Men skaffa hörapparat då, gubbe!

Ja, jag är höggravid och sjukt irriterad i grunden. Men. Min man hör sämre och sämre. Vägrar dock erkänna det. Således skyller han hela tiden på att jag sagt något annat. Som nyss. Jag sa: ?Jag är inte riktigt vän av att vi gör på det sättet?

Han gick i taket och menade att jag sagt DU och inte VI. Det finns heller inte någon möjlighet att han hört fel, enligt honom själv. Han vet vad han hör. Det är jag som säger fel. Och så är det varje gång han hör fel. Jag har därför, speciellt när vi pratar om lite känsligare saker som kan verka anklagande till exempel, blivit väldigt noga med vad jag säger för att minnas. Ändå anklagar han varje gång mig för att säga fel.

I morse exploderade jag. Då menade han att jag blir provocerad för att jag vet att jag sagt fel.

Allvarligt, hur går jag karln att ta tag i sin hörsel, utan att någon (eller min mentala hälsa) kommer till skada?