• Anonym (TS)

    Trodde att det skulle bli lättare med åren men fan heller!!!

    Alltså var ska jag börja nånstans?

    Sambo sen X antal år tillbaks med en man och vi har ett gemensamt barn ihop. Han har en snart myndig dotter som tidigare bodde här vv men som nu bor här på heltid.

    Och klart att hon vill bo här för det är som att leva på ett femstjärnigt hotell iallafall för en individ i hushållet och jag står liksom inte ut längre.

    Min sambo har väl alltid skämt bort henne men nu har det i princip gått för långt. Hon hjälper för det första inte till hemma överhuvudtaget. Utan att överdriva så har hon aldrig tömt diskmaskinen, aldrig nånsin dukat ett bord, plockat av sin egen tallrik max 10 gånger under en livstid och har aldrig fått lära sig att laga till en enda maträtt.

    Förutom det här så slutade vi upp med att ha gemensam ekonomi när jag märkte av hur mycket han swishade henne varje månad. Att han tar för givet att jag ska stå för vårt gemensamma barns utgifter är det också ett ständigt tjafsande om.

    Förutom de här sakerna så har jag börjat känna mig väldigt deprimerad. Hans dotter tar väldigt mycket plats här hemma och hon har ett väldigt stort behov av att umgås med min sambo hela tiden, resten av oss är exkluderade. Tidigare försökte jag ändå kommunicera och umgås men när det istället blev konkurrens om sambons uppmärksamhet så la jag helt ner det och isolerar mig i princip i sovrummet numera förutom såklart när jag är med vårt barn.

    Känner att det här funkar inte längre och jag känner att vårt barn inte får nån del av sin pappa numera så det börjar bli ohållbart. Däremot slits mitt hjärta itu av tanken på att bara få ha mitt barn på halvtid så vill helst av allt inte separera. Har hoppats lite på att med tanke på att hon nu i början av året blir myndig snart ska flytta hemifrån men det är långtifrån säkert.

    Så hur gör ni andra i liknande sits? Ge mig bra tips och råd på vad jag kan göra för att underlätta hemsituationen. Att kommunikation är det allra viktigaste är jag fullt medveten om men min sambo kan inte se problemen överhuvudtaget så den biten har jag lagt ner.

  • Svar på tråden Trodde att det skulle bli lättare med åren men fan heller!!!
  • Anonym (TS)

    Ska tillägga att jag är ännu mer låg över att min sambo ska åka iväg idag på semester och lämnar mig hemma med hans barn och vårt. Har bett honom att skicka hem dottern till sin mamma dessa dagar eftersom jag tänker vägra serva men han vägrar.

  • MaryM

    Vadå, vem ska han på semester med då? Kompisar?

    TS, han prioriterar ju alla andra utom dig och ert barn. Hur gammal är ett barn?

    Jag tycker du ska sätta ner foten REJÄLT mot honom. Bra att du har separerat er ekonomi så att det bara är han som swishar dottern. Kräv att han betalar hälften för ert barn.

    Säg med lugn röst att du tycker situationen är helt oacceptabel och att du helt enkelt inte kommer att bidra längre. Han ska betala hälften av ert barns utgifter och han ska sätta gränser mot dottern.

    Han tar dig så grymt mycket för given. Det kommer han fortsätta med även om dottern flyttar. Detta är inte ett liv.

    Sätt ultimatum och flytta annars. Det är enda sättet för dig att få ett värdigt liv. Och bättre för ert barn också!


    She knows she's more than just a little misunderstood. She has trouble acting normal when she's nervous.
  • Anonym (Bonusförälder)

    Jag förundras hur många familjer som lever tillsammans och ändå gör skillnad på ditt vs våra barn. Jag är själv uppvuxen med en halvbror som delade boende och är bonusmamma till en 16 årig tjej (har vart med i bilden sedan hon var 9 år). I början tassar man lite på tårna för att bygga upp relationen och skapa ett förtroende men inte övertag som förälder. Men med tiden så släpper man på det och är en enad front, det är våra barn och vårt hem. Jag ställer samma krav på henne som på mina egna bio barn. När det uppstår större konflikter iom hennes ålder så bollar jag och maken om hur vi ska resonera och han får förmedla det och jag stöttar honom. Men vad det gäller vardagskonflikter så tar jag det lika naturligt som med våra gemensamma barn. 

    Så min fråga är, hur länge har du vart med i bilden? Varför är det plötsligt ett problem att hon inte hjälper till? Man sätter grunden från barnsben och vid 18 års ålder borde flickan vara självständig och kunna bidra i hemmet självmant (med lite påminnelser).

  • Limajo
    Anonym (TS) skrev 2020-01-03 07:13:03 följande:

    Ska tillägga att jag är ännu mer låg över att min sambo ska åka iväg idag på semester och lämnar mig hemma med hans barn och vårt. Har bett honom att skicka hem dottern till sin mamma dessa dagar eftersom jag tänker vägra serva men han vägrar.


    Men du kan väl ändå vägra serva henne denna vecka. Se till så det finns mat i kylen men låt henne sköta sig själv. Vad gäller resten tror jag du inte kan förvänta dig någon större förändring innan hon flyttar ut (eller flytta ut själv). Hon är för gammal och det har pågått för länge för att hon och hennes pappa ska ändra sig. Du kan dock sluta plocka upp och fixa efter henne.
  • Ess
    Anonym (TS) skrev 2020-01-03 07:13:03 följande:

    Ska tillägga att jag är ännu mer låg över att min sambo ska åka iväg idag på semester och lämnar mig hemma med hans barn och vårt. Har bett honom att skicka hem dottern till sin mamma dessa dagar eftersom jag tänker vägra serva men han vägrar.


