Trivs inte på nya jobbet.

Tyvärr verkar det vara såhär svenska arbetsplatser och arbetsmiljöer ser ut idag.

Anställda mår allt sämre på jobben också.

Jag har varit på åtminstone minst fyra olika jobb genom livet hittills som alla har haft en otroligt bristfällig introduktion (och arbetsmiljö).

Strax efter min f-ledighet tackade jag ja till ett fruktansvärt jobb där det visade sig att två före mig hade blivit utfrysta/mobbade. Bytte sedan enhet och hamnade på en ännu värre enhet med i princip obefintlig intro plus kollegor som mådde mycket, mycket illa.

Om du kan så sök nytt nu, som bara den.. alternativt: att du lägger in ditt CV hos de stora konsultföretagen; proffice, wise, m fl ..

De är inte heller 100% bra men de är en bra nödlösning när man behöver fly från en skadlig arbetsmiljö. Risken finns annars att du drabbas för ohälsa och de såren kan ta längre tid att läka än att hitta ett nytt jobb som du trivs med..

?...drabbas av ohälsa? skulle det stå

Tack för ditt svar. Ja verkligen trist att det är så. Jag har trivts bra på tidigare jobb, ffa mitt förrförra där jag hade så fina kollegor och en lagom arbetsbelastning. Dock var det långt att pendla så jag bytte. På mitt förra jobb var också dålig introduktion och dålig ledning med hög arbetsbelastning men jag hade bra kollegor där vi kunde stötta varandra. Här blir jag väldigt själv eftersom jag är ensam i mitt yrke. Just att jag hör att andra före mig slutat för att de inte trivts och mått dåligt gör mig bekymrad och har man inget stöd från kollegor blir det tufft. Ja jag ska se mig om efter andra alternativ. Känns bara så tråkigt när man satsat på något nytt och precis börjat. Trodde verkligen jag skulle trivas med detta. Lagom avstånd hem också så jag kan cykla.

Jag sitter i samma sits, dock inte är ny på jobbet, har jobbat i ett par år. Jag hade jättekämpigt i början i ca 3-4 månader, men bestämde att jobba kvar till strax innan provanställningen skulle övergå till fast, pga uppsägningstiden, och började jag kunna jobbet och uppdragen och blev kvar. Men nu har det ändrats lite, pga personal som kommit och gått och jag har fått nya uppdrag som jag känner att jag inte har tillräckligt med erfarenhet för och stöd att hantera från chefer/ kollegor. Mår inte alls bra över det. Men jag sätter en tidsgräns hur länge jag ska kämpa (och pratar med chefer om vad som kan göras så att det blir bättre) - jag bestämde mig till påsk (gräns 1), och om det inte blir bättre - tills efter sommaren. Då slutar jag.

Så tips til dig - prata med chefer/ den som anställde dig/ uppdragsgivaren om vad som känns jobbigt, ge de tid att åtgärda situationen och bestäm en gräns för dig och sedan sluta.

Visst känns det tråkigt! Håller helt med dig!

Slutade också ett jättefint jobb av samma anledning som dig - att det var så långt att åka. Sökte nytt, högre lön osv men vet att det nya jobbet eg har en usel organisationskultur generellt .. och har - liksom Anonym ?jag med? (som har svarat dig här i tråden) - satt en tidsgräns: efter våren om det inte känns bättre.

Bra råd, just detta med tidsgräns. Hur upplevde du att rekryterande chef/den som anställde dig tog emot att du pratade med denne eller att du sa upp mig?

(I min organisation får man en stämpel.. och sedan vill de ändå inte behålla de som klagar över arbetsmiljö mm)

Eftersom chef frågar hur det funkar med nya uppdraget har jag möjlighet att säga att det är kämpigt och att jag inte får det stödet som jag sade att jag kommer att behöva om jag tar på mig nya ansvar. Detta nämnde jag 2 gånger redan. Jag har inte sagt upp mig än och hoppas att jag inte kommer behöva göra det för att jag trivs med kollegor och så, men jag vill inte bli utbränd och kommer att sluta innan jag kommer till utbrändhet )

Jag kommer att evaluera för min skull vid påsk hur det känns och som jag skrev ovan säger upp mig strax före påsk om ingenting har förbättrats och om det har skett lite förbättringar kommer jag att bli kvar tills efter sommaren, eftersom det är viktigt för mig att få min semester som planerat osv.

Och egentligen så tycker jag att man ska byta arbetsgivare var tredje år precis lagom efter att man har blivit duktig på det man gör och börjar få för mycket ansvar och för mycket att göra )

Bra tips.

