• Anonym (Lucia)

    Visst borde barnen ej bo hos sin pappa?

    Hej!

    Jag ska försöka hålla en väldigt lång historia så kort som möjligt. 

    Jag har tre barn mellan 8-12 år. De bor varannan vecka sedan 5 år tillbaka. 
    Deras pappa och jag skilde oss pga hans alkoholproblem och otrohet. 

    Vi har haft en del problem under dessa fem år som handlat om att han druckit för mycket när han haft barnen. Nu har det blivit ohållbart. Hna kan inte hålla sig från att dricka när han har barnen, vilket var ett krav från min sida. 
    Barnen menar att han ej dricker när de är där men jag har levt med honom i många år och jag vet hur han låter i rösten när han inte är nykter. 
    När han dricker blir han också aggressiv. 
    Han skulle aldrig slå barnen och det har han ej gjort men det är otryggt på så många andra sätt. Nedan följer några exempel.

    *Han klarar ej av stress och om barnen bråkar med varann börjar han skrika som ett monster, bankar i väggar och slänger möbler omkring sig. 
    Barnen hävdar att det ej skrämmer dem. De försöker mao skydda honom. 

    * Han tar aldrig barnen på sina aktiviteter utan det är helt och hållet min uppgift. Är jag bortrest ser han till att straffa de när de bråkat med att "så nu kommer du ej få gå på fotbollen/ridningen/gympan etc. 

    * Han går inte på föräldrarmöten, utvecklingssamtal, osar till kalas etc för det anser han att jag ska göra.

    * Han skriker "hora, fitta" etc när han pratar med mig i telefon. Franför barnen. 

    * Han vill inte samarbeta vad gäller byte av dag +- utan allt är ständigt en kamp.

    * Han gör inte läxorna med yngsta barnet. 

    * Han påverkar barnen till att ogilla min sambo och försöker säga till dem att jag älskar min sambo mest av allt. Sjukt, jag vet.

    * Han är en otrygg förälder med tanke på hans korta stubin och aggressiva utbrott. Ena dottern har sömnproblem viket jag antar beror på honom. 

    * Han har på senare tid skrikit framför dottern som har sömnproblem att han inte vill att hon ska bo där. Att hon är den värsta ungen som finns i världen. Att han kommer ta livet av sig om inte jag tar henne heltid. Detta skriker han framför barnen. 

    Igår sa min 8-åring i bilen (vi var ensamma) - "Mamma, visste du att det var lag på att man ska älska alla sina barn?"
    Jag tänkte att nu ska han be om att få köpa robux etc men när jag frågar vad han menar säger han helt plötsligt "pappa tycker inte om xx (ena dottern)".
    Mitt hjärta brast. 
    Vidare berättade han om en händelse "första maj" men att han ej fick berätta av pappa. Jag lovade att hålla det hemligt. 
    "Pappa blev full och bråkade med xx och xxx (dottern och hans sambo) och han blev så arg att han slog med handen på xx fotoram av glas. Han började blöda".

    Ovan är bara en liten del av massor av händelser de senaste åren. 

    Jag vill såklart ej separera mina barn. Jag vill ha alla tre hos mig och att de ska få träffa sin pappa varannan helg. Barnen motsätter sig detta men jag ser det som att de försöker skydda honom för att de tycker synd om honom. 
    Det trygga livet jag vill ge dem finns bara hos mig. 
    Deras pappa har i det senaste sagt att jag ska ta de heltid för att han ej orkar. Jag har på sms att han vill ha varannan helg och jag har tydligt sagt till honom att han får berätta det för barnen men han vägrar stå för det inför barnen utan vänder det mot mig. "Mamma låter inte er vara här mer än varannan helg från och med 1/1 2020. Detta är inte sant och jag vägrar ta på mig skulden och att barnen ska hata mig. 

    Jag behöver hjälp. Jag får inget medhåll av min sambo då han blev ihop med mig med villkoren att vi har varannan vecka. Vi har varit ihop i 4 år och jag förstår att det kommer bli tufft för oss och jag vet inte om han kommer stanna kvar med mig men det viktigaste för mig nu är att barnen får en trygg uppväxt.  Jag mår sjukt dåligt. Ge mig tips, råd etc. Gör jag fel? Vem ska jag kontakta i första hand?

    Tack!!

  • Svar på tråden Visst borde barnen ej bo hos sin pappa?
  • Mrs Moneybags

    Jag tycker det är ett solklart fall. Du vet vad du måste göra. Gör det. 

    Din sambo är vuxen och kan ta hand om sig själv. Dina barn är oskyldiga och måste bara stå ut med den här tillvaron. 

  • Anonym (Rätt)

    Du resonerar helt rätt! Barnen ska inte vara hos honom, han uppfyller inte sitt föräldraansvar och ageras det inte nu så Kan det skada barnen på sikt. Kontakta familjerätten, kanske kontakta din barnmorska och be henne slussa dig vidare till rätt instanser i kommunen och kuratorhjälp (tänker att du kan behöva mentalt stöd i den här striden).

    Och bad beträffar din sambo. Om han är en vettig person så förstår han att barnen far illa hos sin far och behöver bo med er (sin familj). Det handlar alltid om barnens bästa.

