Vi föräldrar till barn med NPF-diagnoser

Hej, de grupper du tänker på på facebook är som regel slutna grupper, dvs ingen utanför gruppen ser några inlägg...i flera av dem kan man även skicka en fråga via admin som de då lägger upp som en anonym fråga ( står då i ts att det är en anonymfråga från en medlem) Så även om din son ännu inte är medvetne om sin diagnos så kan du få massor bra tips o idéer från dessa grupper. ...sedan så antar jag att du kommer berätta för ditt barn inom den närmsta framtiden om vad det är för diagnos och vad den inebär så att han får en förståelse för varför det blir sommdet blir...att det INTE handlar om att han är " dum" som inte klarar samma saker som kompisarna- som att sitta still på samlingen/lyssna/ta det lugnt etc att det INTE är hans fel när det blir tokigt utan att det ör hans hjärna som fungerar på ett annat sätt, att de " gubbarna" som ska springa upp och trycka på hans " stoppknapp" när han är på väg att göra något tokigt inte är lika snabba som hos hans kompisar så därför hinner de ofta inte upp och trycka på knappen förrän det är försent. Och att hans " ilskegubbar /frustrationsgubbar" istället är kanske dubbelt så snabba som de hos hans kompisar och därför blir han argare/frustrerad snabbare än vad kompisarna blir.... Desto tidigare ett barn får reda på Varför deras hjärna inte fungerar som " alla andras" desto bättre mår barnet oftast psykiskt..eftersom man dels har en förklaring och man dels lättare kan jobba med strategier för hur man ska göra istället (= det handlar INTE om att låta barnet skylla på sin diagnos o bete sig illa hur som helst,men att lära sig själv att acceptera att det tar längre tid att lära sig att följa sociala spelregler och att ens egen väg dit inte kanske är samma som för ett " normis" barn, att man behöver öva flera gånger,att man behöver andra anpassningar och att man behöver krav på sin nivå ) Alla barn kan lära sig " uppföra sig som folk" som man sa förr men vägen dit är olika ! Ett barn med NPF behöver längre tid,ett lågaffektivt bemötande, krav efter sin nivå och dagsform( inte biologisk ålder) anpassningar och förutsägbarhet i sin miljö- bildstöd,dagschema etc och i vissa fall hela eller delar av livet behov av hjälp i form av mediciner som hjälper dessa olika " signalgubbar" att springa i rätt takt ( jag är själv förskollärare och har två barn med npf-diagnoser mina fick dock sina diagnoser tidiga tonåren)

Jag har en tioåring med autism, en åttaåring med adhd, odd (trotssyndrom) och drag av autism som ska utredas vidare om nåt år samt en fyraåring som ska utredas för autism och adhd.

Hej,

Vilken välbehövlig tråd där vi kan vara anonyma men samtidigt stötta varandra!

Jag har ett barn i 6 årsåldern som har fick diagnosen ADHD för en månad sedan. ADHD med autistiska drag. (Kan bli aktuellt att utreda Autism senare). Det är en sorg jag bearbetar och vi har ännu inte berättat för hen. Jag försöker hitta ?ett bästa sätt? att göra det på men kanske inte finns någon sådant utan bara säga som det är. Jag måste förbereda mig på att omgivningen också får reda på det och ställer frågor osv- det känns svårt. Vi har haft möte med skolan och de har satt in några extra anpassningar. Får ha en ?stressboll?, stöttning att slussas in i lek. Ser framemot att komma till habiliteringen och hoppas på bra stöttning därifrån. Är det någon som har erfarenhet därifrån?

Har era barn någon extra anpassning i förskola/ skola.

