Trött på att vara "trösten". Är det mig eller dom det är fel på?

Det kan finnas olika orsaker. För det första: vilken slags killar du dejtar, ringer det varningsklockor, går du in för djupt och snabbt i känslorna osv. För det andra: vilka gränser du sätter, hur du står upp för dig själv osv. För det tredje: hur du hanterar samtliga aspekter av ditt liv, om killen hamnar i centrum eller om du kör ditt race med hobbies och vänner ändå etc.

Svårt att ge tydligare svar än så om man liksom inte är med i själva processen men jag skulle tro att det är en blandning av att inte sålla ut rätt slags killar, att du kanske inte lägger märke till varningsklockorna och att du inte sätter gränser ordentligt (du kanske inte ens vet hur eller var de borde sättas).

Det är inte pga dig som dem är otrogna utan allt ligger helt och hållet hos dem. Att dem gör slut får tillbaka till exet eller hittar en ny men sen hör av sig till dig igen för att dem ångrar sig stärker ju bara vilken typ av person dem är. Dem är otrogna mot nästa och nästa. Dem tror alltid att gräset är grönare PA andra sidan eller att det va bättre förr.

Jag tror att du attraheras av dem och därför blivit utsatt för detta tre gånger. Nu menar jag inte att du attraheras av deras otrohet utan men deras känslomässiga anknytning. Kan tänka mig att dem kan vara helt underbara ena stunden och frånvarand/avståndstagande i nästa. Nåt gemensamt har dessa killar gemensamt i sin personlighet som du undermedvetet dras till. Fundera lite över vad och varför.

Håller med

Tack för era svar! Jag kan kanske vara lite av "ta-hand-om"- typen antar jag och kanske var det att dom behövde någon/något i livet just då så vi liksom omedvetet drogs till varann?

Efter att ha läst era svar så satt jag mig ner och "analyserade" mig själv lite och ska jag vara ärlig med mig själv så kanske jag gjort det ganska lätt för dom...

När jag väl börjar få känslor för någon så blir dom känslorna ganska snabbt intensiva och jag boostar nog deras ego rätt skapligt...skulle inte säga att jag sätter dom på någon piedestal, men närapå.

Den tredje mannen var jag dock väldigt mycket på min vakt med, efter mina två tidigare, men han var ihärdig i sin uppvaktning, så att säga, så jag släppte garden till slut. Och se vad som hände då:/

Jag har aldrig "isolerat" mig med mina pojkvänner och släppt mina vänner, vilket jag tyckt varit bra, men så här i efterhand kan jag se att jag nog kanske skulle ha särat lite mer på pojkvän och vänner...var väldigt mån om att ta med honom och få honom att känna sig inkluderad.

Det är väl bra, men jag skulle nog ha satt nån gräns där också...

Hm, där ser man...det här kanske man borde sett tidigare men ibland blir det så upp o ner och man blir blind på något sätt...

Du kanske behöver vara lite proaktiv, och själv söka kontakt med de män som passar dig? En otrohet är alltid den otrognes/otrognas ansvar, men vilka människor du väljer att göra relation med är du själv delansvarig i.

Fast samtidigt vet man ju inte vem man har att göra med om de ljuger om vilka de är. Det är svårt de där.. man dömmer lätt och säger umgås inte med sånna då men men vet ju först i efterhand vilka de egentligen var...

Det är inte en slump att du dras till sådana killar, det är ett första steg att du börjat se mönstret.

Vill tipsa om boken som heter Radical Forgiveness, där kommer du att se orsaken till ditt mönster.

Eller för den delen om TS ljuger för sig själv om vem hon är, vad hon vill och behöver. Visst är det svårt, men det skadar inte att vara proaktiv.

Det är ju som många skriver i tråden den otrogna som bär ansvar för sina handlingar.
Men det är väl i sig ingen lösning för dig Nonr1. En tröst kanske. Men ingen lösning.
Mönster i relationer har alla, eller de flesta. Och de grundas ofta långt mycket tidigare än när man själv börjar ha dom.
Du kan heller inte påverka dina partners . Du kan bara påverka dig själv. Så vill du ha en förändring hjälper det föga att tycka dom är idioter som gjort fel. Det är dig själv du måste jobba med.
Och det är lättare sagt än gjort. Det är ju som flera skrivit ovan både hur man undermedvetet väljer partner, och hur man själv är i relationen.
För de flesta har inte bara en enda statisk personlighet utan kan ta fram olika, beroende på i vilken situation de hamnar. 
Det bästa för att jobba med det, är helt enkelt en bra terapeut. Men svider det i kassan så ta hjälp av kloka vänner och avsätt tid för att jobba med det själv.

Det är bra att du granskar dig själv och fortsätt med det. Men det är inte något fel på dig utan det hela handlar om att du ska förstå dig själv, varför du gör som du gör. Fundera på om det finns områden där du vill bli bättre. Då ska det inte vara i syfte att killarna ska gilla dig mer utan att du ska gilla dig själv mer. Att du gör det för dig själv tex att våga ställa krav, stå upp för sig själv osv.

Du ska inte behöva sära på vänner och pojkvän. Du ska heller inte behöva vara den som jobbar för att killen ska känna sig inkluderad, det är hans ansvar att lära känna dina vänner.

Det finns inget du hade kunnat göra annorlunda för att förhindra deras otrohet. Det du kan påverka är dina egna handlingar och val av killar. Var det någon gång under dessa förhållanden som din magkänsla sa att något inte är rätt? Om ja så lyssna på den.