  • Anonym (ååå)

    1. Din sambo måste förstå att har man barn kan "kontraktet" med varannan vecka förändras under barnens 18 år. Man kan inte utgå från att allt bara ska vara på ett visst sätt, även om det är så just när man blir sambo. 

    2. Ta med pappan på ett samarbetssamtal hos familjerätten, där han säger detta med att han vill ha barnen mindre och så gör ni ett avtal där. Om han vägrar gå med på ett sådant samtal säger du att du i så fall måste du ta det via advokat för du vill ha detta på papper - det kommer kosta en del pengar både för honom och dig. Är han någorlunda logisk inser han att det är smidigare att ni gör ett avtal hos Familjerätten. Det är lika juridiskt bindande som ett avtal i rätten men man slipper ju kostnaden (och det går fortare att få komma dit än till tingsrätten)
    3. Om han inte går med på ovan skrivna,  kontaktar du en advokat som jobbar med vårdnadstvister, berättar allt och be om en bedömning kring dina möjligheter om du skulle stämma pappan. 

    Om han säger till barnen att det är "ditt fel" att de inte bor mer hos honom, så säger du förstås sanningen till dem, men efter att du fått avtalet på papper, så att de verkligen bor hos dig och allt är klart. Jag tror nog att barnen kommer förstå att det inte är du som tvingat fram detta utan att pappan sagt att han inte vill ha dem där, eftersom han gapat och skrikit på vissa av dem. Barn förstår mer än man tror. 

  • Anonym (Fru justitia)

    Ni får båda berätta sanningen - att det är ett gemensamt beslut. Vilket barnen ändå kommer klura ut på egen hand förr eller senare oavsett vad ni säger.

    Det mest neutrala och sanningsenliga är att båda säger att ni tillsammans kommit överens om att barnen ska bo mestadels hos dig och varannan vecka hos pappa. Och att ni fattat det beslutet baserat på alla omständigheter och med barnens bästa för ögonen. Ingen anklagad och alla nöjda.

  • Anonym (A)
    Mrs Moneybags skrev 2019-12-13 10:40:08 följande:
    Jag tycker det är ett solklart fall. Du vet vad du måste göra. Gör det. 

    Din sambo är vuxen och kan ta hand om sig själv. Dina barn är oskyldiga och måste bara stå ut med den här tillvaron. 
    Håller med
  • Anonym (Hmm...)

    Av det du skriver anser jag att barnen bör bo varannan helg pga att HAN vill det. (Om det stämmer?)

    Allt övrigt du räknat upp är inte anledning till att minska pappa-tiden då alternativet som du vill ha är sämre för barnen!

  • Anonym (Fru justitia)
    Anonym (Hmm...) skrev 2019-12-13 13:30:39 följande:

    Av det du skriver anser jag att barnen bör bo varannan helg pga att HAN vill det. (Om det stämmer?)

    Allt övrigt du räknat upp är inte anledning till att minska pappa-tiden då alternativet som du vill ha är sämre för barnen!


    De vill ju båda det. Och de kan inte ens lägga upp det så utan att båda vill.
  • Anonym (Lucia)
    Anonym (Hmm...) skrev 2019-12-13 13:30:39 följande:

    Av det du skriver anser jag att barnen bör bo varannan helg pga att HAN vill det. (Om det stämmer?)

    Allt övrigt du räknat upp är inte anledning till att minska pappa-tiden då alternativet som du vill ha är sämre för barnen!


    Hur är det sämre för barnen att komma ifrån en instabil pappa?

    Ja, han har uttryckligen sagt att han inte orkar mer och att jag ska ta dem. Det är vad han säger till mig. Men när barnen frågar honom om det är sant säger han att jag ljuger och är helt jävla dum i huvudet. 
  • Anonym (Lucia)
    Anonym (ååå) skrev 2019-12-13 10:50:45 följande:

    1. Din sambo måste förstå att har man barn kan "kontraktet" med varannan vecka förändras under barnens 18 år. Man kan inte utgå från att allt bara ska vara på ett visst sätt, även om det är så just när man blir sambo. 

    2. Ta med pappan på ett samarbetssamtal hos familjerätten, där han säger detta med att han vill ha barnen mindre och så gör ni ett avtal där. Om han vägrar gå med på ett sådant samtal säger du att du i så fall måste du ta det via advokat för du vill ha detta på papper - det kommer kosta en del pengar både för honom och dig. Är han någorlunda logisk inser han att det är smidigare att ni gör ett avtal hos Familjerätten. Det är lika juridiskt bindande som ett avtal i rätten men man slipper ju kostnaden (och det går fortare att få komma dit än till tingsrätten)
    3. Om han inte går med på ovan skrivna,  kontaktar du en advokat som jobbar med vårdnadstvister, berättar allt och be om en bedömning kring dina möjligheter om du skulle stämma pappan. 

    Om han säger till barnen att det är "ditt fel" att de inte bor mer hos honom, så säger du förstås sanningen till dem, men efter att du fått avtalet på papper, så att de verkligen bor hos dig och allt är klart. Jag tror nog att barnen kommer förstå att det inte är du som tvingat fram detta utan att pappan sagt att han inte vill ha dem där, eftersom han gapat och skrikit på vissa av dem. Barn förstår mer än man tror. 


    Tack för utförligt svar.
Svar på tråden Visst borde barnen ej bo hos sin pappa?