Anonym (I) skrev 2020-01-01 08:50:07 följande:
Oj vad jag känner igen mig. Har varit tillsammans med min pojkvän i 7 månader och känner mig ofta fortfarande förälskad. Men jag har börjat irritera mig på så mycket, som när han vill titta på tv, eller vill sova istället för att hångla/ha sex. Jag vill fortfarande ha det där vi hade i början, när han inte kunde ta händerna ifrån mig, men han verkar ha kommit ur det och jag börjar tvivla på mina känslor. Han är ingen romantiker säger han men i början tycker jag att han var det. Han smsade och sa så fina saker till mig. Det gör han fortfarande, ibland. Han ger mig definitivt mindre uppmärksamhet
Vill inte heller att vi sitter i ett varsitt soffhörn med mobilerna i tystnad om några år. Får panik av det. Har pratat med honom om det, att jag saknar hur det var i början, han säger att det är så han är bara.
Kanske kommer man ur den där förälskelsefasen olika snabbt och reagerar olika på det också. Han har mer erfarenhet av långa förhållanden än mig så han kanske inte ser det som något problem. Kanske är det så som du säger att det är något slags turbulent fas mellan förälskelse och kärlek. Vet inte heller hur jag ska hantera det.
Precis så här känner jag. Kanske är det så att en kommer ur första fasen först och då blir det kämpigt för den andra. Kanske blir det bäst när bägge kommer ur samtidigt. I mitt fall har jag mer erfarenhet men tror han ändå på nåt sätt tar det lugnare, han sa från början att han ville hitta någon för livet och kanske han ser det mer långsiktigt. Eller bara är mer introvert än jag...
Min sade också i början att han inte var romantisk och när jag träffade en kompis till honom undrade hon hur det var när han är så oromantisk men han var ju inte det då. Vissa saker gör han fortfarande som tex lägger armen om mig ibland men just de fina orden är mindre vanliga nu. I början pratade han om hur fina ögon jag har, nu är det mer "oj här har du ett stort födelsemärke på ryggen, visste du det?" :S
Anonym (mmm) skrev 2020-01-01 10:11:22 följande:
Ni får ju se om ni kommer att hålla ihop i längden. För många brister det just i den fasen ni är nu, förälskelsen falnar lite och för en del märks det knappt, deras relation övergår till djupare kärlek och de är lyckligare än någonsin. För andra blir det lite motigt och det tar eventuellt slut ett tag senare.
Det viktiga för er är att ni pratar om er relation, har en god kommunikation så att det inte behöver bli konstigheter. Prata om hur ni ser på er relation, tänker ni samma saker, framtiden mm.
Jag tänker också så, att det är nu det visar sig om vi kommer hålla ihop, att man måste igenom den här fasen...
Jag tar upp saker men känner mig lite klängig och jobbig ibland, tex att jag vill hålla om/röra i honom när vi sover, kyssas då och då när vi ser film etc. Han säger att det är lugnt, att jag övertänker etc men jag vill ju att han ska vara mer klängig på mig med.
Framtiden har vi pratat om och har en samsyn på. Vi pluggar båda nu (i olika städer tyvärr) och vill flytta ihop i min stad när vi är klara, och gifta oss, skaffa familj etc. Vi har även kortsiktiga planer som tex resor, träffa släktingar etc.