Skillnad mellan 2 till 3 barn?

beror så otroligt mycket på barnet. En del bekanta sa att det knappt märktes för man var ändå i barnåldern och allt kretsar kring barnen, de som sagt så har haft otroligt nöjda barn som äter, sover och hänger med. Vi och några andra har sett det som livsomvälvande... Tredje barnet gör att allt mer eller mindre faller samman och man får börja om + göra väldigt mycket annorlunda. Vi som sagt så har haft tredjebarn som varit mycket mer krävande, några har kolikbarn, vi har haft barn som krävt ständig närhet och senare ständigt vaktning. Så det har krävt 1 st heltdisbevakande/omvårdande vuxen på sista barnet och övriga i familjen har försökt att hjälpa till eller mer eller mindre klara sig själva med allt vad 2 barn kräver.
Så det går inte att svara på hur det upplevs.

Var beredda på att tredje barnet är mycket, mycket krävande så blir ni eventuellt glatt överraskade eller är ni förberedda...

Största omställningen: 0-1 barn

Ingen fara alls: 1-2 barn

Minsta omställningen: 2-3 barn

Dock är våra storasyskon bara 3 år och 4 år, och bebisen 2 månader, men hittills har allting flytit på busenkelt. Vi är ju 'experter' på bebisar och allt som hör till, vi har all utrustning som behövs, snabb återhämtning efter förlossningen, storasyskonen går på toa - klär sig själva - äter alla måltider med oss föräldrar o.s.v. Bebisen hänger mest med i svängarna. Dock får jag ganska enkla bebisar (väldigt enkla). Mellanbarnet var väl "värst", och då var hon ändå betydligt enklare än mina väninnors bebisar varit. Så hade vi exempelvis fått en bebis som inte sover på nätterna, då hade det nog varit tyngre eftersom storasyskonen inte sover lunch längre.

När tredje barnet aviserade sin ankomst behövde vi

större bostad

större bil

gå ner till 80% arbetstid båda två under några år för att få ihop vardagen på ett rimligt sätt

Bostaden var det stora problemet, men det löste sig till slut.

Tack för svar! Bil, bostad och annat praktiskt är inget problem för oss, är bara ett litet kontrollfreak som verkligen vill känna att jag kommer mäkta med 3 barn och fortsätta vara en bra mamma. Men tänker att om man inte kan släppa tanken så kanske man ska följa den? Småbarnstiden är såklart tidvis tuff men aldrig något man ångrar.

2 barn på på 2 vuxna är inget problem men 3, ja jisses! Det känns... egentid är ett minne blått de närmsta åren.