Finns det någon rimlig chans att klara av tre små barn på egen hand?

Men jisses, pappan får väl hjälp dig! Han kan inte bara ta barnen varannan helg bara för att det passa honom?

Ja du klarar det. En väninna till mig var i ungefär samma sits, vet inte om hon var gravid eller nybliven mamma när hon och killen gick isär. Hennes ex är fullständigt olämplig som förälder, hans hem är vidrigt skitigt (hon har visat bilder) och barnen får inte ens vara där längre. Hon har dem alltså nästan på heltid och jag fattar inte hur hon orkar men hon gör det. Helt beundransvärt faktiskt. Hennes släktingar bor inte riktig lika långt bort men kanske 35 mil iaf. Hon har en bekant i stan där hon bor men verkar inte förlita sig särskilt mycket på den, de är bara kompisar liksom.

Ta lägenheten till att börja med, du kan alltid söka dig vidare sen till något med hiss för det tror jag du kommer att behöva, om du inte kan bo på entréplan.

Du får inte flytta så pass långt att du rotrycker barnen från skola/fsk och från umgänget med deras pappa. Med andra ord kommer du nog inte att kunna flytta från stan innan dina barn är myndiga.

Du kan försöka besöka din familj lite oftare istället, kanske få lite avlastning över en långhelg eller så.

Jag har så svårt att förstår varför människor sätter sig i dessa situationer. Flyttar långt bort från släkt och vänner, skaffar flera barn tätt utan att ha avlastning. Hur tänker man, har man en plan om det inte skulle fungera med relationen?

Naturligtvis måste du få mer avlastning av din man. Varann vecka får han ta de stora.

Och vad är det för stolpskott han hittat på jobbet, som tycker det är OK med en otrogen man som inte tar ansvar för de barn han redan skaffat?

Jag hade flyttat de 50 milen till min familj.

Pappan är ju ändå ingen engagerad förälder så ingen förlust där.

Säger detsamma, varför kan han inte ha de större barnen oftare? 

Riktigt så enkelt är det inte. Jag bodde på en studentort tidigare och flyttade sen till denna stad när jag och min man träffades och jag även fick jobb här. Mina föräldrar bodde här då, men valde sen att flytta till samma stad som mina två yngre syskon som alltså bor 50 mil bort. Vännerna försvann pga: En vän flyttade till sina föräldrar när de skaffade barn, en flyttade utomlands pga superbra jobberbjudande och att hon är singel, en vän separerade från sin man och valde att flytta till en annan stad när hon träffade en annan, en har gått in i väggen och orkar inte umgås med nån längre... ja, du förstår.

Anledningen till att det inte funkar med mer än varannan helg just nu är pga hans jobb, men hans säger att ska börja kolla andra alternativ.

OK, då förstår jag.

Ja, han måste ju lösa detta, han kan inte bara dumpa barnen på dig.

Han får ta sitt ansvar helt enkelt. Det säger jag att ingen man skulle få lämna mig med en massa småbarn och valsa vidare med en ny kvinna och låtsas som att han inte hade en hel familj bakom sig. Han har 18+ år framför sig av föräldraskap och det ansvaret ska han ta varken han vill det eller ej. 

Han kan inte bara lämna och tro att du ska fixa allting med en nyfödd. Han är fortfarande pappa och 50% ansvarig för allt inklusive ekonomi, hämtning och lämning med mera. Ge dig inte på den punkten. Det kan inte vara så enkelt att man bara blir kär i någon ny och sedan lämnar tre småbarn med sin exfru. Det blir kanske inte så kul eller romantiskt att ha tre barn varannan vecka tillsammans med den nya - det kommer oundvikligen att suga mycket tid och energi för honom. Men nu är det den sitsen han har satt sig i, så då får han ta det. Vilken jäkla jeppe som säger att han ska ha dem varannan helg! Glöm det, grabben. Du är 100% pappa på 50% av tiden. Varken mer eller mindre. 

Fundera på om ni kan byta dagar lite oftare än varannan vecka, har läst att många gör så - 2-3 dagar här och 2-3 dagar där. Detta för att små barn behöver träffa båda oftare. 

Du behöver kanske ha den nyfödda mer i början, men desto större anledning att de två äldre barnen verkligen är med honom halva tiden så att du får vila och återhämtning efter allt hemskt han låter dig gå igenom. 

Kan du be din mamma eller pappa eller någon annan komma och hjälpa dig ett tag när bebisen är född? Även utan de två stora behöver du få vila. Det här kommer att tära på dig, så du behöver all stöttning du kan få. 

Han får byta jobb. Han kan uppenbarligen inte vara ensamstående pappa och ha det jobbet. Då får han hitta något annat. Säg det till honom. Tänk om ni båda hade sådana jobb? Vad skulle ni göra då? Adoptera bort barnen? Han kommer undan för lätt!

Spontant så funderar jag på hur stor skillnaden för dig bli jämfört med om ni inte separerat? Om han jobbar så att han inte alls kan ha barnen på vardagar så hade han väl inte varit något större stöd ändå? Ekonomiskt förstår jag ju att det blir jobbigare, men i övrigt?

Klart du fixar det gär men han måste ju ta sitt ansvar. Självklart kan han ta de större barnen på eftermiddagar/kvällar för att avlasta, han jobbar ju knappast dygnat runt hela veckorna?