Gratta sitt ex på 50-årsdagen
Hej hej
Innan jag och mitt ex blev tsm var vi väldigt tajta vänner i nästan fyra år, där vi dagligen hördes av om allt och inget och sågs flera ggr i veckan och stöttade varandra i vått/torrt och genom varandras separationer med våra ex. OBS! ska tilläggs att ingen av oss var orsaken till den andres skilsmässa utan vi var bara vänner.
Strax efter vi blev tsm började han visa sidor där han ?krävde/ville? att jag skulle agera och markera på ett speciellt sätt som han tyckte mot en kollega på mitt jobb som jag hade haft en kortare romans/flört med långt innan jag blev ihop med mitt ex. Kollegan var även efter vi slutade ses ganska jobbig och nyfiken, efterhängsen och visade ett visst ?intresse? för mig fortfarande trots att han själv var gift.
Jag hanterade det hela genom att vara kort/kall och väldigt tydlig med att jag var väldigt kär och lycklig med min pojkvän och undvek kollegan så mycket det gick. Ville inte be han flyga och fara eller ta det till HR då han är en högt uppsatt chef och det hade vart jag som hade blivit omplacerad.
Ska tilläggas att min kollega var jobbig redan innan jag blev ihop med mitt ex och att exet visste om situationen pga att vi var vänner och han var lugn med det när vi blev ihop. Under våran vänskap gav han mig många ggr förslag på hur jag skulle göra eller säga men sa alltid att jag bestämmer själv och att han stöttar mig oavsett vad.
Ca ett år in i mitt förhållande med exet får jag första värsta utskällningen baserat på att jag inte agerar/markerar och gör som han säger och vill i mitt sätt mot kollegan och att han därmed blir osäker på mig och att tilliten åker upp och ner mot mig. Han är väldigt tydlig med att säga att han inte är svartsjuk och är 100% säker på min kärlek till han men att han inte får ihop varför jag inte ber min kollega dra åt h-vete utan bara går omkring och är mjäkig och inte ryter ifrån ordentligt som han vill att jag ska göra.
Då jag är väldigt konflikträdd och var upp över öronen kär så bad jag upprepade ggr om ursäkt och lovade att göra som han ville och att det aldrig skulle ske igen, att han har så rätt och överöste han med min kärlek.
Mitt ex var flera ggr inne på mitt jobb och hälsade på och det räckte ibland med att jag råkade titta åt ngt annat håll (så tolkade han det som att det var min kollega jag suktade efter) för att jag skulle bli ifrågasatt senare och ALLTID var det min kollega han drog upp och det handlade om, samma visa varje gång = Du gör mig osäker, varför agerar/markerar du inte som jag sagt/vill att du ska göra (argt) men tillade också varje gång att han inte är svartsjuk.
Det var ngt som hände flera ggr under de närmsta åren (vi var särbos) och alltid några veckor efter en sådan händelse fick jag ngn kärlekspresent och han bedyrade mig all sin eviga kärlek.
Det som blev för mycket för honom var när jag blev sjuk och fick åka in till akuten (när han var bortrest) och han inte fick veta detta förrän efter ca 4-5 timmar (hade dubbelsidig lunginflammation). Han sa inget där/då i messet men flera veckor senare bad han om timeout pga att han hade stängt in sina känslor mot mig (slutat längta/sakna) men älskade mig ännu och ville att det skulle vara vi forever.
Hans orsak till timeouten var att han hade ingen kärlekstillit till mig längre pga att jag inte hade gjort som han ville ang kollegan och att droppen var mitt sjukhusbesök, han hade tagit det riktigt hårt och kände det som att jag stötte bort han och att det inte fanns plats för han i mitt liv längre. Han var trött på att hans tillit mot mig åkte berg och dalbana, att han inte orkade längre våga lita på mig. Jag gör han så osäker och han vågar inte få en ?kadisch? till att jag inte gör som han vill.
Efter detta följde fyra månader av ovisshet där hans känslor för mig fanns kvar men var instängda och han upprepade ggr om och om igen sa att han älskade mig och ville verkligen att det skulle vara vi och att vi kommer lösa detta men att han behöver tid?. Mycket tid!