Har en son på 12 år med autism och ADHD, en son på 8 år som inte har diagnoser, och en på 2,5 år som inte heller har diagnoser. Dock är jag lite fundersam över den yngsta då han verkligen är "överallt" hela tiden och att även omgivningen reagerar på att han är så "mycket". Framtiden får utvisa om han också behöver utredas på sikt. Mellanbarnet är också mycket livlig och påhittig så det finns utmaningar även med honom. Dock inte så stora att det behövs utredning. Mina två äldsta och kanske även den yngsta har också särskild begåvning och det är ju också något som ibland kan förväxlas med eller ge symtom liknande NPF. Det är svårt att veta vad som är vad. Förskolan har reagerat på den yngsta och gjort en handlingsplan gällande honom eftersom han kräver så mycket. Men de har samtidigt sagt att han verkar mycket intelligent (han verkar ha lätt för att förstå siffror och bokstäver redan nu, och resonerar rätt avancerat). Så jag tänker att han kanske också har särbegåvning men att det dessutom kan vara ADHD.

Bra idé med en anonym grupp! Många behöver det under en bearbetning.

Min son på 12 år vet i alla fall om och accepterar sina diagnoser. Vi pratar ofta om hans funktionsnedsättningar vad som är styrkor och vad som är svagheter i dessa. Tror inte på att mörka eller dölja något.

Min son hade egen resurs i förskolan och förskoleklass. Sedan stod det lite still eftersom det fungerade rätt bra i åk 1-3. I åk 4 ökade problemen och han fick sina diagnoser då han var 10 år. Han har vissa anpassningar i skolan, t.ex. får sitta i biblioteket och läsa fakta på rasterna (ett specialintresse), han behöver inte vara ute om han inte vill. Sitter mycket med specialpedagogen i hennes rum istället för hel klass. Sitter med en lärare och äter. Får anpassade uppgifter rätt ofta, att han tex får jobba med sina specialintressen på svenskan om de ska läsa/skriva texter. Får färre matteupppgifter (och ofta svårare) eftersom han är bra på matte men inte klarar repetition.

Elin P- Tack för att du delar med dig om vilka anpassningar som kan ges! Jag är inte riktigt insatt vad som kan erbjudas från skolans håll. Skiljer sig säkert mycket från skola till skola men är ändå bra att veta vad det kan finnas för hjälp att få.

Jag tror verkligen att det kommer hjälpa när vi har berättat för hen, och hoppas innerligt att även hen kan acceptera sin diagnos.

Hej!

Jag blev väldigt intresserad då jag läste i denna tråden. 
Bor någon av er i Malmö? /Skåne?

Jag läser till psykoterapeut- kbt med inriktning barn och ungdom. 
I min utbildning har vi terapi för familjer och barn med bland annat NPF- diagnoser. 
Skulle någon av er i denna tråden vara intresserade av att få hjälp/ stöd?

Tyvärr, långt från Malmö. Annars hade det varit intressant!

Jag har en son med mild autism som går i femman och en son i trean som ska utredas för dyslexi och add. Storebror har aldrig varit problematisk hemma, man kan märka hans diagnos ibland när han tar saker lite för bokstavligt och snöar in på grejer men det är inga problem. På skolan har det stundtals varit jobbigt men det har blivit bättre senaste åren. Han har anpassningar, de viktigaste är att han har möjlighet att gå ut när det blir för stökigt eller när han blir frustrerad och så får han extra genomgångar så uppgifterna han ska göra blir tydliga. Han är begåvad så bara han klarar av skolmiljön så får han bra resultat.

Lillebror är det mer jobb med. Han svävar iväg i lek och fantasier och behöver ständigt få små puffar för att komma iväg på morgonen, äta färdigt middagen osv. Sen kämpar vi rätt mycket med lästräning också. Han ligger långt efter och riskerar att inte klara målen i trean. Det känns tufft... Jag önskar att vi hade utrett honom tidigare men skolan har varit avvaktande. Han är en väldigt snäll pojke som aldrig bråkar och stör och de går ofta under radarn tyvärr.

Tomtemor1 - tyvärr inte, bor i Stockholm.

Anonym (Fia) - Förstår precis vad du menar med att barn som

Inte ?bråkar?eller hamnar i konflikter ofta hamnar under radarn. Vi har en dotter som i skolan inte är utåtagerande även om hon är det nästan dagligen hemma. Det är ett orosmoment för mig att hon glöms bort eller att skolan inte tar hennes problematik lika allvarligt.