Hej, någon här som har en pappa som är förvirrad som visar tecken på demens?
Hur har ni haft det o hur hanterar ni det?
Tänkte man kanske kan känna igen sig!
Det sägs att det är en anhörig sjukdom o man kan ju inte visa den sjuke hur ledsen eller frustrerad eller orolig man är...det förvärrar ju minnesproblemen hos den personen....
Har din pappa varit hos läkaren för det första? Finns fett en demensdiagnos? Förvirring kan bero på sjukdomstillstånd som inte är demens, och det är viktigt att saken bör ordentligt utredd.
Har din pappa varit hos läkaren för det första? Finns det en demensdiagnos? Förvirring kan bero på sjukdomstillstånd som inte är demens, och det är viktigt att saken blir ordentligt utredd.
Rent praktiskt gäller det att kämpa med näbbar och klor för att få ordentligt stöd i tid.
Vi lyckades inte få in honom på ett riktigt demensboende innan han blivit hämtad av polisen några tillfällen (försökt åka buss i pyjamas, morgonrock och barfota mitt i vintern vid ett tillfälle bl. a. ) och det gick att bevisa för myndigheterna att han inte kunde bo själv (han var för "ung" för ett trygghetsboende) utan var en fara för sig själv.
Sedan gäller det att försöka ha lite distans. Inte ta det personligt när pappa inte känner igen mig. Ha lite humor när han är ute och letar efter barndomens hund. Inte känna skuld om du blir lättad över att dimman tar honom, för det är så smärtsamt att se honom våndas under sina klara stunder.
Tack för alla svar! Han går på demensutredning nu. Jag känner mig mer som personal ibland. Jag har jobbat med dementa men som varit mkt mer dementa o då inte som anhörig. Nu krävs det inte bara tålamod o allt ansvar på mig utan jag blir ledsen oxå när jag ser försämringar det blev jag inte på jobbet. Jag anpassade mer omvårdnaden att dom fick mera hjälp bara.... Nu har min pappa alltid varit speciell så jag har inte kunnat prata med honom om allt så på sätt o vis bra nu.....men ändå....han är ju förändrad.... Han får för sig konstiga saker om min bror tex att han förstört däckenn när de blivit punka...jätteknäppt...
Hej igen, jag tar till mig tipsen om humorn o allt, o att dimman kommer kan nog vara bra....det tar emot o säga så men säger det iaf. Men säger oxå man får ta en dag i taget...o försöka få hjälp vilket e tufft....