Ofrivillig barnlöshet i över 3 år, någon fler? Hur tänker ni framåt

Vi har också försökt några år, fyra år i april. Vi kan inte få barn pga av manlig faktor.

Vi försöker fortfarande att få barn, och har inte gett upp hoppet om det ännu. Men vi låter det inte styra våra liv heller, vi pratar en del om en framtid utan barn. Bara för att det kan mycket väl bli så också. Och det finns positiva saker med det med. Även om det inte är ett första handsval.

Hej,

Tack för att du delar med dig. Det hjälper då det är svårt att hantera vissa dagar. Precis som du försöker jag fokusera på det positiva i livet, och det finns mycket att vara glad över. Jag funderar ibland på att söka terapi men känner samtidigt det sista jag behöver är fler möten och annat att gå på. Under årens gång har detvblivit mycket planerande, möten behandlingar och jag vill nu som mest bara leva ett vanligt liv utan avbrott, om du förstår vad jag menar.

Vi har inte heller gett upp och vi är fundersamma på hur långt ska vi dra det. Åka utomlands och försöka osv. Det finns ju lika många lösningar som det finns ofrivilliga barnlösa känns det som.

Jag tror precis som du säger det gäller att hitta saker som får en att må bra och därmed gör en stark.

Tack igen

Jag förstår precis, man har ju åkt en hel del massa gånger till sjukhuset i och med alla ivf svängar. Jag försöker normalisera det, det är helt enkelt så jag och min sambo gör för att få barn. Man måste liksom! Då känns det i alla fall lite roligare. ;)

Jag har också förstått att det finns massor att göra utomlands också, är väldigt dåligt insatt i det. Det måste vara en djungel! Att söka sig utomlands har vi bestämt från början att vi inte kommer att göra. Men man vet ju inte om sånt ändras. Vi har 1 ivf kvar genom landsting.

Jag samtalar med en psykolog, får 10+10 gratis samtal via min hemförsäkring och min graviditetsförsäkring(som jag hann teckna).. Hon är i alla fall dunder bra! Det blir en perfekt timme, där jag får älta, gå in i saker känslomässigt och så lämnar jag henne med nya perspektiv.

Vad mår du bra av? :)

Vi har också vårt sista försök kvar. Kanske vi byter till långa mest för att göra nåt nytt. Korta har funkar bra, jag funderar en hel del på om det är den senaste delen som krånglar. Dvs slemhinnan eller immunet eller annat, det som ivf inte kollar på. Har ni bestämt när ni ska göra sista? Jag velar mycket ens dagen vill jag göra det så fort som möjligt så det är över någon gång, endes dagen vänta.

Va bra med psykolog, ibland behöver man hjälp med känslorna. Jag borde kolla upp det där. Fick göra en abort på försök två, kromosomfel men det tär inte mycket på mig, lätt att acceptera sånt som inte är ovisst. Det är alla försök som inte funkar och tiden som går som tär mest på mig.

Jag mår bra av att vara med min sambo och glad över vårt liv tillsammans, det är min största tröst. Annars så försöker jag träna och unna mig god mat. Funderar på att hinna en ny hobby som tar upp min uppmärksamhet mer.

Vad konstigt det blir när jag svarar, hur svarar man på rätt sätt egentligen :)

Jag tror att du börjar skriva innanför [\quote] du ska skriva efter. :)

Hmm.. Ja, slemhinnan har jag förstått att dom ser när dom gör återföringen, en del får en extra medicin för att stötta den har jag förstått, men endast om man sett att den skulle vara tunn. Så det har nog läkarna koll på!

Har sett lite om immun problem här på familjeliv, men känner lite att om de var en stor grej så skulle man satsa på det här i Sverige också? (men kanske bara är jag som är sån.)

Tillslut börjar man naturligt att leta efter sina egna lösningar, det är fantastiskt om det finns nåt i det!

Vi har några ägg i frysen nu efter andra ivfen, så de ska vi förbruka innan det blir dax för sista omgången. (hej jag tror redan att vi behöver sista ivfen) Jag har också alltid kört korta protokollet.

Tiden som går är den svåraste biten tycker jag. Därför fyller vi den med massor av skoj, ibland kör vi en weekend bara för att, en övernattning på hotell eller så äter vi en extremt avancerad middag. Haha!

Min stora tröst är också min sambo. Spendera tid tillsammans har varit väldigt givande.

Jag målar och skriver, det tar mycket tid. Älskar att göra sånt som gör att tiden bara går utan att man reflekterar över det. :)

Va skönt att ändå ha några i frysen, vi fick tre st efter vår andra ivf men dom gick åt fort känns det som. Allt såg bra ut, två var på väg att kläckas och den tredje hade kläckts när det sattas in. Mycket bra enligt doktorn men inget.

Håller med om tiden, måste bli bättre på att ta vara på den, det är ju k slutändan det viktigaste att ta vara på livet. Sa till min kille att det ibland är som om jag satt livet on hold och plockar upp det igen när vi fått barn.

Jag söker mycket om vad vi kan göra på egen hand, vet inte hur många kosttillskott jag testat, även petat i min kille en del :) mer och mer kommer jag fram till att släppa allt och leva på. Tror mycket på att stressen och oron sätter sig som spänningar i kroppen och kan i värsta fall göra en svag eller sjuk, låter flummigt men jag tror mycket på det.

Kul att prata med dig och göra hur du tar hand om vardagen och fyller den.