Relationssår som inte läker

Två år i en relation med en man som inte kommit över sin separation för 5 år sedan. Jag fattade inte HUR illa det var med sorgen, tills han dippade rejält för två månader sedan. Han är djupt deprimerad och han ältar saker han borde ha gjort för att rädda relationen för 10 år sedan. Inget gör honom glad, han vill inte vara i nuet. Där jag är. 

Han säger att han inte saknar exet, och att de inte haft det så bra och egentligen aldrig skulle skaffat barn med varandra. Men de gjorde de, flera, och var tillsammans i 20 år. På det han berättat verkar hon ha varit dyster, självisk och svår att vara till lags.

Exet flaggade för en separation två år innan den blev verklighet men stoppade då han tog så illa vid sig. Han säger att det är just familjen han saknar. Tryggheten, sällskapet. Han var på otroligt mycket skuld.

Jag har känslomässigt redan checkat ut, men han har inga vänner att prata med och jag tycker otroligt mycket om honom så jag vill gärna hjälpa honom på fötter. Som vän. 

Är det någon som känner igen sig i hans situation och kan ge mig råd hur jag kan hjälpa honom? Han vägrar gå till psykolog, det känns som att han straffar sig själv.

Hur kan jag övertyga honom att söka hjälp? Inte minst för att barnen får en pappa som är genuint glad, inte en som håller fasad utåt men mår piss inåt. Tankar?