• Anonym (Anonym)

    Seperation

    Hej! Jag bor ihop med min man. Vi har ett barn gemensamt och 1 barn har jag sedan tidigare. Vi har haft mycke kontakt med socialtjänsten pga anonyma anmälningar. För 2 år sedan började min man dricka MYCKE en gång fick polisen hämta honom hos oss. Då fick han inte komma hem på 2 veckor. När han kom hem så tog det 1 vecka innan han börja dricka igen. Han säger att han inte har problem och drar upp alla mina problem och att det bara är jag som är problemet. Kallar mig psykfall och idiot inför barnen 6-4 år gamla. Jag får ångest och mår skit då han dricker. Jag är fd missbrukare( nykter 10år) han har kort stubin mot barnen och så fort han komma hem från jobbet blir jag på dåligt humör. Jag vill separera och har sagt de till honom många gr. Då säger han att han ska ta mina barn ifrån mig och hånskrattar, han säger lycka till för han är demensavdelning som har pengar, jobb och allt.

    Hur ska jag göra? Jag är rädd att lämna då jag inte vill mista barnen, han blir arg och aggressiv bara jag tar upp detta???? jag har ingen familj eller vänner att be om hjälp ???? hur går jag till väga? ???? är orolig för mina barns mående. ???? känner mig sällan glad längre. ???????????? Hur gör jag för att lämna?

  • Svar på tråden Seperation
  • Rudbeckius

    Oj, svår sits ni kommit i hela familjen. Separation med t ex växelvis boende hemma med barnen kan nog vara bra att pröva, t ex börja med 3 eller 6 månader, träffas och stämma av. Ni behöver ju komma överens i så fall och det är nog en känslig sak att kunna diskutera sakligt.

    Tyvärr har jag aldrig hört att Socialtjänsten eller Familjerätten hjälpt familjer som har det jobbigt, snarare tvärtom, de förvärrar lätt kriser. Formellt är det väl dem ni ska vända er till om det behövs myndighetsstöd.

    Vi skildes för några år sedan och hade den vanliga 6 månaders prövotid när man har barn. Mitt ex ville inte ens låtsas om den och absolut inte prata om att komma överens om regler för prövotiden. Men hon fick kalla fötter och snedtände när jag hittade ny kärlek, trots att jag var den som var ledsen när hon lämnade mig tidigare. Man vet inte riktigt vad det innebär att leva isär och om det finns kärlek kvar.

    Jag hoppas att ni reder ut detta till allas bästa.

  • Anonym (Anonym)

    Hej. Tro tyvärr inte att jag känner nån tillit till att pappan ska ta hand om barnen ensam då han dricker väldigt mycke och deckar på soffan. Skriker och är våldsam. Jag vill skiljas. Men är rädd ????

Svar på tråden Seperation