Gravid och HATAR mitt jobb!

Jag hade tagit ut 60 dagar om det är så pass illa för dig som du säger.

Sjukskrivning kan bli svårt, du kan alltid prata med läkare men det ska prövas hos f.kassan och dom ska bevilja sjukpenning. Så om du ansöker så se till att skriva grundligt varför du inte kan jobba.

Jag var sjukskriven från v.15 pga risk för hotande förtidsbörd och jag fick knappt igenom det. Fick vänta på mina pengar i 3.5 månader.

Men mycket beror på handläggare och läkare samt hur pass du skriver i ansökan.

Hoppas allt löser sig

Jag förstår hur de tänker. Men det är samtidigt inte deras liv och det är inte dem som mår dåligt. Jag är en sån människa som säger upp mig och jag vantrivs på ett arbete. Man spenderar största delen av sina dagar där, varför ska man då må dåligt? Känner att de är väl bara stress vilket påvärkar både dig och i sin tur barnet?

Sen att du är gravid..De finns möjligvis inte så du kan sjukskriva dig på heltid resterande tid?

Men om jag säger upp mig får jag ju karens på a-kassa väl? Jag måste ju ha pengar..

vet inte om jag kan sjukskriva mig på heltid.. det beror. Of på om värk och ångest är tillräckligt skäl.

De kan vara tillräckliga skäl samtidigt som de inte behöver vara det. Beror helt enkelt på handläggaren och hur du uttrycker dig. Och vad läkaren anser.

Du kan ju ansöka om graviditetspenning annars?

Säger du upp dig så har du karens.

Vem kommer klandra dig?

Men gravpenning så måste chefen skriva under att det inte finns möjlighet för omplacering väl? Eller kan jag söka gravpenning ändå?

Byt jobb?

Kommer inte ha så lätt att byta jobb bara sådär. En månad uppsägningstid och då är jag i vecka 18-19.. ingen som vill anställa en gravid tjej som ska föda om ca 20 veckor.

Finns möjlighet till omplacering ?

För i så fall kan det bli ännu svårare att få igenom sjukskrivning.

Ja men dock är det begränsade platser och jag är inte den enda som är gravid på jobbet.

Antagligen ingen, mer jag som inbillar mig själv det.

Du kan ju alltid prata med läkare och sjukskriva dig men som sagt - var medveten om att det kan bli svårt att få igenom sjukpenning. Det behöver inte vara det men det kan vara det.

Jag hade nog försökt att få igenom gravpenning. Även om du kan bli omplacerad så in motiveringen vara att platanerna är begränsade.

Jag var sängliggandes från v.15 och f.kassan ifrågasatte min kapacitet trotts risk för tidig födsel. Fick cerklage inopererat (syr ihop Livmodertappen) men tillsist blev jag beviljad. Min läkare fick skriva komplettering för f.kassan tyckte motiveringen först inte dög och var tillräcklig.

Inte meningen att låta så negativ men vill mest bara göra dig medveten att sjukskrivning kan vara svårt, även om det i vissa fall går

Nu kommer textvägg de lux!

Kände precis som du i höstas när jag var runt vecka 16.

Funderade mycket på vad det var jag vantrivdes så mycket med och försäkra göra ändringar därefter. Tyvärr hjälpte inte detta då mycket låg i den sociala aspekten av jobbet.

Hade så mycket ångest varje dag att jag gick till jobbet med mantrat "jag vill inte jag vill inte jag vill inte" och fick blackouts.

Till slut tog jag mod till mig och pratade med min chef. Berättade att jag inte trivdes, och varför. Han hade såklart märkt att allt inte stod rätt till. Jag förklarade även att jag misstänkte att en del av problemet var just graviditeten då den fick mig att känna mig låst i min position.

Vi diskuterade under några möten vad de kunde göra för att jag skulle trivas bättre, och det slutade med att jag klev över i en annan befattning med mindre ansvarsområden men med samma lön.

Där släppte mycket av pressen för mig.

Under tiden slängde jag även iväg ett par jobbansökningar, för man vet ju aldrig! Och då kändes det även som att jag faktiskt aktivt gjorde något åt saken. De veckor jag sen väntade på svar var ju också veckor som tickade närmre BF.

Jag pratade även med min chef om graviditetspenning då min nya position kändes relevant för det, och han var jättestöttande. Om jag inte fått igenom det hade jag nog sökt föräldraledigt ändå.

Jag har även förklarat för honom att situationen var så illa att jag nog inte kommer vilja vara kvar efter föräldraledigheten, men att eftersom jag har svårt att tänka helt rationellt just nu så vill jag lämna det beslutet till senare. Inga problem där heller.

Rekommenderar även att du tar upp detta med din barnmorska. Hon kan hänvisa dig vidare till en samtalskontakt om du behöver. Och om du som jag har ångestproblematil är det bra att hålla koll på även efter förlossningen.

Lycka till!

Du har en av världens längsta föräldraledighet att utnyttja, och du gnäller om att behöva ta 60 dagar innan? Skärp dig.

Känner PRECIS samma. Sjukt ångest för jobbet. Men kan inte heller säga upp mig pga karens a-kassa? O svårt o få nytt jobb som gravid kanske...

Men snälla nån.. tänker inte ta ut 7 dagar i veckan och tappa den tiden med mitt barn när det väl kommit.

Har blivit omplacerad men det är så fruktansvärt tråkiga uppgifter och jag sitter/står dessutom heeeela dagarna. Får se hur länge jag orkar. Ångesten blir bara värre för varje gång den slår på. Snart sjukskriver jag mig eller ansöker om graviditetpenning, min chef är fruktansvärt snäll och sa att han gärna hjälper mig om jag vill gå hem tidigare.