Om jag bara hade hoppat på tåget och flytt till en annan del av sverige, hade jag kunnat få hjälp? Om jag söker vård för depression och vägrar uppge namn och klipper sönder mitt id kort? Hade jag haft möjlighet att få ett nytt liv eller hade jag blivit en hemlös människa? Hade jag hamnat hos polisen då det verkar suspekt?
Inget jag har planer på att göra, men är så trött just nu och kan inte sova så jag funderar bara på vad som egentligen hade hänt?
Så här är det nog många som känner, att det inte pallar och bara vill dra. Min sambo har vid ngt tillfälle uttryckt att hon bara skulle vilja "försvinna" ibland. Och jag har sagt att jag förstår henne. Så känner jag också. I bland fantiserar jag om att vänta in lönen, ta mitt pass, hoppa på första bästa snabbtåg till Arlanda, kolla upp alla sista minuten flyg till nåt land som låter lockande och sen bara dra. Skicka ett mess till sambon och mina föräldrar och säga att de inte behöver oroa sig, behöver egentid & sen stänga av mobilen.
Men d3t går inte för jag har 1 barn. Så jag troe jag får börja inkludera barnet i min fantasi-rymning haha.
Så där har jag känt hur många gånger som helst, att jag bara vill BORT. Men sök hjälp för deppet snälla du, o acceptera medicinerna som kanske skrivs ut. O ta itu med det som ligger bakom depressionen. DET kan vara möjligheten till ett nytt liv...
Om jag bara hade hoppat på tåget och flytt till en annan del av sverige, hade jag kunnat få hjälp? Om jag söker vård för depression och vägrar uppge namn och klipper sönder mitt id kort? Hade jag haft möjlighet att få ett nytt liv eller hade jag blivit en hemlös människa? Hade jag hamnat hos polisen då det verkar suspekt?
Inget jag har planer på att göra, men är så trött just nu och kan inte sova så jag funderar bara på vad som egentligen hade hänt?
Vad ska du fly ifrån?
Ditt liv nu? => Ändra det istället!
Din familj? => Det hjälper nog inte att rymma för det, du kan bryta med allt och alla om du vill det ändå.
Dej själv? => Du är tyvärr samma jag oavsett om du är i Lund eller Haparanda...
Om jag bara hade hoppat på tåget och flytt till en annan del av sverige, hade jag kunnat få hjälp? Om jag söker vård för depression och vägrar uppge namn och klipper sönder mitt id kort? Hade jag haft möjlighet att få ett nytt liv eller hade jag blivit en hemlös människa? Hade jag hamnat hos polisen då det verkar suspekt?
Inget jag har planer på att göra, men är så trött just nu och kan inte sova så jag funderar bara på vad som egentligen hade hänt?
Problemet med ovanstående scenario är att du ändå har med dig själv... Och det är DU som mår dåligt. det kommer inte att försvinna i ett nafs för att dy flyr ifrån det liv du lever idag.
Om du idag lever ett liv som du inte vill leva, då får du göra något åt det. Enklast är att skriva ner det du vill förändra och ta en sak i taget. Om du inte orkar, depressioner kan ju fungera så att bara det mest livsnödvändiga orkas med, så får du börja där. Och jag säger som någon annan redan skrev: acceptera ev medicin. Den kan få dig att se mer klart på saker och ting och när du gör det kan du ta tag i ditt mående och då kan du framöver ta tag i resten också.
Ytterligare ett problem är att nej, du kommer inte att få en ny identitet etc, du kommer att fotas och bilden kommer att läggas ut på internet bla för att få reda på vem du är.
Men visst kan du byta liv, men du får själv skaffa bostad osv.
Förstår känslan! Men det är vinter och jultider.. Du hade antagligen inte fått någon hjälp om du inte är akut sjuk.. Och det är kallt ute. På sommaren så hade det varit enklare. Kommer du ihåg "pianomannen" som hittades förvirrad på en gata i Tyskland tror jag att det var och hela världen undrade vem han var och hur han kunde spela så bra piano.
Han var en rymmare från sverige som spelade mer än piano. Jag vill med bort från detta skitlandet som det har blivigt. Ingenting fungerar, regeringen är sandlådenivå, politiken är kaputt.SVERIGE ÄR KAPUTT!
Jag gick i väggen, stress av kris med en av ungarna.
Fick total panik av ungarna och ordinerades klippa all kontakt med barnen och bara focusera på att hitta min egen hälsa.
Satt hemma och gjorde trevliga saker jag imte gjort på länge. De personer på kommun som kunde hjälpa valde att strunta i att hjälpa trots 6 dagars tjatande. Problemet blev då djupare men som tur var hade jag en förstående vän i spanien som slutligen lyckades övertala mej att åka ner och bara lämna allt här och göra ett totalt miljöombyte likt en nystart från A.
Jävlar vilken återhämtning jag gjorde på bara 3 veckor.
Blev stark som en oxe, tog itu med problemen, gav kommun en välbehövlig uppläxning som gav mej rätt och mitt ex som är ett av problemen kommer att få de jobbigt med mej framöver.
Skitbra helt enkelt och därmed blir min rekomendation att totalt byta miljö.
Ps för 20 år sedan var det samma sak och jag reste långt bort i 4mån och jag märkte inte att jag förändrades till det bättre men alla andra sa att jag återfått energin o glimten i ögat.