Maniskt hårryckande

Jag säger att jag har en släng av trili.

Jag har dragit hår i ca 15 år och det började i högstadiet.

Stress, oro, mycket att tänka på.

Jag glr mitt bästa att bara leta efter kluvna hårtoppar och sedan dra isär håret. En del perioder kan jag dra mycket och i andra ingenting.

Sedan har set även blivit en riktigt ful ovana!!

Fingrarna är så vana att leta efter strån som känns fel, de letar efter kluvna hårtoppar

Kan rycka utan att tänka på det då det är lugnande. När en nära familjemedlem gick bort då hade jag ryckt så mycket att håret var ojämt långt.

När jag känner att det går överstyr så klipper jag gåret jätte kort.

Jag har maniskt börja plocka/dra av hårstrån från huvudet. Det började med att jag tog bort några hårstrån som jag tyckte hade en helt annan färg, sen fick jag plötsligt för mig att fler och fler hårstrån såg likadana ut. Jag mår så dåligt över detta, då jag säkert fått av en fjärdedel av mitt hår nu och jag har kala fläckar på flera ställen över huvudet. Det går än så länge att gömma under det håret som tack och lov sitter kvar och jag har även klippt det kort för att det inte ska se så uttunnat ut. Kan inte ha håret uppsatt utan att det syns och jag vet inte hur jag ska kunna klippa mig i framtiden och förklara bort det för frisören. Och värst av allt, det kommer ta sjuk långt tid för håret att växa ut igen. Jag river och kliar i hårbotten och orsakar mig sår som tar lång tid på sig att läka, tillräckligt länge för att jag ska vara där och pilla och riva upp dem igen gång på gång.

 Jag har en lång historia av depression och ångest bakom mig, men jag har inte upplevt någon förbättring med den hjälp jag fått för det (antidepressiva och terapi). Förra året var särskilt påfrestande då jag mådde dåligt i princip hela året (brukar ha några månader då jag mår lite bättre) och jag tänker att ha långvarig stark ångest till slut gör att den kanske tar sig nya uttryck, som detta nya med håret. 

Är det trichotillomani jag har? Finns det någon som går igenom liknande? Hur tar jag mig ur det? Kan tillägga att jag haft och har en del tvångsbeteenden när jag är särskilt ångestfylld, är detta bara ytterligare ett?

Jag säger att jag har en släng av trili.

Jag har dragit hår i ca 15 år och det började i högstadiet.

Stress, oro, mycket att tänka på.

Jag glr mitt bästa att bara leta efter kluvna hårtoppar och sedan dra isär håret. En del perioder kan jag dra mycket och i andra ingenting.

Sedan har set även blivit en riktigt ful ovana!!

Fingrarna är så vana att leta efter strån som känns fel, de letar efter kluvna hårtoppar

Kan rycka utan att tänka på det då det är lugnande. När en nära familjemedlem gick bort då hade jag ryckt så mycket att håret var ojämt långt.

När jag känner att det går överstyr så klipper jag gåret jätte kort.