. I år blev första advent bara att ta fram enbart ljusstakar och käka hämtpizza. Thats it. Barnen tyckte det var jättemysigt och saknade inte alls en massa julstök. I år bakar farmor pepparkakor och lussekatter till oss och jag har ett stressmoment mindre.

I vardagen väljer jag fusk tusen gånger före stress och tappat humör. Kokt varmkorv i varsitt papper, färdig risgrynsgröt i korvar, mackor och Oboy, fil och flingor, McDonalds etc är helt okej som middag hos oss och alla förstår varför. Det gör också att barnen kan duka fram och fixa utan mig medan jag orkar vika tvätt. Visst lagas det mat men det planeras på ett annat sätt och läggs på de dagar vi har minst att göra hemma.

Som barn älskade jag att följa med i tv/radions julkalender och få öppna luckor och följa en story. Vilket jag överfört till mina barn. Vissa år när julkalendern har varit usel så har jag gjort en egen historia de kan följa med i och de har själv fått rita sin egen "lucka". (googla lämpliga barnhistorier på nätet tar noll tid)

Viktigt också att komma ihåg är att avkoppling betyder olika saker för olika människor. Min dotter kopplar av med rita och pyssla på sitt rum. Men blir stressad och gnällig om vi sitter ihop i köket och gör samma sak.

Å, tack!!

Bra råd! Tar framförallt till mig det där om att varje ggr de påkallar Nin uppmärksamhet så går jag ALL IN i konflikthantering. Så de lär sig... och tröttnar!!

Jag vet inte varför de bråkar.

Troligen trötthet.

OCH att det blivit en vana.

OCH att vi föräldrar är dåliga exempel för dem då vi klagar och skriker på dem. :( (DET är nog det allra viktigaste att ta itu med! Men svårt! Har kommit in i att de inte lyssnar om vi inte säger t på skarpen/skriker...)

Tack igen!

Japp, aktiv konfliktlösning är så bra! Bra frågor är Hur tror du att din bror känner sig nu? Hur tror du att din bror kände när du gjorde så? och Kan du nämna en sak du kunde ha gjort annorlunda så att situationen inte hade gått så illa?

I vår familj har vi väldigt tydliga regler om att man ska vara "safe, respectful and kind" så jag kan påminna om dessa regler eller backa upp någon som har blivit utsatt för att någon brutit mot dem. Jag ser också till att alla blir hörda och får en chans att tala. I övrigt får barnen själva resonera sig fram och hitta lösningar. Poängen är att de ska göra jobbet själva.