Först och främst, beklagar att du drabbats av detta och så nära varandra! Det måste vara hemskt!
Sen, i långa loppet kommer det bli bra. Kärleken kommer åter och sambon kommer du komma över. Den anhörige kommer du att sörja men kommer kunna le lite mer när du tänker på.
När jag råkade ut så tänkte ja såhär. Nu kommer det bli en hemskt jobbig period. Den närmsta tiden ska jag sätta lite på paus. Inga måsten eller krav på mig själv. Bara sörja och ta hand om mig själv med promenader och bra mat. Efter ett tag så började det ljusna.
Har du någon du kan prata med? Om inte, sök upp stödlinjer och ring. Det är det de finns till för. Och du, självmord är aldrig lösningen! Stor kram!