• Anonym (KN)

    Ge upp eller kämpa på?

    Hej,

    Jag och min sambo har varit tillsammans i 6 år och har 2 små barn. Senaste 2.5 åren har varit kaotiska och kantats av bråk. Stundvis har relarionen varit destruktiv där båda har sagt saker man absolut inte borde säga till en partner.

    Senaste 2 åren har vi sagt att vi ska fixa relationen, men det har bara blivit värre. Helt ärligt vet jag inte hur mycket vi har försökt då vi båda skyller på den andre. Vi vill båda att den andre ska förändras.

    Idag kan vi knappt prata om relationen då det leder till bråk. Vi har svårt att förlåta det som varit, vi saknar respekt för varandra och vi älskar nog inte varandra. Vi är konstant irriterade på varandra.

    Ändå har vi svårt att gå skilda vägar. Dels tycker vi synd om barnen och dels är vi själva skilsmässobarn som alltid drömt om kärnfamiljen. Att separera och splittra familjem känns som en mardröm så vi intalar oss att vi kan fixa relationen.

    Kan man fixa en trasig relation? kan man älska varandra igen? Kan man läka och fungera ihop? Eller borde vi släppa taget och gå skilda vägar?

    Tacksam för svar från er med liknande erfarenhet.

  • Svar på tråden Ge upp eller kämpa på?
  • Anonym (hj)

    man behöver hjälp utifrån när man kört fast. typ familjerådgivning

  • Anonym (Jag)

    Jag tror att om båda verkligen vill och jobbar för det så kan man klara av det. Men skulle nog tipsa om att kanske vara särbo ett tag och gå på parterapi eller liknande.

  • Anonym (Man48)

    Ge inte upp

    Ta hjälp

    Ni är i en period få livet är tufft med smp barn , ibland kan det räcka med några dagar ensamma ihop utan barn för att komma till insikt och vila helt enkelt.

    Jobb, stress , trötthet , att allt ska vara så perfekt hela tiden ... orimliga krav ....tär mycket på en relation ...få hjälp gå och prata ...

  • Anonym (KN)

    Vi har försökt i 2 år utan förbättring. Man hoppas ju på att det ska bli bättre, men när man inte kan kommunicera, har konstant bråk och skrik så känns det omöjligt.

    Vi har gått i terapi ett par gånger men det fungerade inte för oss. Vi satt bara och skyllde på varandra.

    Vi kan så klart fortsätta försöka, men hur länge ska man göra det? När är det dags att ge upp? Man vill ju inte vakna upp en dag 60 år gammal och ångra att man stannade med någon man inte älskar.

  • Anonym (Egna brister)

    Jag tror inte någon kommer någonvart med hjälp utifrån om man själv inte är redo att se sina egna fel och brister och vilja ändra dom, i detta läge tror jag någon av er måste börja med att bryta det mönstret. Nu verkar ni ju båda bara tycka att ni själva är perfekta och det bara är den andre som gör fel. Så länge ni båda har den inställningen så kommer ni inte komma någonstans.

    Så länge ni båda har det beteendet ni har mot varandra så lär det ju bli likadant i en annan relation med, eller vad är det som talar för att det skulle bli annorlunda i en ny relation?

  • Anonym (KN)

    Jag förstår hur du menar. Och lite så har der kanske varit, dvs. att vi beskyller varandra. Men vi har även försökt jobba på våra egna brister utan framgång. Varför vet jag inte. Jag tror det beror på att vi inte älskar varandra. Eller att vi lever kvar vid det vi hade första 2-3 åren.

    Båda har tidigare haft långa relationerutan en mass destruktiva bråk. Sen har man gjort slut pga. andra orsaker, men ingen av oss har haft det så kaotiskt. Vi verkar locka fram det absolut värsta hos varandra.

Svar på tråden Ge upp eller kämpa på?