Forum Sorg - Kropp & själ
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Bukspottkörtelcancer

    Tor 9 jan 11:18 Läst 0 gånger Totalt 2 svar
    Tor 9 jan 11:18

    Hej, min mamma fick diagnosen bukspottköttelcancer 15/7-2019.
    Hon har sedan dess fått den tuffaste behandlingen av cytostatika som slog ut henne helt redan efter första behandlingen. Hon återhämtade sig under medicinsk hjälp under ca 1 halv, vecka inlagd på sjukhus. Påbörjat en ny lättsammare cytostatika 1 gång i veckan, men efter första veckan kunde hon inte åka pga kraftiga smärtor. Fick igår svar på röntgen som visade metastaser i lever, lunginflamation och inflamation i bukspottkötteln. Hon fick nu antibiotika men ska fortsätta cytostatikan som tänkt. Detta varade inte länge, hon har idag fått cytostatika i tablettform som ges under varje dag. Jag märker att hon mår sämre för var dag.Innan hon vart sjuk  var hon liten och överviktig ( 80 kg, 153 cm ) idag väger hon 55 kg.
    Håret har hon inte kvar längre.
    Hon sover nästan hela tiden och har morfinplåster+ tabletter mot smärta.
    Jag hör hur rösten har blivit hes och hon hostar.
    Nästa vecka ska hon in på ny röntgen, återstår veckor av väntan.....
    Hur illa är det? Min magkänsla säger att tiden börjar bli knapp.

    Finns det flera som är i denna situation?
    Skriv gärna och berätta ni som sitter i samma sits
     

  • Tor 9 jan 11:25 #1

    Jag är inte i samma sits men min farfar hade bukspottskörtelcancer (han har gått bort). 
    Tyvärr är det väl en av de värsta sorters cancer som man kan ha. 

    Jag skulle tipsa om att gå på samtal med en terapeut, det blir man erbjuden som anhörig, samt att prata med läkare om hur det verkligen ligger till. De flesta här på familjeliv är inte läkare och vet inte hur din mamma mår...

     

  • Tor 9 jan 11:42 #2

    Beklagar sorgen, pancreascancer är generellt den aggressivaste av alla cancerformer så ja din intuition stämmer, tiden är knapp.

    Det finns ett par saker jag brukar tänka på, då jag förlorade mina föräldrar tidigt. Det är fundamentalt, det är att efter att personen dött, så lider personen inte mer, det är bara en själv som lider. Man måste verkligen meditera på det för att förstå det. När man väl förstått det, så behöver man inte lida längre, sedan är vi känslovarelser som saknar.

    Sedan har var sak en plats, tid för kris och enorm sorg, låt denna tiden existera. Man blir vuxen först när man förlorat sina föräldrar. Innan det ser jag folk som barn.

Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.

Innehåll

Innehåll

Svara i tråden...

Innehåll