Det här med underhåll

Ja det är rimligt tycker jag. Själv fick 1273kr direkt från FK men då hade jag barnet på heltid. Så ur den aspekten har du mer i UH.

Är det inte lite i underkant jag får. När man är15 ligger underhållsstödet enligt FK på 2073 kr i månaden. 1300 kr innebär är

Om det inte är varannan vecka så brukar det ligga runt 1400kr/mån, så det låter inte helt upp åt väggarna fel med 1300. Vad kom ni fram till när ni gjorde upp om vårdnad, boende och umgänge?

Vi kom inte överens om någonting egentligen. Exet stack och lämnade mej. Han har bestämt summan och jag har inte orkat ta tag i det. Han behandlade mej illa och jag är tyvärr lite rädd för honom. Han sa att han skulle betala hälften vid större inköp men han har inte gjort en ansats till det. Sonen behövde t ex en ny cykel i höstas. Han gamla var två storlekar för liten och böjd ram efter en krasch ( oanvändbar) och han skulle på cykelhajk med skolan i 5 dagar. Exet visste att han inte hade någon cykel, men låtsades som ingenting. Samma sak med andra lite dyrare saker. Hans speldator är ett annat exempel. Den kraschade och nya grejer för runt 5 000 behövdes inhandlas. Det var jag som köpte det. Kan ge fler exempel. Sen är ju inte kläder särskilt billiga till en 15-åring. Jag kan ju förstås handla second hand men jag vill att han ska hänga med. Det är ju mitt val så det kan jag inte klandra exet för. Jag betalar också för kattens som är sonens. Det var exet som ville köpa katt. Jag gick med på det motvilligt. Den kostar några tusen per år i försäkringar- veterinär och matkostnader. Exet vill inte ha katten hos sej så jag har inget val. Sonen skulle krossas om vi gjorde oss sv med hans katt.

Jag har börjat kravla mej upp ur dyngan igen och först mu orkar jag tänka på det här. Jag klarar mej visserligen på dom 1300 men samtidigt tycker jag gott att han kan betala sin del. Det är därför jag börjat fundera över det här.

Vi kom inte överens om någonting egentligen. Exet stack och lämnade mej. Han har bestämt summan och jag har inte orkat ta tag i det. Han behandlade mej illa och jag är tyvärr lite rädd för honom. Han sa att han skulle betala hälften vid större inköp men han har inte gjort en ansats till det. Sonen behövde t ex en ny cykel i höstas. Han gamla var två storlekar för liten och böjd ram efter en krasch ( oanvändbar) och han skulle på cykelhajk med skolan i 5 dagar. Exet visste att han inte hade någon cykel, men låtsades som ingenting. Samma sak med andra lite dyrare saker. Hans speldator är ett annat exempel. Den kraschade och nya grejer för runt 5 000 behövdes inhandlas. Det var jag som köpte det. Kan ge fler exempel. Sen är ju inte kläder särskilt billiga till en 15-åring. Jag kan ju förstås handla second hand men jag vill att han ska hänga med. Det är ju mitt val så det kan jag inte klandra exet för. Jag betalar också för kattens som är sonens. Det var exet som ville köpa katt. Jag gick med på det motvilligt. Den kostar några tusen per år i försäkringar- veterinär och matkostnader. Exet vill inte ha katten hos sej så jag har inget val. Sonen skulle krossas om vi gjorde oss sv med hans katt.

Jag har börjat kravla mej upp ur dyngan igen och först mu orkar jag tänka på det här. Jag klarar mej visserligen på dom 1300 men samtidigt tycker jag gott att han kan betala sin del. Det är därför jag börjat fundera över det här.

Det du behöver göra är att räkna vad sonen egentligen kostar i månaden. Tänk då på vad du lägger under ett helt år (annars missar man lätt en massa!) och dela med tolv. Matkostnaden kan du ta från konsumentverket.

När du fått ihop en summa drar du bort barnbidraget och delar sedan på vad det blir procentuellt efter era inkomster. Ni tjänar ju ganska lika så det blir nog nästan 50/50.

Tänk också på att det inte spelar någon roll varför du köpt olika saker (om det var nödvändigt eller inte) utan ni ska dela på de faktiska kostnader du haft för sonen.

Lycka till!

Det är klart att det bästa är att försöka komma överens, det säger sig själv.

Lagen tar vid när man inte kan komma överens och då är det de faktiska kostanderna som boföräldern haft för barnet som gäller.

Klart det spelar roll, saker som t ex cykel och dator ska man forst komma overens om och vilken prisklass/summa och endast efter det kan man dela den faktiska kostnaden.

Det är därför jag inte bett om pengar för dom här sakerna utan betalt själv.

Det är klart att det bästa är att försöka komma överens, det säger sig själv.

Lagen tar vid när man inte kan komma överens och då är det de faktiska kostanderna som boföräldern haft för barnet som gäller.