• Anonym (Evil stepmo­m)
    Sun 22 Dec 2019 11:34
    1215 visningar
    12 svar
    12
    1215

    Jag avskyr hans barn

    Har en kille sedan ett år.

    Han har en son som är lika gammal

    Som min son. Vad kul tänkte jag i början. Men nä fy fan jag tycker verkligen inte om hans son

    Sonen har mild adhd men i Mina ögon är han mest ouppfostrad. Med tanke på att han har noll problem med sin adhd i skolan, utan bara hemma.

    Skit samma. Jag orkar inte med ungen. Han bara springer runt och skriker och kastar runt saker tex på tv. Min son är extremt lugn och har försökt få till en lek med min killes son men han kan inte leka????

    Iallafall jag gillar min kille men jag avskyr hans barn.

    Å jag vet att detta är ?fel? men nä det är så jag känner.

    Vi träffas sällan när vi har barn. Tror inte min kille vet att jag inte tycker om hans barn.

    För jag är alltid snäll och försöker prata å leka med hans unge om vi ses. Å jag tror ungen gillar

    Mig.

    I min fantasi så är det bara jag mitt barn å min kille.

    Jag kommer aldrig vilja bo i hop med honom och hans barn.

    Nu kommer jag säker få massa hat.

    Men jag tror nog att ganska många ?styvföräldrar?kan känna såhär

    Ibland. Men man skulle aldrig säga det högt

  • Svar på tråden Jag avskyr hans barn
  • Anonym (Kvinn­a)
    Sun 22 Dec 2019 11:38
    #2
    +1

    Bra att du inte tänker flytta in.

    Nog det smartaste jag läst av en styvförälder.

  • Anonym (mmm)
    Sun 22 Dec 2019 11:39
    #3
    +1

    Nej då ska ni förstås inte bo ihop. Jag tror inte att det i längden kommer hålla mellan er heller, om du inte börjar tycka lite om barnet i alla fall. Vad tycker killen om ditt barn? Han kanske tänker likadant men inte säger nåt? 

  • Prakti­sk58
    Sun 22 Dec 2019 11:46
    #4
    Anonym (Kvinna) skrev 2019-12-22 11:38:21 följande:

    Bra att du inte tänker flytta in.

    Nog det smartaste jag läst av en styvförälder.


    Ungen måste vara lycklig som slipper dig.
  • Anonym (Evil stepmo­m) Trådstartaren
    Sun 22 Dec 2019 12:09
    #5

    Nä klart man inte vet vad som händer.

    Men har i vilket fall just nu ej behov av att flytta i hop.

    Fattar inte varför alla med nya förhållanden å nya barn ska flytta i hop

    Så jävla snabbt.

    Jag tänker avvakta få se om hans barn kanske lugnar ner sig med åldern

    Tills dess bor vi isär och ses mest då vi inte har barnen.

    Vad han tycker om min som vet jag inte. Han har sagt bra. Men jag vet ju inte.

    Jag är aldrig otrevlig mot hans barn.

    Men inuti känner jag bara fy fan vilken dryg ouppfostrad unge.

    Tror det finns många som känner så men det anses så jävla

    Fult att inte gilla ett barn. Å så kontroversiellt att ens tänka tanken att

    Nä jag gillar inte detta barnet.

    Men man måste ju ha rätt till sina känslor

  • Anonym (A)
    Sun 22 Dec 2019 13:15
    #5
    Anonym (mmm) skrev 2019-12-22 11:39:07 följande:
    Nej då ska ni förstås inte bo ihop. Jag tror inte att det i längden kommer hålla mellan er heller, om du inte börjar tycka lite om barnet i alla fall. Vad tycker killen om ditt barn? Han kanske tänker likadant men inte säger nåt? 
    Håller med
  • Anonym (P)
    Sun 22 Dec 2019 13:24
    #6
    +1
    Anonym (Evil stepmom) skrev 2019-12-22 11:34:54 följande:
    Sonen har mild adhd men i Mina ögon är han mest ouppfostrad. Med tanke på att han har noll problem med sin adhd i skolan, utan bara hemma.

    Vill bara kommentera detta. Det är vanligt att barn med npf kämpar som sjutton för att hålla ihop och bete sig bra i skolan, och när de kommer hem orkar de inte skärpa sig längre så det blir desto fler utbrott där. I övrigt tycker jag att du resonerar klokt som inte vill kasta dig i i styvfamiljslivet.
  • Sun 22 Dec 2019 13:41
    #7

    Du behöver faktiskt aldrig träffa hans barn, eller han träffa din unge.

    Det låter klokt att inte flytta ihop. Bäst för er alla. Har ni båda barn varannan vecka så har ni massor av tid att träffas utan ungarna. Hur gamla är dem?

    Nej, jag tror (hoppas) att det är extremt ovanligt att man avskyr sin partners barn. Det är nog mest ett fåtal här på fl.

  • Sun 22 Dec 2019 14:35
    #8

    Jag tycker att man får lov att inte tycka om/orka med andras barn. Mycket moget och ansvarsfullt att välja bort gemensamt boende! Fortsätt vara särbo och "plocka russinen ur kakan".

