Var på lekland, hela klassen var där på kalas :-(

Är så ledsen... min dotter går i 2:an och är lite utanför i klassen. Inte så att hon är mobbad, hon får vara med men alltid som ?reservkompis? eller när det är många som burken eller herre på täppan eller så.

Vi har bjudit hem kompisar, och de har haft kul, men hon blir aldrig hembjuden.

Igår var storebror på fotbollsmatch och då passade jag och lilltjejen på att gå på lekland som låg nära. När vi varit där i en halvtimme så kommer hela hennes klass (vad jag kan se, nån kanske inte var där) ut ur ett klassrum. En tjej fyllde år och min tjej var inte bjuden.

Jag hälsade på några andra mammor som nog inte märkt att vi var där ?själva? utan trodde att vi var på kalaset. Min tjej var jätteledsen så vi åkte till fotbollen istället ganska snart för hon grät.

Idag säger hon inget om det men mitt mammahjärta brister. Vad ska jag göra? Man kan ju inte tvinga nån att bjuda på kalas, men det blev så tydligt. Byta klass går inte, det finns inga lediga platser, vi har kollat två gånger.

Idag säger hon inget om det men mitt mammahjärta brister. Vad ska jag göra? Man kan ju inte tvinga nån att bjuda på kalas, men det blev så tydligt. Byta klass går inte, det finns inga lediga platser, vi har kollat två gånger.

Jag förstår att det är ledsamt för er båda två men jag kan inte tänka mig vad du tror att ni ska göra åt saken? Byta klass låter extremt drastiskt.

Saker som händer på skoltid är upp till skolan att hantera, hon är inte mobbad men samtidigt kan man inte tvinga folk att inkludera henne. Då de är så små skulle jag föreslå att skolan kan arbeta med inkluderande aktiviteter, annars är det nog tyvärr något man får leva med. Som sagt, jag förstår er smärta men man kan inte lägga barnen i bomull och skydda dem från allt ont, t ex svårigheter med att skaffa vänner. Det är inget "fel" på ditt barn men folk dömer oerhört snabbt och ju yngre desto hårdare, och uppenbarligen är det så att hon inte är framåt nog för att ses som en i gruppen. Om man är blyg, tyst osv så sticker man ut, tyvärr, men det här handlar om vanlig psykologi och inget man kan ändra från en dag till en annan.

Min starkaste rekommendation är att din dotter hittar vänner på andra platser, t ex inom en hobby. Hon måste tränas socialt om hon ska kunna bli en i gruppen eller skaffa vänner på egen hand. Det betyder inte att hon måste ändra hela sin personlighet men kanske arbeta lite med självförtroende och framåtanda, att våga finnas till om man säger.

Om det nu är så att hon redan är en rätt framåt tjej så är det ju inte där problemet ligger utan möjligen att de andra tycker att hon är konstig.

Det är inte hela världen att man inte är bästis med hela klassen, det räcker om man har några få kompisar att umgås med så satsa hellre på det.

Jag förstår att det är ledsamt för er båda två. Som sagt, jag förstår er smärta men man kan inte lägga barnen i bomull och skydda dem från allt ont, t ex svårigheter med att skaffa vänner. Det är inget "fel" på ditt barn men folk dömer oerhört snabbt och ju yngre desto hårdare, och uppenbarligen är det så att hon inte är framåt nog för att ses som en i gruppen. Om man är blyg, tyst osv så sticker man ut, tyvärr, men det här handlar om vanlig psykologi och inget man kan ändra från en dag till en annan.

Min starkaste rekommendation är att din dotter hittar vänner på andra platser, t ex inom en hobby. Hon måste tränas socialt om hon ska kunna bli en i gruppen eller skaffa vänner på egen hand. Det betyder inte att hon måste ändra hela sin personlighet men kanske arbeta lite med självförtroende och framåtanda, att våga finnas till om man säger.

Om det nu är så att hon redan är en rätt framåt tjej så är det ju inte där problemet ligger utan möjligen att de andra tycker att hon är konstig.

Det är inte hela världen att man inte är bästis med hela klassen, det räcker om man har några få kompisar att umgås med så satsa hellre på det.