Tycker du ska söka nytt jobb.

Hade liknade upplevelse när jag började ett nytt jobb för några år sen . Dålig introduktion, kollegor som inte bjöd in till att fika/äta lunch etc, nya arbetsuppgifter osv

Jag tänkte först att så här är det alltid på ett nytt jobb och efter ett par månader började jag komma in lite i arbetsuppgifterna även om jag inte fick så mycket hjälp av de som jobbat där några år med samma saker. Frågade man något var det *suck* och *stön* och korta svar.

Sen på fikat så försökte jag bjuda på mig själv och fråga kollegorna saker som: Allt bra med dig?, Ska du göra något i helgen? Försökte heja på alla i min grupp på morgonen men jag kom oftast först och satt i ett rum som jag delade med en person som hade andra arbetsuppgifter än jag och de 3 som hade samma som jag satt tillsammans i ett eget rum längre bort.

Samtidigt som när man så god morgon fick man knappt ett god morgon tillbaka.

Nä jag stod ut 5 månader. Tackade nej till fast anställning och bad att få sluta 1 månad tidigare.

Ja det där med att sätta en tidsgräns har jag tänkt. Jag tänkte ett halvår skulle jag ge det, till sommaren. Men nu när jag är julledig och jag har lite tid att tänka är det detta som mal i huvudet. Jag vill inte tillbaka. Har aldrig känt så inför mitt jobb tidigare, har alltid känt att det är helt ok att jobba. Är rädd att mitt självförtroende får sig en knäck om jag slutar för tidigt, som att jag gav upp och inte klarade av det och så ser det kanske inte så bra ut på cv:t. Å andra sidan vill jag inte må dåligt på mitt jobb. Jag vet att det här extrauppdraget jag har har inte alla med samma tjänst på liknande arbetsplatser, då är man i så fall oftast två. Att man här skulle anställa en till är osannolikt. Jag ska få gå en utbildning för att lära mig det men ingen att dela det med. Känns tungt. Ska ta en allvarlig funderare när jag börjar jobba igen hur det känns och sätta en ny tidsgräns.

Vilken trist erfarenhet. (Känner igen det där från mitt nuvarande faktiskt)

Bra att du hittade nytt. Fick du chansen att förmedla ditt intryck?

Vad tror du att denna trista attityd berodde på?

Jag berättade för chefen hur jag kände och hon bad om ursäkt för att han varit så frånvarande sen jag började där bla var hon med om en bilolycka. Jag så att det inte var hennes fel att hon hade varit frånvarande.

Jag brukar kunna ha lätt att kallprata med folk och socialisera samt ha lite skinn på näsan men på den arbetsplatsen förvandlades jag till en "tyst mus". Det var vuxenmobbning jag utsattes för.

Tror dels att det berodde på en frånvarande chef och en informell ledare i grupp. Vi var 4 st som jobbade med samma arbetsuppgifter och en av tjejerna var informell ledare tex när hon var på plats så vågade inte de 2 andra tjejerna i gruppen prata med mig tex

Hon hade svårt om man gav förslag på hur man kunde testa att jobba på ett annat sätt för att kanske effektivisera arbetet. Hon kunde bara komma in och kolla om jag satt och jobbade. En gång så råkade jag ha mobilen i handen då jag lite snabbt stämt av tid med en kompis jag skulle träffa efter jobbet (Var ej rast då) när hon kom in och då skrek hon: Lägg ifrån dig mobilen och jobba

De 2 andra kollegorna i vår grupp snackade skit om mig till henne bla att jag skulle ha gått tidigare en dag. Jag gick hem 30 min tidigare en gång då jag hade huvudvärk och mådde illa. Den informella ledaren hade varit ledig den dagen och jag sa till de 2 andra i gruppen att jag behövde gå hem då jag inte mådde bra.

Dagen efter så de till den informella ledaren att jag bara gått tidigare utan att säga något och de blev lämnade med massa jobb. Den dagen var det varken mer eller mindre jobb och de drabbades inte av att jag gick då vi jobbade med samma uppgifter med hade egna ärenden.

Vilka vidriga beteenden. Vuxna människor ...

Jag hoppas att du mår bättre idag, för sånt där sätter sina spår. Hur känns det idag?

Jag vet inte hur många jag har hört nuförtiden som har utsatts för liknande.

Jag blev också utsatt för mobbning och det var specifikt andra kvinnor som behandlade mig riktigt illa.

(Men karma tog den värsta av dem nyligen)