    Men låt bli att serva henne då. Laga mat åt ditt barn och dig själv bara, hon får laga själv om hon är hungrig. Behandla henne som vilken inneboende som helst där du räknar med att hon sköter sitt och du ditt. 
    Så gjorde jag när jag var själv med särkullarna på dagtid. Jag skötte mitt och struntade i dem.
  • Anonym (TS)
    MaryM skrev 2020-01-03 07:52:40 följande:

    Vadå, vem ska han på semester med då? Kompisar?

    TS, han prioriterar ju alla andra utom dig och ert barn. Hur gammal är ett barn?

    Jag tycker du ska sätta ner foten REJÄLT mot honom. Bra att du har separerat er ekonomi så att det bara är han som swishar dottern. Kräv att han betalar hälften för ert barn.

    Säg med lugn röst att du tycker situationen är helt oacceptabel och att du helt enkelt inte kommer att bidra längre. Han ska betala hälften av ert barns utgifter och han ska sätta gränser mot dottern.

    Han tar dig så grymt mycket för given. Det kommer han fortsätta med även om dottern flyttar. Detta är inte ett liv.

    Sätt ultimatum och flytta annars. Det är enda sättet för dig att få ett värdigt liv. Och bättre för ert barn också!


    Ja han ska iväg med vänner och det irriterar mig sjukt mycket.

    Vårt barn är tre år gammal.

    Jag vet inte riktigt vad jag ska säga men jag håller med dig i allt du skriver.
  • Anonym (TS)
    Anonym (Bonusförälder) skrev 2020-01-03 07:56:33 följande:

    Jag förundras hur många familjer som lever tillsammans och ändå gör skillnad på ditt vs våra barn. Jag är själv uppvuxen med en halvbror som delade boende och är bonusmamma till en 16 årig tjej (har vart med i bilden sedan hon var 9 år). I början tassar man lite på tårna för att bygga upp relationen och skapa ett förtroende men inte övertag som förälder. Men med tiden så släpper man på det och är en enad front, det är våra barn och vårt hem. Jag ställer samma krav på henne som på mina egna bio barn. När det uppstår större konflikter iom hennes ålder så bollar jag och maken om hur vi ska resonera och han får förmedla det och jag stöttar honom. Men vad det gäller vardagskonflikter så tar jag det lika naturligt som med våra gemensamma barn. 

    Så min fråga är, hur länge har du vart med i bilden? Varför är det plötsligt ett problem att hon inte hjälper till? Man sätter grunden från barnsben och vid 18 års ålder borde flickan vara självständig och kunna bidra i hemmet självmant (med lite påminnelser).


    Jag har varit ihop med sambon i snart 7 år nu.

    Det var precis så jag trodde att det skulle bli när jag gick in i den här familjen men han har ju äldre hon blivit börjat behandla henne som sin kvinna och mig som att jag är den uppkäftiga tonåringen. Jag är inte på henne om hushållssysslorna men det har blivit ett irritationsmoment sen hon lever här på heltid och sambon är iväg i jobbet mycket.
  • Anonym (TS)
    Limajo skrev 2020-01-03 08:19:28 följande:

    Men du kan väl ändå vägra serva henne denna vecka. Se till så det finns mat i kylen men låt henne sköta sig själv. Vad gäller resten tror jag du inte kan förvänta dig någon större förändring innan hon flyttar ut (eller flytta ut själv). Hon är för gammal och det har pågått för länge för att hon och hennes pappa ska ändra sig. Du kan dock sluta plocka upp och fixa efter henne.


    Jag har helt slutat med att laga mat och städa upp efter henne. Hon ringer istället sambon och ber honom swisha pengar så hon går ut och äter och det här är han arg på mig för men jag står inte och lagar specialkost till henne.

    Jag lagar givetvis mat ändå och då finns det till henne också men hon ska oftast matvägra när hon inte själv har valt vad som ska ätas..
  • Ess
    Anonym (TS) skrev 2020-01-03 10:36:46 följande:
    Jag har varit ihop med sambon i snart 7 år nu.

    Det var precis så jag trodde att det skulle bli när jag gick in i den här familjen men han har ju äldre hon blivit börjat behandla henne som sin kvinna och mig som att jag är den uppkäftiga tonåringen. Jag är inte på henne om hushållssysslorna men det har blivit ett irritationsmoment sen hon lever här på heltid och sambon är iväg i jobbet mycket.
    Även om det fortfarande är irriterande, så blir det ändå lättare om du skjuter bort henne och struntar i henne och behandlar henne som en vuxen inneboende. 
    Säg till henne att du är vuxen så from nu så sköter du dig själv, och sen bara struntar du totalt i henne. Bemöt henne artigt men reserverat.
  • Anonym (plus)

    Jag hoppas du också åker på semester med dina vänner ibland.

    Vad händer när ni käkar middag tillsammans? Lämnar hon kvar tallrik och glas och pappan plockar?

    Sluta göm dig i nåt sovrum. Dra iväg på aktiviteter och bjud hem folk på middagar och fickor.

    Gällande den här veckan. Behandla henne som du skulle behandla vilken tonåring som helst. Var vänlig men ta för guds skull inte över pappans curlande.

Svar på tråden Trodde att det skulle bli lättare med åren men fan heller!!!