Ogillar mig själv för att jag inte är bättre

Lite kris här. Lagt tid på halvlång utbildning och jobbat med relevanta saker men trivs inte öht även om det är välbetalt.

Jag tycker om att göra kreativa och pyssliga saker. Syr, tecknar, målar lite. Men är ju inte nån talang precis. Och önskar så att jag var mer konstnärlig lr hur man ska säga.

Började en utbildning inom grafisk design. Gick första året. Jag blev ju godkänd på allt, men blev så nedslagen av hur duktiga mina klasskamrater var! Alltså så sjukt snygga grejer folk gjorde - jag hade inte en chans på arbetsmarknaden när konkurrensen ser ut sådär tänkte jag, och hoppade av. Kanske dumt. Försökt bli sporrad och inspirerad av andras alster, men det gick liksom inte. Jag var aldrig i närheten.

Det är ju tid som ska till kanske men det känns som att tåget har gått redan, jag börjar bli för gammal. Plus att de som var 20 ändå var bättre än mig... och ändå lite orättvist kändes det för jag hade aldrig förutsättningarna som en del haft - en hade en mamma som var designer och en pappa som var konstnär, en annan hade en mamma som var bildlärare. Klart de marinerats i en kreativ miljö på ett annat sätt. Hade jag haft jättetalang hade jag fixat det ändå tänker jag, men det har jag ju inte. Så jag lade ner den tanken, det var liksom inte verklighetsförankrat att jag ska klara mig i den branschen.

Avdundsjuk på kollega som gillar vår bransch men som är otroligt duktig på oljemålning, teckning, inredning. Hon har förmågan jag inte har, men använder den bara privat så att säga. Vad skulle jag inte ge för att ha det där och kunna leva på det.

Hur ska man komma på vad man passar till och vill göra? Så himla vilsen just nu.