Orkar inte tänka på honom mer
För nästan 2 år sedan inledde jag och en barndomsvän en relation.
Vi har umgåtts från och till genom hela livet i en tight vönskap som övergick till djupa (iaf från min sida) känslor.
Vi har båda barn sedan innan. Jag tre och han två.
Relationen pågick under nästan ett år.
Han var ganska "stressad" i att komma vidare hela tiden. Flytta ihop osv.
Då mina barn är betydligt äldre än hans var jag väldigt väldigt försiktig.
Ville inte att de skulle få veta förrän jag var helt säker osv.
Han blev mer och mer på och någon gång ljög jag tom om olika orsaker till varför jag ville ta det långsamt.
Vi var nästan ovänner om detta men jag förstår honom också.
Så plötsligt låg han med en annan (också en vän till honom) när jag var bortrest.
Han berättade inte först ,men jag märkte att nått hänt.
Han ville fortsätta med mig och jag tyckte det var ok.
Men bara någon dag senare berättade han att han ändrat sig och plötsligt var upp över öronen kär i denna andra tjej.
Den tjejen har han så länge jag kan minnas föraktat.
Hon är omogen, festar hårt trots att hon är 37 år och har en tonårsson bla.
Så hux flux över en natt var våran framtid och kärlek som bortblåst.
För en tjej han aldrig gillat utan bara tyckt varit flamsig och omogen.
Detta hände i mars.
Han har under perioder hört av sig.
En sen natt i sommar messade han att han älskade mig.
Dagen efter tog han tillbaka det.
Nu fick jag höra på omvägar att hon flyttat in hos honom redan.
Jag saknar honom så innerligt. Både som vän och som älskare/partner.
Tänker på honom hela jäkla tiden, fast så lång tid gått.
Drömmer och hoppas att han ska ändra sig.
Men när hon nu flyttat in känns det kört.
Jag orkar inte älta detta längre. Vill inte tänka hoppas och ö ska mer.
Men det går liksom inte sluta.
Han hör av sig ibland och då kommer hoppet tillbaka.
Har periodvis blockat honom för att slippa få hoppet tillbaka men klarar det inte fullt ut.
Tänk om han egentligen också vill att det ska bli vi, och jag då har blockat så vi inte har nån kontakt?
Så snurrar tankarna. Dag ut och dag in. Varje timme.
Jag blir galen!!
Vad ska jag göra?
Har försökt vara ute en del, träffa andra, men nej det går inte.