  • Anonym (Evil stepmo­m) Trådstartaren
    Sun 22 Dec 2019 17:11
    #9
    smulpaj01 skrev 2019-12-22 13:41:24 följande:

    Du behöver faktiskt aldrig träffa hans barn, eller han träffa din unge.

    Det låter klokt att inte flytta ihop. Bäst för er alla. Har ni båda barn varannan vecka så har ni massor av tid att träffas utan ungarna. Hur gamla är dem?

    Nej, jag tror (hoppas) att det är extremt ovanligt att man avskyr sin partners barn. Det är nog mest ett fåtal här på fl.


    Klart man måste träffa hans barn nångång. Kan ju inte komma med ursäkter varje gång han vill umgås med barnen.

    De är i lågstadieåldern båda två.

    Klart det är synd om barnet som har adhd. Men det betyder inte att jag måste tycka om barnet för det.

    Bättre att hålla avstånd och se hur det utvecklar sig med tiden.

    Tror ändå att fler har problem med att tycka om sina bonusbarn. Men det är så jävla fult att säga det öppet.

    Har även problem med att de ibte uppfostrat barnet ordentligt. Har man adhd behövs verkligen regler och struktur. Men ungen får lixsom springa helt lös å skrika och slå sönder saker.

    Vad han gör hemma skiter jag i. Men när ungen ställer sig och slår på min tv helt oprovocerat då pallar jag inte.

    Jag ska ju inte va den som ska uppfostra. Jag har uppfostrat mitt eget barn redan.
  • Anonym (styvf­örälde­r)
    Sun 22 Dec 2019 17:32
    #10
    Anonym (Evil stepmom) skrev 2019-12-22 17:11:28 följande:
    Klart man måste träffa hans barn nångång. Kan ju inte komma med ursäkter varje gång han vill umgås med barnen.

    De är i lågstadieåldern båda två.

    Klart det är synd om barnet som har adhd. Men det betyder inte att jag måste tycka om barnet för det.

    Bättre att hålla avstånd och se hur det utvecklar sig med tiden.

    Tror ändå att fler har problem med att tycka om sina bonusbarn. Men det är så jävla fult att säga det öppet.

    Har även problem med att de ibte uppfostrat barnet ordentligt. Har man adhd behövs verkligen regler och struktur. Men ungen får lixsom springa helt lös å skrika och slå sönder saker.

    Vad han gör hemma skiter jag i. Men när ungen ställer sig och slår på min tv helt oprovocerat då pallar jag inte.

    Jag ska ju inte va den som ska uppfostra. Jag har uppfostrat mitt eget barn redan.
    Fast det är ju din pojkvän som uppfostrar sonen så då kanske du kan ta upp struktur med honom då.
    Det är ju inte pojkens fel om det inte finns struktur.
    Men som andra skriver är det det bästa om ni inte flyttar ihop.'
    Visst är det jobbigt med ett barn med ADHD, går han i lågstadiet förstår han säkert inte allt med sin diagnos och lider säkert själv av det.
    Det blir inte lättare om pappa har en partner som avskyr en så för både pojkens och din egen skull är det bäst om ni bara träffas vid enstaka tillfällen.
    Det är jobbigt med ADHD men sonen kan ju inte rå för att han har det och troligtvis blir det jobbigt för din pojkvän också att få veta att du avskyr hans son.
    Om det ska hålla mellan din pojkvän och dig måste du ju prata med honom om vad du känner och kanske också för din egen skull ta reda på mer om ADHD så du vet hur du ska förhålla dig mot sonen, annars kommer du ju bara avsky honom ännu mer ju längre tiden går och det är inte bra för någon.
  • Ess
    Sun 22 Dec 2019 19:36
    #11
    Anonym (Evil stepmom) skrev 2019-12-22 17:11:28 följande:
    Klart man måste träffa hans barn nångång. Kan ju inte komma med ursäkter varje gång han vill umgås med barnen.

    De är i lågstadieåldern båda två.

    Klart det är synd om barnet som har adhd. Men det betyder inte att jag måste tycka om barnet för det.

    Bättre att hålla avstånd och se hur det utvecklar sig med tiden.

    Tror ändå att fler har problem med att tycka om sina bonusbarn. Men det är så jävla fult att säga det öppet.

    Har även problem med att de ibte uppfostrat barnet ordentligt. Har man adhd behövs verkligen regler och struktur. Men ungen får lixsom springa helt lös å skrika och slå sönder saker.

    Vad han gör hemma skiter jag i. Men när ungen ställer sig och slår på min tv helt oprovocerat då pallar jag inte.

    Jag ska ju inte va den som ska uppfostra. Jag har uppfostrat mitt eget barn redan.
    Säg till mannen på skarpen att han får hålla efter sin unge för annars är han inte välkommen hem till dig. Det är inte meningen att man ska få inredningen sönderslagen av en bortskämd unge.


  • Anonym (först­år)
    Mon 23 Dec 2019 07:37
    #12
    +1

    Jag förstår dig fullständigt. Det är inte lätt att stå ut med jobbiga barn som inte är ens egna, även om man råkar vara tillsammans med deras förälder. Du gör helt rätt som inte flyttar ihop med pappan och undviker att träffas när barnet är med.

Svar på tråden Jag avskyr hans barn