Till slut fick jag nog för jag mådde så fruktansvärt dåligt av det hela, jag var ju jättekär och tyckte hans anledning och resonemang till det hela var helt crazy och ngt jag inte riktigt kunde acceptera/förstå, det slutade med att jag en kväll skällde ut han riktigt ordentligt och sa att jag tycker han är elak och att jag inte vet vad jag vill längre. Fick till svar att det ska vara vi men att han mår så dåligt just nu (jobbet).
Efter ngn vecka där vi messat varandra som vanligt så väljer jag att inte svara på hans sista mess pga att jag kände att jag inte ?orkar? mer, måste få vara själv för att känna efter vad jag vill och känner. Ca en vecka efter vill han ses och dumpar mig då delvis pga att han inte orkar mer men att alla kärlekskänslor finns kvar men han ser ingen annan utväg för att ingen av oss mår bra just nu + att jag hade ju inte svarat på han sista mess vilket hade sårat honom och gjort han ännu mer osäker på mig.
Han var väldigt noga med att betona att han ville vara vänner och inte kan vara utan mig i sitt liv och hade stort hopp om att vi skulle bli lika tajta vänner igen och kanske skulle han med tiden våga öppna sitt hjärta och låta sina instängda känslor för mig komma ut igen.
Idag nästan ett år efter det tog slut har vi inte träffats/setts alls pga att jag bad om att få vara själv och jag hör av mig när jag är mogen ang vara vän or not, ringde han ca 6 mån efter. Fick då veta/hör (lite argt) att han var besviken på mig att det hade tagit så lång tid för mig att kontakta han och att han hade vart inne på mitt jobb flera ggr utan att sett mig och trodde att jag undvek han och inte ville ha med han att göra (visste inte alls att han vart på mitt jobb). Detta att jag inte hade hört av mig + hans teori om att jag undvek han och att han mår så dåligt över allt (oss+jobbet), så sa han att han inte har några känslor kvar alls för mig utan han är helt totalt avstängd nu när det gäller hela känslobiten mot ALLT!!
Vi pratade trots allt länge i telefon och det sista han sa var att vi hörs och vad kul att du ringde, jag har väntat.
Sen blev det total tystnad från oss bägge till han nu i julas skicka en God jul hälsning till mig med en kram smiley, varför kan man ju undra ?
Vi har ju under hela denna tiden sen uppbrottet fortfarande varit vänner på sociala medier (jag inte vart inloggad sen maj-19) känner nu att jag mår så dåligt ännu av det hela pga att jag har känslor kvar för killen och ett litet hopp att bli ihop igen eller i alla fall kanske bli goda vänner igen man jag inser samtidigt att vi kan inte bli vänner när mitt hjärta ännu bankar för honom.
Nu är mitt stora dilemma att han snart fyller 50 år, ska jag gratta eller inte ?
Mina vänner och barn vill att jag ska ta bort han från sociala medier pronto och ABSOLUT INTE gratta honom?
VET att han kommer bli skitsur och tolka det hela som att jag ber honom dra åt h-vete om jag inte grattar och tar bort han från Insta och FB och därmed kommer han ALDRIG någonsin kontakta mig igen!
Min tanke var att ta bort han på sociala medier nu till helgen (vilket han inte kommer gilla, vet att han brukar vara inne och kika på min profil) men ändå gratta han på födelse dagen, vilket borde få han att fatta att jag inte bett han dra åt h-vete. Är detta fel att göra ?
Hade han fyllt 49 eller 51 hade jag inte brytt mig om hans födelsedag alls men att fylla 50 är ju jättestort och jag skulle känna mig som ett riktigt stort svin och väldigt taskig om jag inte grattade, tror ju på att visa sig mer storsint?
VAD SKA JAG GÖRA ???????
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2020-02-22 09:25
Så nu har hans födelsedag äntligen passerat, skickade aldrig något grattis till honom.
Det känns bra såhär i efterhand och som det bästa beslutet, nu har jag ju därmed brutit ALLT med exet!
Men varför känns det inte lättare och bättre för det utan snarare tvärtom är det skitjobbigt och får mig nästan att längta mer och mina känslor att gå bananas ännu mer, känner mig såååå ledsen över vetskapen att nu är han borta för alltid ur mitt liv och att jag aldrig kommer få höra något mer från han....
Min hjärna säger att det är det bästa men mitt hjärta säger något annat.
Är detta bara en fas som kommer gå över ?
